Recension av brunchen på bistron Usine

Den tidigare charkfabriken invid Södermalmsallén har under våren begåvats med en bredare meny. Restaurang Usines koncept bygger på franskdoftande fisk- och skaldjursrätter, råbiff och betong.

Hösten kallar och döda löv svarar, torra som sårskorpor hasar de fram längs Södermalmsallén i kapp med spelbongar och tomburkar. Den här delen av Söder har alltid känts som en återvinningsstation som gått överstyr. Under förra seklet täcktes området av en sjö, som inte bara var bra för fiske, den var också perfekt att dumpa restprodukter från bygget av Södra Station i.

Dessa döda områden i städers centrala delar, de förbisedda stråken och kvarteren, är lika svårförklarliga som människor som inte kammar bakhuvudet. Det som inte syns behöver inte tillmätas samma vikt. Men området runt Södermalmsallén uppfattades som så tragiskt att man tvingades inrymma en biograf i kvarteret för att folk över huvud taget skulle stå ut.

Bistron Usine

Men så i våras öppnade något nytt, en frisk fläkt av civilisation, för de delar av grannskapet som föredrar att äta med bestick. Usine slog upp portarna i kontorsbyggnaden som vuxit fram ur KF:s tidigare centrallager invid allén. Krogen drivs av Tim Karlsson, Michael Andreasson och Nicola Perrelli och den består av två delar: restaurangen Bistro 38 och bakfickan Poche 36.

Inredningen påminner om ett badrum. För grävmaskiner. Lokalen är i helgjuten betong som säkrats upp med massiva stålstrukturer. Den industriella känslan fullbordas med accessoarer som synliga bultar och kakel. Möblemanget består av vitbetsade långbord, svarta pinnstolar och manshöga träd – och över alltihop hovrar lampor i form av svarta kåpor över gästerna likt äggkläckningsmaskiner.

Vi blir visade till vårt bord till tonerna av Uptown Girl. Jag har alltid haft svårt för övertända sångare som Billy Joel, vilka säljer in sin lyrik med en fot i dörren. Och för att frigöra mig från det uppmanande tempot i refrängen ökar jag takten – och innan jag vet ordet av passerar jag joggandes servitrisen. Hon tittar på mig som om jag just snott hennes plats i bostadskön.

Det ska visa sig vara hennes första dag.

Usines meny bjuder på fransk bistromat samt tapas

Vårt bord är placerat invid ett av fönstren, vilka går från golv till tak. Servitrisen tänder vårt stearinljus och frågar om vi vill ha något att dricka. Valet faller på ett glas citrusdoftande Rincón del Sol Chardonnay Chenin Blanc, 2012.

Middagsmenyn gör nedslag i Frankrike och Spanien, samt nyfikna avstickare in i svenska klassiker. Men vi är här för att äta brunch, och menyn framför oss dignar av äggröror, bacon, chili, ribs och coleslaw. Vi bestämmer oss för varsin kantarelltoast, som appetizer till rätt nummer två, där jag adderar en råbiff, medan mitt sällskap väljer en caesarsallad.

Kantarelltoasten är en generös briocheanrättning, med parmesan och spenat. Den smått ljuvliga råbiffen serveras med soyamajonäs, rågbrödskrutonger och örtsallad. Den är perfekt otillagad, som om de knapriga krutongerna doppats i majonäs och sedan strösslats över kon, vilken sedan äts medan den skrittar fram över betonggolvet. Även salladen klarar testet med bravur.

Medan vi beställer kaffe börjar ett kalas vakna till vid ett av långborden. En grupp tjugonåntings skålar i highballglas, som om livet inte bestod av den förmultningsprocess som åskådliggörs av de döda löven utanför. It’s a circle of life, sjöng Elton John, inte som en hyllning till hans skissartade hårfäste, utan som påminnelse om att även vi ska följa lövens väg.

Usine

Profil: Bistro/tapasbar.
Adress: Södermalmsallén 36-38, Stockholm.
Klientel: Kontorsråttor, småbarnsföräldrar, kalasande.
Vinlista: Väl valt, franskdoftande.
Typsituation: I mitt Seize the day!
Gather ye rosebuds while ye may-mode, trotsar jag apokalypsens flåsningar i nacken och dricker en till kopp kaffe – EFTER KLOCKAN TRE!
Betyg: