Jean Gautreau & Sociando-Mallet 1998

Att läsa om Château Sociando-Mallet är i det närmaste en déjà vu – i alla fall för någon som för tillfället plöjer igenom producentbeskrivningar som om det vore ett kall från ovan.

Historien börjar alltid med en bortglömd vingård, vars talang bestrids av etablissemanget. I det här fallet ett underpresterande slott i en kommun alldeles för högt upp i Bordeauxregionen Médoc för att producera bra vin (sas det). När allt är som mörkast kommer räddningen. Historien upprepar sig i fall efter fall. Alltid en relativt ung man med stor vilja och envishet, en rebellisk aura som få. I fallet Sociando-Mallet heter denna figur Jean Gautreau. Vid övertagandet år 1969 var han vinhandlare till yrket, med drömmen om ett litet vinslott att polera till perfektion. Briljera, och även i uppställningar med giganterna från Pauilliac. Det tog 13 år utav hårt arbete att få ett namn, den varma, närmast mytiska, årgången 1982 blåste vind i slottets stolta segel. Eller snarare blåste på Robert Parker som i sin tur blåste på seglen..

Parker fick ett stort erkännande för sin tidigt positiva bedömning utav 1982:orna. Det rådde initialt absolut ingen enighet om årgångens storhet, tvärt om. Parker var en utav få som höjde årgången till skyarna - och fick tillslut rätt. (Även om många kritiserar vinernas stil). Parkers bedömning utav Sociando-Mallet 1982 kan sägas vara slottets första internationella succé.

Norra Médoc + bra vin, då måste vi väl vara i kommunen Saint-Estephe, eller hur? Nej du, det är vi inte. Kommunen heter St-Seurin-de-Cadourne, och ligger en bra promenad norr om Médocs nordligaste klassificerade slott, Château Calon-Ségur. Men jag skulle inte säga att kommunen St-serin-du-kadorn, eller vad det hette, är viktig att komma ihåg. Sanningen är att ingen normal människa känner till den. Däremot finns det normala människor som känner till Sociando-Mallet, slottet som har kallats för kniven i 1855 klassificeringens bordeauxfärgade hjärta.

Från vingården har betraktaren en närmast unik utblick över Girondefloden och under skosulorna skrapar gruset, Gunzian Gravels. Det är inte alla grus som föräras med ett eget namn, var så säker. Sociando-Mallets vingård ligger på denna berömda grusbädd som breder ut sig söderut, bland annat passerar den under Château Latour. Så väldränerad är marken att vinrankorna måste skjuta ner sina rötter tiotals meter för att hitta vatten, därför blir både blöta som torra årgångar goda i glaset. 1998 är den godaste jag har smakat.

Château Sociando-Mallet 1998, provad i maj 2012. Det här vinet imponerade på mig redan vid första anblicken. Kanske var det den oväntat mörka, nästan becksvarta färgen som fick mig att bli drömsk i blicken. Men det som fick mig att gå igång på alla nivåer var ändå doften. Så stor, impressionistisk och auktoritär att jag med en gång tänkte på den exotiska Mouton Rothschild. Sociando-Mallet 1998 har precis som många årgångar Mouton en arom omgiven av asiatiska kryddor, mynta och kakao. Vinet är fortfarande distinkt färgad av ekfatslagringen, men på helt rätt sett. Det passar in i bilden. I munnen är denna 1998:a potent men med mjuka sandiga tanniner. Sammanflätat på alla sätt och vis men med tillräcklig struktur för att hålla uppe den högljudda svartvinbärsfrukten. Det här är så bra att jag blev chockad. Jag vill verkligen ge er en rekommendation på att försöka få tag på det här vinet. Det är nu korken ska dras och upplevelsen är flera gånger större än priset.

På Belgium Wine Watchers hittar du just nu ett fåtal flaskor Sociando Mallet från 1998 (37€), 2001 (72€) och 2000 (60€). Frakt till Sverige går oftast på under en vecka.

Miguel Cruz Liljegren, Sommelier 2.0 AB

Twitter: @Miguel_C_L

Instagram: @cruz_lilje