Cultur – ett glas med Bellman och Gertrude Stein.

”Try this, it’s American”.

Jag sitter vid bardisken och snurrar ett glas tysk pinot när bartendern drar korken ur en pepprig Bergström Vineyard Oregon pinot noir. Medan han serverar hyllar han den tyska jordmånen och berättar att nordvästra USA har ett liknande klimat: ”It’s great for pinot”.

Simon Boardman påminner om Stuart Murdoch, sångaren i det skotska popbandet Belle and Sebastian, fast med en brittisk dialekt. Han står i baren på Cultur; en vin- och tapasbar i Järnets gamla lokaler vid Järntorget i Gamla stan.

Kvarteret har varit ett nöjescentra sedan Bellmans dagar, då birfilare, skoputsare, tullsnokar och matroser levde om i frihetstidens Stockholm. Bland annat var Bellman stammis på Gyldene Freden, idag träffas ledamöter ur Svenska Akademien här.

Elin Bergström, restaurangchef på Cultur, har tidigare jobbat på just Gyldene Freden och hon ser tillbaka på det som gjort intryck under barens första år: ”Gästerna är mer medvetna, de vet verkligen vad de vill ha. De är också beredda att ge en extra slant för att få något riktigt gott i glaset”.

En touch av Gertrude Stein

En oljemålning föreställande en välartad gosse i kravatt möter besökaren i dörren. Och i högtalarna spelas The Police’s Don’t Stand So Close to Me i bossaversion.

Bardelen liknar en trattoria eller ett marockanskt badrum; kaklet klättrar upp från golvet, kryper utmed väggen längs en hylla med uppradade vinflaskor samt en förgylld bard som uppgivet lutar sig mot ett ur. Bredvid mig på bardisken står pinchos och tapas med prosciutto och salami samt en skivspelare och en trälår fylld till bredden med citroner.

”Vi har haft en arkitekt som satt hela konceptet. Grunden är Gertrude Stein, en fantastisk dam som tog hand om unga konstnärerna innan de blev upptäckta, däribland Dali och Picasso. På väggarna kan man se målningar av konstnärerna”, säger Elin Bergström.

Järntorget bjuder på styv kuling och regn

På kullerstenarna utanför på Österlånggatan vinglar svarta paraplyer fram som i ett flipperspel. Om inte hatten på Bellman-skulpturen var av bly skulle den segla ut på Saltsjön. Men människorna stretar på, blåser hit och dit, och med dimmiga glasögon söker somliga skydd på Cultur.

En holländsk man beställer glühwein. Han blir förtjust när Simon berättar att deras version består av nyponsoppa och Calvados. Mannens fru pekar förundrat på tappen märkt East India Pale Ale och lyssnar spänt när hon får höra en monolog om brittisk imperialism.

”We don’t do house reds”

Många gäster envisas med att fråga efter husets röda. Annars är den vanligaste beställningen kraftfulla amerikanska viner.

”We don’t do house reds”, säger Simon. Istället brukar han fråga vad gästen är sugen på. Han radar upp ett par av sina egna favoriter på bardisken framför mig: Joseph Phelps Cabernet Sauvignon och Chateau Plince Pomerol 2006.

Hur skapar man en vinlista som matchar tapas?

Cultur har en bred meny med mängder av olika smaker. Därför förändras inte vinlistan efter säsong, utan mer kontinuerligt. Man har satta glasviner samt en svart tavla som uppdateras från vecka till vecka.

”Vi kan exempelvis ha en Barolo på vinlistan samtidigt som vi listar mer exklusiva viner på tavlan”, säger Elin Bergström.

Efter Stings new wave-uflykt består musiken mestadels av låtar som tagna ur en erotisk thriller från 1992. Jag föreställer mig att se Sharon Stone slå sig ner i baren och karva ut ett kurbitsmönster i någons bröstkorg med en ishacka. Kanske något som kunde intressera Gertrude Stein?

Innan jag går tipsar Simon mig om en annan ”Brilliant German pinot”, en Matthias Gaul som endast går att köpa i NK Saluhall. ”Shit, I probably shouldn’t have said this, when I go back next week there won’t be anything left”.

Cultur

Profil: Vin- och tapasbar.
Klientel: Lokala kännare och ett par turister.
Vinlista: Ambitiös, matigt med italienska och franska.
Typsituation: Paletten av diftonger som används för att beställa ”glühwein”.
Betyg: 4 av 5.