Bananas Södermalm

Favoritmarkera

BANANAS RECENSION Under våren öppnade bistron Bananas i spetsen av Strykjärnshuset i korsningen Katarina Bangata och Skånegatans mynning.

Längs Katarina Bangatas allé dansar barnen i neon. Det rosa skenet strilar genom fönstren på
bistron Bananas, vars ytterdörr välkomnande står på vid gavel. Vid stentrappen utanför sover en labrador, blankt svart som en nylonväska med massiv salivutsöndring. Och medan The Foundations Build Me Up Buttercup smiter ut slår vi oss ned vid ett bord helt nära dörren.

bananas-bar

Vi ska återkomma till musiken alldeles strax. Först tänkte jag avhandla ägarkonstellationen bakom bistron samt lite inredning:

Som systerkrog till Indigo och Babylon drivs Bananas av syskonen Markéta och Jakub Vávra. Och släktskapet går igen i inredningen: de spretiga barstolarna, som tycks vara tillverkade av drivved, är arvegods från mammans avsomnade krog Bistro Bohème. De flankerar den rundade baren, som dränkts i ett tjockt lager svart färg, måhända med inspiration hämtad från oljetankern Exxon Valdez grundstötning i Alaska.

Ovanför baren strålar en gloria av rosa neon över de mattsvarta väggarna, som pryds av 80-talistiska väggmålningar, vilka kan beskrivas som rök genom jalusier. Längre in i lokalen konkurrerar en mindre variant av gloria om utrymmet, måhända mindre oskyldigt med ett distinkt gult sken.

Bistron Bananas och Bernard

När de första tonerna av Band On The Run klingar i glasen beställer vi två Bernard, den ljusa lager som nästintill översvämmat Södermalm. Ölen serveras i en sejdel stor som mitt huvud.

Baren ståtar även med lokala alternativ, som Södra Maltfabriken och Stockholm Brewing Company. För dig som är hungrig väntar en eklektisk meny, med allt från lyxiga stensugnspizzor till pistagefalafel och anka à l’orange.

I baren arbetar uteslutande kvinnor, noterar min flickvän, och för att hylla könsfördelningen beställer jag genast ett varv till av ölen. Sedan sitter jag där och mallar mig i min upplysthet tills min flickvän undrar vad jag håller på med.

bananas-meny

The sound of silence

Paul Mc Cartney övergår i Everybody’s Talkin’ och det dröjer inte länge innan musiken drunknar i sorlet, den kippar förgäves efter luft men faller sedan ned ton för ton mot golvet. Faktum är att redan då personalen vek servetter överröstade ljudet låtarna.

Och det här är ett problem för många krogar; likt unga kvinnor får de inte ta plats, inte bullra för mycket. Ett färskt exempel är Snotty på Skånegatan, som hotas av stängning efter att nya grannar upptäckt att adressen inte är Sigtunastiftelsens retreat.

Städer låter, det ingår i deras natur. Det är ett liv och ett kiv i städer, kyrkklockor, hundskall, tunnelbanegnissel, billarm och sirener – “Blandaren!” och “Billigt, Billigt!” är alla ljud som hör hemma i en urban miljö.

Trots det menar Stockholm stad, i reglerna för buller från restauranger, att eftersom musik till sin karaktär är tonal, det vill säga att enskilda toner lätt kan urskiljas (i motsats till ljudet av en slagborrmaskin eller liknande) så kan den uppfattas som mer störande än annat buller (en slagborrmaskin eller liknande).

Av den anledningen menar Folkhälsomyndigheten att riktvärdet för musikbuller är lägre.

Vad innebär det här då? Jo, eftersom lägre i det här fallet innebär 25 dBA, vilket är i paritet med ljudet av sms som inte kommer, riskerar nöjesutbudet på Södermalm att begränsas till akvariehobby och nagelvård.

Bananas finns ännu inte med på listan över krogar vars framtid står på spel på grund av rättshaveristiska grannar. Och medan Neil Young inleder A Horse With No Name bestämmer vi oss för att bli stammisar.

Bananas

Profil: Restaurang/bar.
Adress: Skånegatan 47, Stockholm.
Klientel: Grannar.
Vinlista: Begränsad vinlista, men rubbet finns på glas. Hantverksöl på fat och flaska.
Typsituation: På vägen hem i kvarteret presenterar Sofia kyrka tolvslaget, i 48 decibel.
Betyg:

Fler vardagsrum på Södermalm hittar du här:
Snotty Sounds Bar
Greasy Spoon

Kommentera

  1. c
    19 september 2015

    Obs. “A Horse with no name” är skriven och framförd av America. Eller är det kanske en vink att musiken inte hörs överhuvudtaget?

  2. Sam
    19 september 2015

    Horse with no name är inte Neil Young utan America.

  3. Daniel
    20 september 2015

    Hej C och Sam, ni har såklart helt rätt. Visst är det America. Och det känns som ett roligt nytt slut på recensionen, som en vink till den låga volymen.