Sybille Kuntz vågar gå mot strömmen i Mosel

När andra vinmakare tittat åt ett håll så har Sybille Kuntz tittat åt det andra hållet. När andra vinmakare följt en trend så har Sybille Kuntz valt att skapa en egen trend. Vi på Vinbanken har träffat vinmakaren från Mosel som alltid trott på sin egen magkänsla och som efter många om och men nått toppen. 

Billigt, enkelt och sött. Så beskriver Sybille Kuntz vinerna som hennes föräldrar skapade på familjegendomen i tyska Mosel. Hennes familjs historia inom den tyska vinindustrin sträcker sig flera hundra år bak i tiden, men för hennes egen del såg hon aldrig någon framtid inom familjeverksamheten. Det fanns inget spännande där. De tyska vinernas rykte var på dekis. Kreativiteten saknades. Mosel förknippades främst med söta viner och Sybille Kuntz själv kände att det helt enkelt inte var något för henne. Drygt 40 år senare kan man hitta hennes namn på vinetiketter i över 50 länder. Vägen har varit lång, snårig, krokig och har bestått av många uppförsbackar. 

– Om jag ska vara helt ärlig så trodde jag faktiskt aldrig att vi skulle bli så här stora. VI har kämpat stenhårt med vår filosofi och vi har ständigt trott på det vi gjort, men att det skulle bli så här stort, det trodde jag aldrig, säger Sybille Kuntz i samband med en intervju med Vinbanken.

"Jag ville komma ifrån stilen som mina föräldrar hade"

På 1980-talet valde Sybille Kuntz att finansiera sina studier inom företagsekonomi genom att öppna en vinshop. Förutom att sälja sina föräldrars viner så valde hon även att sälja viner från andra delar av världen i den här shoppen. Det gav henne tillräckligt med inspiration att faktiskt börja göra egna viner. Men till skillnad från sina föräldrar valde hon att gå en helt annan väg. En väg som många redan då kritiserade. 

– För mig har det alltid handlat om att våga testa andra viner än de enkla och billiga rieslingvinerna från Mosel. Jag ville komma ifrån stilen som mina föräldrar hade. Jag ville ha en helt annan stil av riesling. Men att det var riesling jag skulle skapa var självklart, för riesling är Mosel och Mosel är riesling. 

– Jag visste dock att det jag skapade var tvunget att vara riktigt bra, och jag visste även att det jag skapade även var tvunget att handla mer än om själva vinet. Jag var tvungen att kommunicera det jag gjorde genom bland annat etiketterna. På den här tiden var som sagt Moselvinernas rykte inte det bästa, så jag valde att lägga namnet Mosel väldigt litet på baksidan av flaskan så att mina viner och mina vingårdar inte skulle påverkas av alla skandaler som skedde på den här tiden. 

Varje etikett har olika färg och betydelse

I samma veva tog hon nästa steg med sin filosofi kring kommunikationen av vinerna. Fokus på etiketten skulle ligga på hennes namn och olika färger.

– Varje färg en färgkod som symboliserar mognadsgraden i bären. Förutom den blå etiketten, för den symboliserar mineralitet. Varje färg är direkt kopplad till smak. 

En smart filosofi, en tanke som osade innovation och kreativitet. Men 1986 kom det första riktiga bakslaget för Sybille. Kärnkraftsolyckan i dåvarande Sovjetunion och staden Tjernobyl gjorde att många blev misstänksamma mot vinerna som kom från centrala Europa. Det fanns en tvekan kring om vingårdarna kanske hade drabbats av radioaktivitet, vilket inte visade sig vara sant. Men på grund av olyckan så fattade Sybille ett beslut som knappt någon i vinvärlden hade gjort dittills. 

– Jag bestämde mig för att satsa på ekologiska odlingar. Du måste ha i åtanke att detta var i mitten av 1980-talet. Det var inte alls många som ens hade hört talas om ekologiska odlingar. För mig var det viktigt att vara annorlunda och att satsa helhjärtat på detta. Det var dock både svårt och intensivt, för många fattade inte vad jag höll på med. Ingen annan kollade ens åt det ekologiska hållet. 

"Jag har aldrig varit sugen på att följa regelverket"

Hon lät gräset börja gro i vingårdarna. Många hävdade att hon förstörde vingårdarna på det här sättet, men hon var trogen sin satsning på ekologiska torra rieslingviner i en region som för alltid förknippats med söta rieslingviner. När 1990-talet kom valde hon att sälja vinshoppen för att enbart satsa på sina vingårdar. Åren gick, vingårdarna blev bara fler och fler. Utmaningarna blev större och större. På den inhemska marknaden flög inte vinerna riktigt, men på den internationella marknaden började allt fler få upp ögonen för Sybille Kuntzs viner med de intressanta färgkodade etiketterna. 

– Ärligt talat så är det faktiskt inte något jag bryr mig om, att mina viner inte är så stora i Tyskland. Jag har aldrig riktigt varit sugen på att följa regelverket eller göra som alla andra, och för mig är det viktigaste att konsumenterna tycker om mina viner oavsett var de kommer ifrån. 

Ett sätt att faktiskt våga gå sin egen väg är genom att inte vara med i VDP-klassifikationen som bland annat känns igen genom den tyska örnen på flaskhalsen. 

– Jag gillar inte filosofin där. Vi skulle förlora allt vi arbetat för i 30 års tid bara för att få örnen på flaskan. Vi hade behövt ändra oss totalt, och det passar inte oss. Det är helt emot det vi faktiskt vill göra.

Sybille Kuntz: Vi har alltid gått vår egen väg

Det är först de sista tio åren som Sybille Kuntzs viner fullständigt exploderat på den internationella marknaden. Till den grad att man i dag kan hitta dem i över 50 olika länder. De var först med att våga satsa på ekologiska odlingar. De var först med att våga satsa på smart marknadsföring och kommunikation via etiketterna. Och de var bland de första att satsa helhjärtat på torra rielsingviner från Mosel.

– När du hör Mosel så vill vi att du ska tänka på riesling. I Mosel ska vi enbart göra riesling, det är det vi är experter på. Vi har den bästa regionen i världen för den druvan, så varför ska vi satsa på något annat?

– Vi har alltid gått vår egen väg. Jag gör viner som jag vill göra, och som jag tror på. Jag har inte ändrat min filosofi sedan starten och det är jag stolt över. För mig handlar det helt enkelt om att våga tro på det du gör, för i slutändan lönar det sig alltid. För min del har det tagit väldigt lång tid, med många hinder på vägen. Men nu är vi på en plats där vi är väldigt nöjda med hur långt vi nått och vilket rykte vi skapat kring vinerna, avslutar Sybille Kuntz.