Krönika: Skönheten i vinet (del 1)

”Är föremål vackra för att dom skänker behag eller skänker dom behag för att dom är vackra.” Om skönhet har det tänkts mycket på genom historien, det här citatet från 400-talet av kyrkofadern Augustinus får stå som exempel för det. Ofta är skönhet förbundet med en oerhört stark lust och behag i blotta betraktelsen. Men vad som skänker oss behag är precis som modet under ständig förändring. Finns det en objektiv skönhet i tinget eller ligger det helt i betraktarens öga? Vin skänker i alla mig både lust och behag, kanske är det dags att vi börjar tala om skönhet i en vidare kontext?

Skönheten i vin, outforskad och tystlåten
Redan Platon tillät att man talade om att upplevelsen av skönhet kunde ske med alla sinnen. Men i ärlighetens namn använder vi sällan ordet skönhet för annat än det rent visuella eller auditiva. Om Platon hade rätt och det finns skönhet i vin handlar det i grunden om en möjlighet för skönhet att träda fram med doft, smak och känsel som medium. Kan det vara så att skönhet kan förnimmas även här, men att skönheten talar olika högt genom olika sinnen? Skönhet kanske skulle kunna definieras som behaget som kommer ur den fokuserade betraktelsen av något. Så varför spelar det någon roll vilka sinnen vi betraktar med?

Om det nu skulle finnas skönhet i vin, så är det ofta vi degraderar den med ordet ”gott” som kan jämföras med ”fin” för bildkonst. Visst är det trist att ett så ytligt bedömmande är det ord vi oftast använder när vi granskar upplever i spelet mellan doft och smak. Vårt vokabulär har aldrig känts så fattigt. Att beskriva den potentiella skönheten i vin är nästan som att försöka sig på att beskriva ett praktfullt stycke av Bach, på högstadiefranska. Ofta kan vi fortfarande inget annat än att förmedla ett vagt gillande eller ogillande för det komplexa sambandet mellan smaker, texturer och dofter i ett vin.

Kanske är det svårt att se skönheten i vin för att vi är inkapabla att se smaker och aromer framträda som den välorganiserade helheten som kanske behövs för skönhetsbegreppet. Kanske är smak och arom för abstrakt och flyktigt för att vi ska hinna begrunda och bedöma dom i ett skönhetsperspektiv? Eller så är vi skolade sedan barnsben att inte tala så mycket om smak, det är inte alltid lätt att kritisera maten som lagas av någon som står en nära.

Skönhet i allmänhet skulle kunna liknas vid en förälskelse. Den kan både drabba en, eller växa fram långsamt. Skönhet i smaker är mer en sådan som växer fram. Den är inte är lika lätt och självklart vacker som en sagolik solnedgång. Och den är inte häller tidlös eller oberoende av inlärning. Vad vi människor gillar i vin skiljer sig exempelvis i olika kulturer. I Turkiet ska röda viner vara sträva, i Australien ska de tvärt om vara mjuka, och i Bourgogne ska de vara.. Från Bourgogne. Skönheten är kanske inte lika grundläggande för alla människor som vi tror, utan en mer inlärd sak. Det är också ofta provocerande när andra inte delar ens skönhetsbegrepp. Vem har fel? Du eller jag.

Men den sagolika solnedgången då? Där delar vi väl alla samma bild av skönhet. Kanske kan vi inte bara bedöma skönheten i vinet efter dess fysik, något som vinkritiker ofta gör för att kunna ge en så objektiv bedömning som möjligt. Som jag ser det så finns det två olika komponenter när vi talar om skönhet i vin. Dels så finns det ytan som i vinet är själva vätskan, den som vi kan bedöma genom doft, smak och känsel. Men det finns också något bakom, ett djup som är förmer än bara ytan.

För att förklara det så vill jag att du tänker dig att du har två tavlor framför dig. Intill den ena tavlan står en passionerad konstnär som förklarar sin idé med verket för dig. Intill den andra tavlan finns bara ett tomrum, dess enda funktion är att appellera till så många som möjligt. Den är massproducerad och det vet du. Visst är den lite kitschig också? Tavlorna är ganska lika, med samma färgföreningar och material men är de lika vackra? De ger ju två helt olika upplevelser för betraktaren. Tänk dig nu en konstkritiker som bedömer bildkonst utan at få veta intentionerna och konstnären bakom verket. Kritikern blir ju då inkapabel att bedöma djup och skönhet, det blir istället en bedömning av perfektion och färgsättning.

Det här är del 1 av krönikan ”Skönheten i vinet.”
Nästa måndag fortsätter del 2 som utforskar om det går att bedöma skönhet istället för perfektion i vin