I döda viners sällskap

Lagring eller inte är ju något som ständigt diskuteras i vinkretsar. När är vinet egentligen som godast? Efter år av provningar har jag fått en bra idé om hur jag vill att vinerna ska vara.

Jag märker mer och mer att idén är olika för olika druvor och distrikt. Riesling är kanske den druva som jag tycker vinner mest på att lagras. Nu reagerar kanske många med att det faktiskt är en grön druva som man gör vitt vin på. Men jag håller fast vid det. När den unga blommigheten går över till läckra petroleumaromer är det bara så gott. Vi är i Sverige bortskämda med att med jämna mellanrum få in mogen Riesling på Systembolaget. I februari 2011 kommer det in viner från 80-talet för knappa 150 kr. Rena fynden tycker jag.

Chablis är ett annat område där jag vet att det finns olika uppfattningar om när vinerna ska drickas. Det första konstaterandet är att Chablis, liksom mången Riesling, kan lagras och lagras längre än vad många tänker på. Eftersom syran är såpass påtaglig tål de bättre vinerna i alla fall 15-20 års lagring.

Vi genomförde en jämförande provning för att se hur viner från olika åldrar beter sig. Provningen var blind, men eftersom provningsledaren är känd för att plocka fram äldre viner fanns det all anledning att tro att det skulle dyka upp något gammalt även denna gång. Och eftersom provningsgänget har skilda smakpaletter uppstod genast munhuggning i all välmening. Någonstans i debatten dök citatet "I döda viners sällskap" upp. Det kändes lite som att vin var del av vinhistorien.

Det visade sig att vi provade

2008 Les Clos från Clothilde Davenne

1999 Moutonne från Domaine Long-Depaquit

1998 Vaudesir från Brocard

1996 Moutonne från Domaine Long-Depaquit

Vi kunde med en gång konstatera att inget vin var för gammalt. Tom den person som mest brukar argumetera för yngre viner tyckte att alla var vitala och goda. De kunde tom ligga lite till!

2008:an var frisk och fräsch men lite sluten i doften med inslag av gröna äpplen och mineral. Medelfyllig mkt frisk smak med mineral och citrus. De flesta var inne på Chablisspåret.

1999 Moutonne var riktigt generös, stor härlig doft med smör, mycket mineral, kalk och musselskal. I smaken kom det även lite nötiga inslag. Kroppen var lätt elegant och fräsch. Ett riktigt bra vin som kändes god att dricka nu, Med tanke på den myckna mineralen var Chablis huvudspåret även här, fast nu med ålder.

1998 Vaudesir var också stor och generös i doften, men här var det mer av bokna äpplen. Smaken var fylligare med en mer balanserad syra. Det här vinet kändes äldst. Jag får väl erkänna att tankarna mer var neråt Meursault än Chablis, men det är så det är.

Slutligen stod 1996 Moutonne. Vilket vin! Stor mogen generös doft med citrus, tropisk frukt, mineral, smör, nötkaka mm. Komplext! Smaken bekräftade den komplexa bilden och eftersmaken växte fint ett bra tag innan det började klinga av. Kvällen bästa vin och långt ifrån att vara slut. Kul, lärorikt och kanske framför allt,  se till att även ha lite Chablis liggande bredvid Rieslingen i vitvinshyllan. För övrigt satte producenten Domaine Long-Depaquit ett fint kvalitetsspår i bakhuvudet. Det finns några att tillgå på Systemet.

Författare: Johan Tarmet
Publicerad på Vinbanken, hösten 2010