Villaggio Grill Italiano

VILLAGIO GRILL ITALIANO RECENSION Sedan öppningen 2011 har Villaggio Grill Italiano spritt tryffelolja och droppar av toskansk druvsaft över Östermalm. Pastan kan få vilket subarktiskt hjärta som helst att nå en tempererad nivå.

Jan Guillous enda anledning att ta sig till Söder är den italienska restaurangen La Vechia Signora. Om det inte vore för söderkrogens sublimt vinkunnige servitör Fernando och den rustika menyn skulle han ruva i grytet på Banérgatan och blott ge sig ut för att tillintetgöra grannarnas politiska tillhörigheter under korta promenader till Piratförlaget eller Villagio Grill Italiano, hans italienska favorit i hemmakvarteret på Östermalm.

Även om du inte bör lita blint på en krogrecension från Jan Guillou, med tanke på att han tar en sup innan varje påbörjad text, kan jag inte annat än hålla med honom.

Just den här kvällen är Stockholm frostbitet, varje löv längs Erik Dahlbergsgatans allé
har novembervinden ryckt loss och allt i Guillous kvarter tycks vara styckfryst – från tårar till hundkiss. Grannskapets lätt åldrade befolkning halkar runt bland antikbutiker och skalbolag och utanför Tudor Arms bildas pölar av underkylt testosteron.

Fleetwood Macs Albatross svävar fjäderlätt mellan dukade bord, crèmefärgade läderstolar och panoramafönstren ut mot Skeppargatan. Urnor, inte helt olika sådana som brukar hänga i församlingssalar, skapar en sakral stämning som då och då bryts av hundskall. Ty, restaurangen tillåter, by popular demand, jyckar vid bordet. Det rör sig ju om Östermalm – lägg af!

Vi beställer en flaska Il Proprio Sangiovese och kastar oss över menyn samt den nyligen framställda brödkorgen. Vinet är fylligt med kryddiga inslag samt mörka bär och menyn klassiskt italiensk, likt ett enkelslitsat kavajsprund: antipasti, pasta, risotto, fiat punto, secondi, grillat samt dolci.

”Åh, se bara på marmoreringen”, skulle Guillou med uppkavlade skjortärmar ha sagt om köttet (inte om sina armbågar) som dukas upp på grannbordet. Men jag fastnar för menyns pastasidor och då i synnerhet fettucini med strimlad kalv, tryffelsås, pandano, tryffelolja och vitt vin.

När rätten så serveras är den stor nog att övernatta i och den omges av ett moln av tryffel som långsamt stiger upp mot taket. Pastan är perfekt kokad och hela anrättningen krämig, vinet matchar tillbehören fint.

Efter att middagen rundats av med en dubbel espresso, fyra centiliter Talisker samt en chokladtryffel, går vi ut till tonerna av Oscarskyrkans klockor.

Läs min recension av La Vechia Signora:

La Vechia Signora – en bit av Piemonte på Söder

Villaggio Grill Italiano

Profil: Italiensk restaurang.
Adress: Skeppargatan 16, Stockholm.
Klientel: Familjer och par från grannskapet. Hundar.
Vinlista: Föredömligt anpassad efter de olika inslagen på menyn.
Typsituation: Enligt etikettsreglerna på Östermalm behöver du inte plocka upp efter din hund.
Betyg: