Recension röda viner-småpartier på Systembolaget 21 sept

NYA RÖDA VINER. Småpartisläppet den 21 september är en koncentrerat vin-nyhetslansering vad gäller viner med tät smak och stor potential. Priserna sticker iväg men motiveras av den begränsade tillgången. Här har ni vinerna som är utöver de vanliga.

Beaujolaiskvartetten bjuder upp till konsert

Inte ofta det bjuds på fyra högklassiga Beaujolais i samma lansering, men nu kommer de! Beaujolais har länge fungerat lite som strykpojke i finvinernas salonger. Saftiga enkla viner man inte ska analysera, bara dricka och se glad ut! Men är det något område som just nu symboliserar ’den nya tiden’ i vinets värld så är det just Beaujolais. Med mindre skördar, äldre stockar och en förståelse för vad en krävande konsument, bl a naturviner, vill ha så har de dykt upp som svampar efter ett regn, de nya – eller nygamla – producenterna som vill göra seriösa och intressanta viner. Dessa fyra passar utmärkt som tema för en mindre provning.

Côte de Brouilly Domaine de la Voûte des Crozes 2016 (90070), 175 kr, har klar och tydlig känsla för sitt ursprung med charmig körsbär/hallon-frukt, bra syra och balanserad god smak och en dos tannin som vi ofta inte tror att Beaujolais ska ha (men där har vi lite fel). Mycket seriös om än något lättare än sina kollegor. Chark och lättare kötträtter som ljus fågel passar bra.

Något mer bjuder Morgon Corcelette Vieilles Vignes 2017 (95940) 229 kr från Domaine Bouland på. Även här körsbär och skogshallon men i en stramare stil med vassare syra och attityd som också kräver något tuffare motstånd på tallriken. Här kan man gott tänka sig en rådjurs- eller hjortskank som fått gå sakta i ugnen i många timmar, genomstekt men saftig.

Den på pappret kraftigaste av de tio byarna med rätt att sätta ut sitt namn på etiketten är Moulin-a-Vent, här i form av Les Vignes du Tremblay 2017 (90124), 185 kr. En stadig variant av Beaujolais med svag ton av fatlagring som samsas fint med en djupare frukt och bra tanninstruktur. Trivs med samma typ av mat som Morgon, kanske lammlägg t o m.

Det sägs att byn Saint-Amour fått sitt namn från en själasörjare som höll den fysiska kärleken högre än den andliga – men det tror jag är en efterkonstruktion a la francais. I vilket fall så har denna St-Amour Grandes Mises 2016 från Mommesin (99410), 159 kr, toner som drar lite mot pinot noir med en hög syra och fina tanniner, mycket bra vin till mycket bra pris. Känns som att den vill ligga till sig ett år till. Coq au Vin (utan bacon) klarar sig bra.

Pinot noir-kvintett som vill mer

Côte de Beaune 2015 (95913), 299 kr, från säkra Joseph Drouhin är en hedervärd rättfram Bourgogne från bra odlare och bra årgång. Den gör sitt jobb på ett riktigt fint sätt även om den inte är lika spännande som sina konkurrenter, men inte sämre för det. I Bourgogne gör man inte viner för att visa upp utan för att dricka till mat och då kliver andra kvaliteter fram. Skulle älska att drickas till bräss och fin kyckling (från Bresse) med rödvinssås.

Det mest spännande vinet i kvintetten är Benedikt Baltes Bishofsberg 2015 (95467), 399 kr. Spätburgunder (pinot noir) är idag Tysklands tredje mest odlade druvsort och gör viner från 79 upp till 600 kr (i svensk butik). Tänk om någon för tio år sa att hen ville ha 400.- för ett tyskt rödvin! Hah!!  Vill du prova vad man kan åstadkomma i Franken där den är relativt ovanlig så ha du chansen nu. Ett superseriöst vin med kryddig ton från 18 månader på tyska ekfat, generös fin pinot-ton med massor av god frukt. Mycket pengar, mycket smak. Kotlettrad från vildsvin, eller filet, med rotsaker och svamp.

Domaine Rewa (som tidigare nämnts bland de vita) får även med en Pinot Noir 2016 (95926), 299 kr, en typisk Nya Zeeland-pinot med aningen mynta tillsammans med de små röda bären och en hel del nya fat. God och med sina fyra år har den en början till mognad. Stekt röding med svamp och rödvinssky vore gott om man inte äter kött.

Två USA-pinoter avslutar i dyr dur. Från Santa Cruz kommer LIOCO Saveria Vineyard 2016 (95463), 495 kr, är ett strålande exempel på hur man vill att bra USA-pinot ska smaka. Direkt och generös doft och smak av skogshallon, rosépeppar, björnbär och plommon och ganska bra dos av franska ekfat. Längre söderut i Santa Barbara hittar vi Chanin Duvarita Pinot Noir 2014 (94021), 499 kr, med en ännu mer generös doft av skolbokstydlig pinot noir av mogna röda bär, hallon/jordgubb/bigarråer, mynta och en rejäl dos ekfat som ger lite mycket vaniljton kanske. Bägge dessa viner vill ha rostade tomater med tonfisk och sechuanpeppar.

Kvartett röda italienare med stor smakskillnad

Fyra totalt väsensskilda viner från Italien får vi också. En helt mogen (och lite till) Barbera d’Asti 1996 (95845) 279 kr, från Casa Scarpa. Man hittar multna toner av fuktig svampskog, fortfarande bärig frukt om än på nedgång och bra tannin. Härligt att kunna få köpa ett så fullmoget vin till hyfsat pris. Ett måste-köp för er (oss) som brukar ta med ett blint (hemligt) vin när ni går på vinmiddag. Långkok av något slag, hemlagad pulled pork går bra – helst då utan röksmak.

En annan Piemonte-druva som börjar synas allt oftare är dolcetto. Från att ha varit en mörk men lätt och ganska ointressant så har flera namnkunniga odlare nu tagit den till sitt hjärta, bl a Gaja. Här en pålitlig producent som heter G.D. Vajra med sin Dolcetto d’Alba Coste & Fossati 2016 (90335) 179 kr. Mörk i färg och frukt med läcker saftig frukt i mycket seriösa stil, ändå tanniner så det räcker bra. En av de bättre dolcetto jag provat. Pasta med riktigt djup tomatsås som kokat ihop en halv dag.

Tredje Piemonte-druvan är så klart nebbiolo, nu i form av Olek Bondonio Barbaresco Starderi 2014 (95143), 446 kr. Starderi är en vingård i norra Neive som är mest känd genom La Spinettas supervin, men det finns också andra odlare. Den här varianten lämnar intet övrigt att önska, här finns rosor och nypon och plommon i generös mängd. Tanniner självklart men 2014 verkar vara en mindre årgång (och knepigare) än 2013 & 15 i området och med det lättare viner.

Men vad vore Quartetton utan Toscana. Brunello di Montalcino har skapats av Biondi Santi på 1880-talet. Länge ansett som Italiens mest högklassiga och dyraste vin, men också ett vin som inte bara kan utan måste lagras i decennier. När man väl har råd att köpa Biondi Santi så har man inte tid kvar i livet att uppleva den. Nåja, det var förr. Men huset Biondi Santi kan fortfarande överraska. Deras Rosso di Montalcino Fascia 2014 (95803) för 559 kr måste vara prisrekord för en Rosso di M. Men: vinet är fantastiskt, och i praktiken är det deras Brunello som klassats ned till Rosso, de gör ingen Brunello 2014. Tät och fin och koncentrerad om än inte i deras normala klass, men ett helt underbart vin till en häftig prislapp. Bistecca Fiorentina anybody?

Nya-världenviner med extra allt

Zinfandel har fått klä skott för många undermåliga lätt sötade viner senaste halvdecenniet, liksom hundra ’passo’-varianter av mer eller mindre äkta slag, men när druvan levererar så kan den slå oss med häpnad. Personligen har jag svårt för supertäta, solmogna bomber på 15,5% alkohol - och så kommer Turley Juvenile Zinfandel 2016 (95933), 319 kr, och bara sopar bort mina förutfattade meningar. Det är sådana viner man minns. Detta vin är ett måste för Zin lovers med sin täta frukt som är så ren och fin och mjuk trots den maffiga tanninstrukturen och höga alkoholen. Det är bara att lyfta på hatten för sådan vinmakning. Servera till ugnsbakade söta mogna tomater med örter och en god ost, och en liten biff vid sidan om…

Ett sätt att tämja zinfandel är att blanda upp den med lämpliga andra druvsorter. Ridge Geyserville 2016 (99292), 349 kr är ett strålande exempel på att det är en klok idé. 73% zin, 17% carignan, 7% petite sirah och 3% alicante bouschet – det du! Här finns björnbärs-zin, men också andra toner av mörk frukt (svarta körsbär/vinbär) som ger en extra syra och dimension till vinet plus en mycket klädsam ton av mynta och ekfat. Sötfruktig och god och lättdrucken i nuläget men vinner oerhört på att lagras länge, upp till 20 år. Att det passar till BBQ är en rutinerad gissning.

Två viner från Glaetzer i Barossa South Australia får avsluta veckans rapport. Glaetzer Wines kvalar in i samma heat som Turley ovan, men är gjorda på shiraz, eller shiraz/cabernet som i fallet Anaperenna 2016 (95670), 379 kr. Ett minst sagt fylligt och kraftigt vin med massor av frukt som väntar på att förlösas och balanseras med resten av innehållet i flaskan, syrorna, tanninerna, mineralerna och eken. När denna balans kommer blir vinet en dröm. Vinet är gott redan nu men vinner så mycket på att lagras.

Amon Ra 2016 (95668), 499 kr, är en ren shiraz på upp mot 80-åriga vinstockar från Ebenezer i norra Barossa. Detta är Ben Glaetzers toppvin som han enligt egen utsago gör så lite han kan med förutom att lagra 18 månader på franska ekfat. Resultat är så klart enastående; fullpackat med solmogen frukt, laddat med tannin som knappt märks bland svartvinbär, svartpeppar, svarta körsbär/björnbär och mynta plus en rejäl dos ek. Ett förbluffande stort och maffigt vin som man ska vara beredd på när man dricker det – ungefär som en stor Amarone.

LÄS MER: Recension och tabell, nya röda viner 7 sept. 2018
Recensionen över de vita vinerna i småpartilanseringen 21 sept. 2018

[drinklist id="64410"]