Transsubstantieringen spred vinet över världen

Favoritmarkera

Idén om nattvardens transsubstansiering av vinet till Jesu blod har på ett avgörande sätt spritt vinodlingen över världen. Kanske är också vinet ett starkt bidragande skäl till kristendomens stora spridning.  

Vid kristendomens framväxt kring Medelhavet var vinet redan etablerat där. I de kristna kyrkorna blev nattvarden ett viktigt inslag. Den sker delvis som en gemenskap med Jesus i den sista måltiden, där han symboliskt bröt det osyrade brödet med lärjungarna och drack vin. Där fick det också en ny och symbolisk innebörd. Nästa dag skulle hans kropp söndras och hans blod flyta. Vid nattvarden ges en form av delaktighet i Jesu offer.

Vinet omvandlas till Jesu blod

Aristoteles delade filosofiskt upp ett ting (t.ex. vinet och brödet) i yttre fysiska och deras innersta väsen. I den tidiga kyrkan kom man därmed att anse att vid bönen innan nattvarden kom vinet och brödet att förbli i yttre mening vin och bröd men deras inre väsen omvandlades till Jesu blod och kropp. Denna för kristendomen helt avgörande omvandling kallas transsubstantiering (förändring av substansen) och finns med lite olika tyngdpunkt på faktisk omvandling eller symbolik i alla kristna samfund. De flesta svenskar har numera ingen annan referens till ordet än att det finns med i slutraden i Frans G Bengtsson mustiga ballad, ”Den franske kungens spelmän”.

Vinet spreds med kristendomen

För vines utveckling blev idéen om vinets transsubstantiering till Jesu blod helt avgörande för dess spridning runt om i världen. Grekerna och romarna hade redan spritt vinet runt medelhavet under förkristen tid. Nu drev kyrkorna fram att det spreds ordentligt norrut från Medelhavet i Europa. Under hela medeltiden var det kyrkans kloster som i stora delar av Europa var bärare och utvecklare av vinkulturen. När de kristna europeiska staterna började upptäcka och kolonisera stora delar av den övriga världen var de mer eller mindre tvungna att ta med sig sticklingar och börja försöka odla vin där. Transsubstantieringen till Jesu blod var bara möjlig med vin.

Amerika och Mission

I Amerika var det druvsorter med ofta klent röda viner som blev transsubstantierat. I Nordamerika av Mission druvan, i Chile Pais och i Argentina Criolla Chica, alla tåliga och närbesläktade druvsorter, som klarade klimatet i Amerika. Odlingarna här startade redan på 1500talet. Det finns ännu rätt betydande arealer av dessa druvor, som gör mycket enkla viner. På de allra senaste åren har man börjat göra riktiga kvalitetsviner på utvalda gamla stockar av Pais. Chilenska Torres härliga och aningen beska mousserande rosévin Estelado Rosé Sparkling Wine för 95 kronor flaskan är en bra exponent för dessa nya viner på de gamla nattvardsdruvsorterna. Ett bra matvin till lättare rätter, idag sällan föremål för transsubstantiering.

Sydafrika, Australien och Nya Zeeland

I Sydafrika började man odla vin på mitten av 1600-talet, delvis för att bota sjömännens skörbjugg på kryddrutten till Asien, men även för att kunna åstadkomma transsubstantiering vid nattvarden. Till Australien kom de första sticklingarna från Sydafrika mot slutet av 1700-talet. Den äldsta vingården på Nya Zeeland, som fortfarande finns kvar, planterades 1851 av en fransk romersk-katolsk missionärsstation i Hawke’s Bay. Sannolikt var föreställningen om transsubstantieringen central för denna aktivitet.

Utan vin ingen kristendom

Vinet krävdes för transsubstantieringen till Jesu blod. Det gjorde att de flitiga missionärerna som spred den kristna läran även spred vinet där de lyckades väl. Där de inte lyckades så väl med att sprida kristendomen som t ex i huvuddelen av Asien är det ännu idag klent med framgångsrika vinodlingar. En del tror att det beror på klimatet, som inte är så vinvänligt där. Var det i själva verket så att kristendomen bara lyckades få riktigt bra fäste i de områden utanför Europa som var hyggligt möjliga att odla vin i?

Transsubstantieringen gjorde att kyrkan spred vinet och möjligen var det så att vinet bidrog till att sprida kristendomen.  

Kommentera

  1. Bengt Petersson
    3 december 2016

    Spännande tankar. Kan man kanske göra en vinprovning på de gamla nattvardsdruvorna, kan man hitta dem i Sverige?

    • Anders Röttorp
      6 december 2016

      Hej Bengt!
      Vad jag vet görs det inga riktigt intressanta viner på dessa utöver en ny våg av Paisviner i Chile. Numera finns det säkert ett tjugotal sådana viner, men bara vad jag känner till Torres mousserande rosé på bolaget. Nattvardsvinerna i allmänhet har både förr och nu ofta varit justa lokala eller närtransporterade viner runt om i Europa mm. I länder som Sverige där man ofta använt en gemensam kalk för alla nattvardsgästerna har man ofta av hygien och hållbarhetsskäl använt starkvin. På 50-talet användes det sydafrikanska starkvinet Cap Constancia. Numera finns ett särskilt svenskt alkoholfritt vin för nattvardsbruk. Många kyrkor både förr och nu har dock krav på att det skall vara ett riktigt vin för att transsubstantieringen skall vara möjlig. Vid själva nattvarden är det ju det omvandlade innersta väsendet, som står i centrum. I de områden där man lyckades sprida kristendom och vin kom ju sedan vinproduktionen att ta fart med helt andra druvsorter än de ursprungliga.
      Anders