Laddar annons
16 Dec, 2012
Uppdaterad: 
6 Sep, 2023

Cognac Martell i slaget om eau de vie

COGNAC. Cognac Martell är ett anrikt cognachus, bara Rémy Martin är av liknande höga ålder och under 2015 kommer Martell fira aktningsvärda 300-årsjubileum.

Men det är långt ifrån sant att Martell är en ”dammig relik” från forntiden. Vid start precis som i dag är fokus på affärer och kvalitet, båda grundläggande förklaringar till den succéartade framgången Martell nu röner över världen. På bild: Benoît Fil cognacblender hos Martell.

Det är främst i Asien som Martell är mega-stora och få är de europeer som förstår vidden av husets exportframgång. Redan i mitten av 1800-talet började det dåvarande handelshuset Martell sälja cognac till Kina varför dagens sits inte är förvånande. Martell har jobbat hårt och under många år för att nå positionen de har idag.

Firmans unge källarmästare, Benoit Fil, liknar en filmstjärna men det är för sin extraordinära skicklighet som blender han är känd. Tillsammans med en lika skickad företagsledning har Benoit Fil satt Martell på kartan som ett av de ledande husen i Cognacregionen. Att firman ligger i framkant med export till marknader i Asien är ett faktum men mindre kända torde företagets fokus på förbättringar i produktionen vara. Under senare år har huset aktivt drivit utvecklingen i regionen. Ett av firmans större projekt sedan 2011 berör många odlare och målet är att halvera användandet av bekämpningsmedel i vingårdarna med 50 procent fram till 2018.



En solig höstmorgon åker jag norrut, ut från Cognac för en visit på Martells destillationsanläggning. En av dem vill säga för tillsammans med de två jag ska besöka nu finns ytterligare sju destillerier. Kalendern visar att tidpunkten är slutet av september men skörden har inte startat än. Det är ovanligt då det vanligtvis brukar vara full fart ute på fälten vid denna tid samtidigt som destilleriets pannor kokar 24-7. Nu har skörden inte kommit igång och den är redan fyra veckor sen. Förvånande nog för då jag provsmakar en druva i vingården visar den sig ha bra smak. För mig smakar den moget.
På bild: ugni blanc.

Men cognac är inte vin varför förutsättningarna inte är desamma. Regn precis innan skörd, inte under, är bra i Cognac men för en vinbonde med siktet inställt på högkvalitativt vin är det lika med katastrof. Växtåret 2012 är ett nederbördsfattigt år i Cognac och därför direkt o-bra förutsättningar för cognacproducenterna. Traktens odlare är gladare om volymerna är stora vilket de blir med riklig nederbörd då druvor sväller (av vatten) som i sin tur leder till att husen kan destillera större volymer. I tider av stor efterfrågan samtidigt som tillgången på eau de vie krymper hade det alltså varit bra med mer regn under hela växtåret men också en vecka innan skörd.

För tio år sedan var cognac som dryck i en sjunkande trend, populariteten var förutom hos en eller annan amerikansk rappare eller r-n-b stjärna lika med noll och Martells försäljning var under samma tid blygsamma 80 tusen lådor per år. Senaste försäljningssiffrorna visar att Martell producerar cirka 15 miljoner liter per år. Huvudmarknad är Asien därefter USA, Storbrittanien, Ryssland, Mexico och Tyskland. Allt exporteras och ingen försäljning sker i Frankrike. Efterfrågan av cognac i Kina ökar och i dagsläget verkar den asiatiska marknaden omättlig. Med cognachusens starka tradition av handel är det tämligen självklart att alla vill leverera vilket nu ser ut att bli allt svårare. Priser stiger raskt och eau de vie precis som vingårdslägen är som högvilt.

För Martell handlar det om att samarbeta då hela 80 procent av vinet köps in från tusentals kontrakterade odlare, eller som redan färdigdestillerad eau de vie från 1 300 destillatörer. En genomsnittlig odlare i Charente äger cirka 15 ha vingård som han eller hon sköter på sidan av ett ordinarie arbete. Hos Martell arbetar flera personer nära odlarna och att administrationen och logistiken är omfattande säger sig självt. Martell har 440 ha egna vingårdslägen där 99 procent av arealen är planterad med ugni blanc.



Unikt för Martell är den stora andel druvor från cru Borderies vilket är det lilla området som bara utgör ynka fem procent av vingårdarna i distrikt Charente. Cognac Cordon Bleu, som för övrigt firade 100 år 2012, är huvudsakligen producerad av druvor från cru Borderies. I cru Borderies innehåller jorden inte mycket kalk, strukturen är ”crumbly” menar småstenig och den innehåller mycket jord med en liten del flinta. Destillat från cru Borderies sägs ha en rund mjukhet med florala, blommiga, inslag. Det är sällsynt idag att hitta oblandad cognac från cru Borderies. Camus XO torde vara en av få (rätta mig gärna om fel). Cordon Bleu som är Martells viktigaste cognac har alltid hållit hög kvalitet. Tillsammans med husets Extra L’Or de Jean Martell och cognacen från 2007, Création Grand Extra representerar Cordon Bleu det bästa huset har.

På en hemlig plats i källaren, kallas Paradiset, förvarar Martell 1,6 miljoner 9 liters demi-johns med cognac från 1830. Wow! Denna skatt är såklart ovärderlig cognac och för källarmästare Benoit Fil är Paradiset en guldgruva att ta hjälp och material av när blandningar ska ges en dos av ”det där lilla extra och som inte går att kopiera”.

 

Provning Martell cognac 1848 och 1875
Jag får prova två äldre cognacer från 1848 respektive 1875. Årgång 1848 är som år 1875 är destillat från cru Grand Champagne. Cognac 1848 tappades ursprungligen på 65 fat varpå den senare flyttades till ”demi-johns” år 1913. Årgång 1875 tappades på 49 fat och flyttades till glas 1924. Alkoholhalten är cirka 40 procent. Båda har en fantastisk bärnstensfärg, stor och fruktig doft och smak som är nästintill vinös, mycket fruktig med torkade noter, inslag av kryddor, sandelträ, choklad. Karamellkola noterar jag som mer framträdande i 1875, den elegantaste av de två är utan tvekan 1848. Upplevelsen är religiös och på ett sätt obeskrivbar men smakminnet och tillfället är klockrent tydligt. Provningen av dessa två rariteter är historisk, sedd med perspektiv och en av de största upplevelserna i mitt liv.

Kort historik Martell
Husets grundare, Jean Martell, kom från Jersey och startade sitt handelsföretag med bland annat cognac 1715. Dessvärre gick Jean bort ung men änkan, Rachel, drev företaget mycket framgångsrikt och hon köpte senare egendomen med tillhörande vingårdslägen i Borderies. Idag är det Martells representationsslott, Gatebourse. Sönerna Jean och Frédéric-Gabriel tog så småningom över och det är under deras ledning Martell startar export av cognac, bland annat till Kina (1842) men också till Spanien och Skandinavien. Den för Martell så karakteristiska blå färgen introduceras av Edouarde Martell 1848 för att hedra grundaren, skeppshandlare Jean Martell som Edouardes erfarenhet som framgångsrik köpman av indigoblå färg. Martell ägs sedan 2001 av Pernod Ricard och cognachuset är med champagne Mumm och Perrier-Jouet en av tre i Pernod Ricards lyxvarumärkesgrupp.