Burgundy master class 2012 med Michel Jamais

Branschorganisationen för vinproducenter i Bourgogne (BIVB) arrangerade nyligen en provning med fokus på regionens mindre kända appellationer. Det mesta vinet kommer ju just från dessa, kom ihåg att de 684 Premier Cru vingårdarna och 33 Grand Cru vingårdarna tillsammans bara står för 12 procent av den totala produktionen.  I Sverige är bourgogneregionen Chablis och det mousserande Crémant de Bourgogne omåttligt populära, men hur är det med vinerna från Mâcon och Côte Chalonnaise? Kanske är dessa de mest omotiverade hyllvärmarna som finns på Systembolaget idag.

Som det ser ut i dagens Sverige så står Systembolagets 15 mest populära Bourgogneviner för 80 procent av hela regionens försäljning på Systembolaget. Källa på det hittar ni här. Det spelar ingen roll att Systembolaget lever i tron att de har värdens bästa sortiment, de allra flesta av oss köper de viner som finns i butikerna, och därför ser statistiken så oerhört odynamisk och orättvis ut. Om man söker på ”Bourgogne” på Systembolagets hemsida så får man just nu 514 träffar, visst måste något vara alvarligt fel om det bara är 15 av dessa som verkligen säljs till allmänheten? Det här är en stor kritik mot Systembolaget från min sida, men nog om det nu.

Michel Jamais, en av Sveriges bästa vinutbildare höll i taktpinnen på provningen förra måndagen och bjöd generöst på initierad information om Bourgognes tillfälliga status i vinvärlden. Jag presenterar här det viktigaste som togs upp under provningen.

Jamais talar om Bourgogne som om en mycket gammal vinregion, med nya kläder. Det vi ser i glasen har mycket lite gemensamt med de historiska musterna som jäst inom regionens gränser. Pinot noir blev på 1300-talet favoriserad framför de andra druvorna i pinot-familjen, men känner du till att för bara 150 år sedan så var hälften av vingårdarna i Côte d'Or, Bourgognes hjärta, odlade med Beaujoulaisdruvan Gamay. Juste, förresten så kommer namnet Côte d'Or från Côte d'Orient, alltså dalgången som lutar mot orienten, glöm allt annat du har lärt dig om vinrankans gyllene blad och trams.

Den moderna tiden började år 1942, först då var alla Premier och Grand Crus fastställda. Men Jamais går ännu längre än så och menar att de unga Bourgogner som vi dricker idag egentligen är lite utav en 90-tals produkt. Flera av de allra bästa producenterna etablerades faktiskt just på 90-talet, Negocianterna höjde sin kvalitet avsevärt och södra Bourgogne (Côte Chalonnaise och Mâconnais) började vakna till liv igen. Men de allra största miraklerna sedan Jesus gjorde vatten till Vosne-Romanée skedde ändå i vingårdarna. Vi kan kalla det modern vinodling.

Klok uppbindning, lövutjämning, grönskörd av klasar, sommarbeskärning, skörd vid fenolisk snarare än sockermognad och selektering av den bästa frukten är alla barn av 90-talet. Plussa ihop detta med ökad teknologi och kunskap i vinkällaren så är det svårt att hävda att vinerna var bättre förr. Det finns faktiskt även en tredje aspekt som har lett till att vi kan dricka sådana gudalika viner som regionen presterade under bombastiska 2009 och mer eleganta 2010 och det är att odlarna i regel tar det betydligt lugnare med bekämpningsmedlet ute på gården. Denna, 2000-talets största trend har stärkt vingårdarnas terroir så mycket att det redan kan kännas när ni virvlar bourgognekuporna här uppe i Svedala.

Vi ser också att de producenter som på 90-talet började amerikanisera sina röda viner börjar gå mot en mer traditionell stil igen. Vi Européer gillade helt enkelt inte dessa senskördade och ekdoftande Gevry-Chambertin-monster med skyhöga poäng i Robert Parkers kända vinutskick Wine Advocate. (Dvs 92-94 Poäng, ungefär som en bättre Gigondas)

Idag är vinhjärtat i Bourgogne, det såkallade Côte d'Or, en utav de modernaste vinregionerna i Frankrike. Andelen bredbandsuppkopplade vinerier är mycket högt och vi som är vänner med vinmakardöttrar på Facebook kan följa deras incheckningar på den vinmakartäta vinbaren Bar du Square i Beaune. Just nu lyssnar jag på deras eviga twitter om hur kallt det är överallt.

Vilket leder oss in på temperaturer. Det globala uppvärmningen har än så länge enbart vart till vinmakarnas gagn som nu kan producera riktigt bra vin, nästan varje år. Men värmeböljan som lamslog Europa under sensommaren 2003 med temperaturer på över 40 grader i Bourgogne är såklart inte optimalt. Å andra sidan är kalla, usla årgångar som 1975, 1980 och 1987 något som vi sällan kommer att få uppleva igen. Frågan är om det någonsin har vart så många bra årgångar på ett årtionde som på 2000-talet. Vi vinälskare ska vara mycket tacksamma för att vi är i vinmogen ålder just nu!

Här nedan kan ni läsa mina anteckningar från vinerna som provades, tyvärr finns de inte att finna på Systembolaget, men fråga gärna efter dom, kanske har dom något från samma region och årgång.

2010 Pernand-Vergelesses 1er Cru, Sous Frétille, Domaine Denis Pére et fils
Doften är för chardonnay ganska aromatisk med gröna mogna äpplen, anstrykning av ekfat och tydligt stålig mineralton som är typisk för denna svala vingård från högre läge i söderläge. Det är ganska ovanligt med vingårdar i söderläge i Bourgogne, de flesta vetter mot öst eller sydöst. Inte alls ett enkelt vin. Bra vikt och syra, ett väldigt elegant och krispigt vin. Familjen Denis egendom är på 12,5 hektar och innefattar lite Corton-Charlemagne och Corton. Kom ihåg att det är mycket vanligare med röda premier crus än vita i byn Pernand-Vergelesses som ligger på västra sidan om Cortonkullen, norr om Beaune.

2009 Poully-Vinzelles Les Longeays, Domaine Thibert Pére et fils
Allra längst ner i Bourgogne, i Maconnais finns denna minimala appellation som bara (inte så bara) erbjuder Chardonnay. Poully-Vinzelles angränsar till det ännu mindre Pouilly-Loché och det betydligt kändare och större Pouilly-Fuissé. Doften är mer blygsam och kan befinna sig i ett lite slutet läge. Smaken är det dock inget fel på! Lite sötare persikor och såklart varmare i stilen än svala "Sous Frétille", säkert är det både årgång och sydlig appellation som påverkar vinet i denna riktning. Firman väger in på 1,9 hektar, en ganska stor ägare i regionen med andra ord. Det pågår just nu snack om att omklassa vingården "Les Longeays" till premier cru, ansökningen är under behandling.

 2008 Chablis 1er cru Mont de milieu, Billaud Simon
Lite mer lågmäld doft med typisk grön äppelton och anstrykning av mineral. Trots besvärlig årgång så är vinet i bra balans, men jag saknar något för att bli sådär fånigt glad. Syran lyfter ut den eleganta smaken fint. Billaud Simon är en av de chablisproducenter som jäser sina viner på ståltank och inte äldre ekfat som egentligen är det traditionella i Chablis. Flera av dessa rena, mineralrika viner kan hittas i Systembolagets beställningssortiment genom importören Brewery International Sweden.

2009 Montagny 1er cru le clos chaudron, Maison Michel Picard
Denna négociant håller till i Chassagne-Montrachet. Doften är ganska fet och fruktig. Väldigt expressiv och charmig. Ren, stram och intensiv smak med lite mineraltoner och mycket torrt avslut. I samma stil som Poully-Vinzelles från Thibert.

2010 Mercurey, Domaine de l'Europe
Doften är lite kryddig,  fint körsbärsfruktig med en lite varmare omfamnande härlig arom. Mercurey är en by i norra Côte Chalonnaise, om man gräver en grop djupt ner jorden så ser man Mercurey vilar på en grund av märgel och kalksten vilket gör regionen mycket lämpad för just pinot noir. Årgången kommer förmodligen bli riktigt långlivad, många odlare jämför med 1959. 1959:orna är ofta ren njutning att dricka idag, mycket mer så än 1961 som var ett år för Bordeaux, mer än Bourgogne. (Jag skulle ändå inte avråda från att köpa 1961:or, som kan vara utmärkta vilket denna nyligen provade -61 Bonnes Mares visade). Tät och stram struktur enligt årgångens tecken. Både rejäl syra och tannin. Gott idag om man gillar ungt, men detta kommer att utvecklas positivt under flera år framöver.

2009 Chorey-Lés-Beaune, Domaine Maillard Pére et fils
En appellation som verkligen har fallit lite i skymundan är Chorey-Lés-Beaune, som är den första byn man kommer till när man vandrar norr om Beaune. Varmare, mer koncentrerad frukt med litet jordigt inslag och mörkare körsbär på doften. Appellationens signum är den rikare frukten som accentueras ytterligare av den varma årgången. Firman som har anor från 1700-talet. äger har både egna och hyrda vingårdar till sina viner. Totalt 18 hektar, bland annat lite Corton. Smaken är ren, djup och fruktrik med fina sandiga tanniner som ger rejäl struktur. Även detta vin kommer att utvecklas riktigt fint och jag ser en lång posetiv framtid framför mig. Just nu är det frukten som dominerar, som i så många 2009:or. Observera att både 2008 och 2005 finns i Beställningssortimentet på Systembolaget, importerar gör Clos Probus.

2009 Ladoix, Le Clos Royer, Domaine Gaston et Pierre Ravaut
Vingården är klassad som village och ligger i Ladoix, nära Cortonkullen, norr om Beaune. Firman är 16 hektar stor och gör både vid och röd Corton. Doften är en typisk noll-nia med sin rika lite sötare frukt. Skönt stråk av mineralitet i doften. Smaken är verkligen rik och nästan lite senskördad, verkligen en käftsmäll av tannin och söt körsbärsfrukt. Fortfarande lite för ungt, kommer utvecklas positivt under flera år.  Inte för er som söker de mest finessrika vinerna.

2009 Morey-Saint-Denis, Domaine des Beaumont
Svalare, tydligt Cote de Nuits på doften med mineralisk doft med charmig ton av vildhallon och jordighet. Stam, elegant och det mest finessrika vinet av de röda, ändå typiskt för 2009 och med den saftiga lite mörkare frukt som kännetecknar Morey-Saint-Denis. Firman äger bara fyra hektar mark i Gevrey-Chambertin och Moray saint Denis.

Nu på lördag håller jag en provning för de talangfulla Sommelier, som just nu studerar sina tre år i Grythyttan. Vinlistan kommer nog inte göra någon besviken - jag skriver såklart om vinernas tillfälliga status nästa måndag.