Jag satt i Häktet förra helgen

Det är den typ av dörr där dekret spikats upp, ådringen i träet har tillägnats arior och det är inte utan en viss knyck som handtaget ger med sig; det knarrar behagligt när Häktet öppnas upp.

För hundrafemtio år sedan innebar ett besök på adressen Hornsgatan 82 att du underlåtit att betala dina skulder, stället gick då under namnet Bysättningshäktet. Nu sitter vi här med bojor av topplån.

”Det var mycket mer fängelse när vi först tog över stället, med galler för alla fönster. Dem tog vi bort. Det kändes instängt och mörkt, vi ville ha en ljusare känsla”, säger Viktor Nyman som äger Häktet.

Stora baren är en betonggjutares våta dröm

Lokalen är en avskalad bunker med slipad betong och lågt i tak. Den påminner om Cadierbaren, innan de dragit in el och VVS. Små gaslyktor skapar dansande skuggor bland flaskor och glas.

Det är genomgående vita väggar och i hyllan bakom bardisken hänger en dolk på något som liknar en köttkrok. Balanserandes på en av ölkranarna står en domherre i porslin.

I den oputsade miljön sjunker kraven på att förföras av flyktig estetik: en stapel med servetter blir ett subtilt statement, ventilationssystemet en blinkning åt Courbusier och en spolande kran förvandlas till ett skummande vattenfall.

Den blygsamma takhöjden och bristen på distraherande inredning gör att blicken söker sig till människorna, som skålar, viskar och hoppas på något. Sorlet samspelar med Aretha Franklins It Was You – höjs och sänks i takt med hennes röst.

The Hives håller hov

Bardisken är varsamt utsirad ur betong med luftvärnsmissiler. Här står ett par av medlemmarna i The Hives med armbågarna mot disken. Ovanför deras huvuden hänger en rad nakna glödlampor, vilket gör att det ser ut som om de unisont får en idé.

I baren finns ett stort utbud av öl samt av viner på både glas och flaska. Jag beställer en Gambrinus, en halvljus tjeckisk lager med smak av honung. Den tappas upp från en av ölkranarna som står nerpålade i Mariaberget.

Fängslande rum för mat, vin och sprit

Längre in bakom baren anas ekborden och de skinnklädda stolarna i matsalen. Här serveras rustika rätter som gravad röding, rimmad torsk och lammrygg. Allt signerat köksmästaren Petter Isaksson.

Strax bredvid matsalen huserar det som brukade vara vinbaren.

”Nu vet vi inte riktigt vad det ska bli av den. Baren bakom köket, kan vi kalla den. Det blir ju ett fint flöde av folk när man kommer in på andra sidan och hittar en bar till”, säger Viktor.

I huset finns även cocktailbaren Vänster, som har egen ingång.

”Det var högtryck i både stora baren och vinbaren, så vi ville ha ett ställe där man kan komma undan och sitta och prata över en drink. I cocktailbaren är musiken lägre och så har vi bordsbeställning”.

Vi ses i cocktailbaren

Ett lätt grånat par jag pratat med ska just möta upp sin son i cocktailbaren. De ursäktar sig verserat och kryssar varsamt fram genom folkhavet. Åldersfördelningen är jämn i baren, det känns inkluderande, lite som en livad städdag i bostadsrättsföreningen.

”Det är kul att det är så mixat, så bör det vara tycker jag. Det är mycket mer intressant med en blandning av människor än en homogen grupp. Häktet ska ju vara en mötesplats”, avslutar Viktor.

Häktet

Profil: Fängelsehåla med rustik mat och spriträttigheter.
Klientel: Hela släkten.
Vinlista: Rymlig, gott om viner på både glas och flaska.
Typsituation: Jag känner mig som Jean Genet.
Betyg: 4 av 5.