Masis amarone | Chefvinmakare Andrea dal Cin förklarar

Masi har välförtjänt erhållit Allt om Mats prestigefulla pris det Gyllene Glaset 2012 och få är de producenter som röner lika stor popularitet i vårt land som detta anrika italienska vinhus.

Artikeln publicerad första gången: 2013/02/24

I en provning under tema "de enskilda druvornas betydelse i amarone Costasera" ville chefsvinmakare, Andrea Dal Cin, visa på anledningar och ge förklaring till varför Masis amarone smakar som den gör. Tillfället visade sig bli en riktigt ögonöppnare i smakupplevelse. Bild: Andrea Dal Cin.

I mitten av november höll Masis chefsvinmakare, Andrea Dal Cin, en provning i Stockholm med alla de viner av enskilda druvor som ingår i husets amarone Costasera. Sorterna framför andra i regionen och så även för Masi är molinara, rondinella och corvina. Till de tre nu nämnda finns ytterligare en handfull tillåtna druvor i området och bland dem arbetar Masi med den högt skattade oseleta men då i husets uppskruvade amaronekvalitet som heter Riserva di Costasera.

Det är alltid den enskilda producenten som drar upp riktlinjer för vilka av de tillåtna sorterna som ska ingå i amaronen. Druvorna kan alltså variera och vara en mix mellan ambition, vilka sorterna är till hur stor del de ingår eller hur fördelningen dem emellan är plus hur torkningen av dem sker. För tekniken som alla lutar sig mot, appassimento, är densamma även om själva appassimento-torknings-metoden kan ske på lite olika sätt. Andra anledningar till smakskillnad mellan olika producenters amarone är var druvorna vuxit, ex i Classico som är beteckning för den äldsta Valpolicellazonen, eller från enskilt vingårdsläge, hur vinstockarna växer exempelvis som pergola eller guyot, stockarnas ålder, årgången osv.

Att konsumenter börjar uppmärksamma olika husstilar som faktiska skillnader är positivt. Om du väljer champagne måste även valet av en amarone vara aktivt och grundat på egna omdömen om vilken smak eller stil man gillar eller när man ska servera amaronevinet.

Du kanske tror att alla amarones passar till "kraftfull mat och parmesan" men då måste jag göra dig besviken. Det finns lättare amarone som gör sig bra utan mat och passar till fredagsvingenren a la ett gott glas rött när man sjunkit ner i TVsoffan. Och så finns amarone som gör sig bäst till mat.
Bild: Mustig mat, smörstekta rotfrukter, viltkött och krämig risotto passar amarone Costasera.

Tre korta frågor till Andrea Dal Cin

Vilken är Valpolicellavinernas största utmaning framöver?
Att bibehålla vinernas kvalitet och vinernas friska Valpolicellakaraktär. En frisk Valpolicella är användbar till vardags och kan inte jämföras med amarone som är ett betydligt mer krävande och tyngre vin. Volymer kan inte heller öka då vårt odlingsområde är begränsat. Faran är som sagt att vissa av våra vinstilar minskar på bekostnad av den populära amarone-genren.

Är det möjligt att utvidga Valpolicellaregionen?
Absolut inte. Regionen som helhet kan inte producera större volymer.

Kan konsumenterna förvänta sig en kommande kvalitetscertifiering för amarone?
Masi gör amarone med 100 procent torkade druvor och vi ingår i en sammanslutning med 12 andra familjer, gruppen amaronefamiljerna driver kvalitetsfrågor.

Lästips: Bästa Amaronen 2015

Om provningen
Mycket intressant i denna provning var att deltagarna fick prova viner i s k färsk tappning av de enskilda druvorna kontra vin av samma sorter men med status appassimento, wine of semi dried grapes, som Andrea Dal Cin kallade vinerna. Att beskriva druvorna som halvtorra, semi-dried grapes, faller alltså tillbaka på appassimentometoden.

Corvina, rondinella och molinaradruvorna till Masis amarone Costasera skördas i slutet av september och i början av oktober. Druvorna torkas i noga i kontrollerad luftfuktighet samt kraftig ventilation fram till mitten av januari då de förlorat 35-40 procent av sin vikt. Frukten liknar då russin mer än druvor och det är i detta skick dom går vidare till krossen. Om druvorna är semi-dried, ja såklart för de är de facto inte russin!

Vinprovning, färsk vs halvtorkad
Molinara: Rödblå färg. Härlig, stor arom och körsbärsren doft. Fruktig generös körsbärssmak, ren. Frisk och fruktig med välbalanserade tanniner.

Semi-dried molinara: Mörk röd färg. Söta mörka bär, söta körsbär. Medelfyllig, markerad syra, balanserade tanniner, vardagsstramt skön med avslutande mjuk rondör.

Rondinella: Mörk, tät blåröd färg. Doft och smak, lätt spritsig. Medelfyllig, tydliga körsbär, lätt kärvhet och smak av mandel.

Semi-dried rondinella: Blåröd, tät. Mörka bär, moreller. Fruktigt generös, tydligt stram med markerade tanniner. Kärnig smak med inslag av torkad frukt. Dricker gärna!

Corvina: Huvudsort i Valpolicellavinerna. Mörk frukt, stram, torra tanniner i stil med cabernet sauvignon men absolut inte grön.

Semi-dried corvina: Söt doft av choklad. Medel/fyllig mörk fruktsmak, plommon och körsbär, mandel, apelsin, balanserade tanniner. Bra syra. Lång eftersmak. Skönt vin!
Avslutningsvis provades ripassovinet Campofiorin 2009 och en vertikal av amarone Costasera årgång 2004 till 2007.

Vertikalprovning amarone Costasera 2004 till 2007
Årgång 2004 var med sin fantastiska strama, eleganta stil, ett vin på gång + i sin utveckling. Helt i min smak, toppen verkligen! 05an var lätt, spänstig och kärnfriskt spontantrevlig, 06ans mjuka helhet med tydlig kakaorondör gör förmodligen många glada även om undertecknad inte gör vågen av entusiasm. Saknar i detta ögonblick "bettet". 07an som är så stor och kraftigt mustigt med för mig, typisk apelsinsmak, lätt torkade smaknoter är exakt så fin som det bara går att få när som bäst-amarone. Toppen och ett vin med potential och som ska sparas.

Masis amarone som görs från de bästa vingårdslägena (men ej enskilda) är amarone Riserva di Costasera lagras minst 48 månader efter att appassimentoprocessen (torkningen) är avslutad. Jämför med amarone Costasera i denna provning som lagras cirka 36 månader. För övrigt innehåller Riserva di Costasera också en liten andel oseletadruvor vilka är dom som är minst, storleksmässigt, av dem alla och därför tillför mycket smak.

Ripasso smakar lite mer och kraftigare än det färska bordsvinet, klassificerat Valpolicella, men den smakar inte heller som en "hel amarone". Ripasso har därför ett lägre pris jämfört med amarone.

Sammanfattning
Provningen gjorde det enkelt att jämföra färska med halvtorkade viner och det gick att dra slutsats om de enskilda druvornas respektive smakbidrag. Att skillnaden dem emellan var så stor var oväntat. Att förändringen som sker av appassimento påverkade smaken så mycket var också förvånande. En koncentrationsökning och påbyggnaden av sötma var väntad men att vissa enskilda smaker utkristalliserade sig så tydligt i de olika druvorna var förvånande. Sist, men inte minst, hur viktig själva blandningen mellan druvsorterna är för helhetsupplevelsen.

Slutsats
Den person är vinkännare som hittar varje enskild druvsorts avtryck i amaronevinets smak - grattis, du har nyckeln!

Tidigare och fler texter
Anders Röttorps artikel om Valpolicellavinernas olika stilar: Recioto, amarone och ripasso.
Masis Campofiorin – 20 år på topp. Av Anders Röttorp.
Av Elke Jung: Masi och Serego Alighieri som bäst i kombo

Om monopol och försäljningsframgång
Masis viner tilltalar många på helt egna meriter men notera också att husets viner har god representationen på Systembolaget och finns i alla butiker, i hela landet.