Recension och tabell - röda viner, små partier 16 nov.

Återigen en uppsjö av goda röda höstviner. Många italienare. Frankrike representeras enbart av norra Rhône men vi får även finviner från Spanien, Sydafrika, Chile, Argentina och Napa samt amarone av världsklass.

Gamay, pinot noir och xinomavro!

Arnot-Roberts El Dorado Gamay Noir 2017 (90632), 393 kr från Sierra Foothills är ett ljust lätt vin med små röda bär i doften, i smaken är det gamay med jordgubbsfrukt och snälla tanniner. God och lättdrucken till fisk eller fågel.

Bründelmayer Pinot Noir 2016 (95921), 239 kr från Niederösterreich är en stadig och aromatisk pinot med fin doft av just ung pinot noir – hallon/körsbär och ett stråk av mynta. Betydligt stramare i munnen än vad doften lovar, rejäl syra och bra tanniner i lite småvresig stil som kräver både mat och en timme i karaffen, eller några år i källaren.

Ett kliv upp i både kvalitet och pris är Kesner King’s Pinot Noir 2015 (90094), 599 kr från Russian River i Sonoma. En urspungstypisk och riktigt bra USA-pinot med alla små bär på plats med också skog och örter. Mycket välbyggd i elegant finstämd stil med utmärkt syra, bra tanniner och tät fin frukt.

I liknande lätta eleganta stil som pinot är en outsider från Naoussa i Grekland gjord på druvan xinomavro. Thymiopoulos Naoussa Alta 2015 (95243), 199 kr har samma ljusa fina färg som pinot och doft och smak påminner också med sin lätta bäriga eleganta ton och mjuka tanniner även om syran är nedtonad och attacken saknas. Men ändå ett vin man bör prova för att bredda sitt register, och för att det är gott!

Italien – Piemonte trycker på ...

Även detta släpp kommer ett gäng Piemontesare. Först ut Aldo Conterno Langhe Rosso 2015 (95840), 199 kr som är en liten smakbomb i den rustika stilen med den något udda druvkompositionen freisa, cabernet, merlot. Vinet en härlig, generös och fyllig liten tjockis fylld av mörk frukt och fat. Stor maffig smak i stram stil som helt saknar elegans men är desto mer robust och fyllig. Dekantera några timmar och servera till mörkt vilt eller oxkind brässerad i rödvin.

Upp i elegans, pris och klass från samma producent; Aldo Conterno il Favot Langhe Nebbiolo 2015 (95849), 449 kr är som namnet säger nebbiolo men från yngre stockar, under 15 år som inte får gå in i ”finare” viner. Men det räcker gott och väl som det är. Väldigt snygg nebbiolo som vore Barolo om jag fick gissa för alla saker och smaker sitter på rätt plats, som nypon, rosor, plommon etc och en liten dos fat. Allt gjort med elegans och finess och ett läckert avslut; ett väldigt imponerande vin.

En av Piemontes stora namn är Angelo Gaja, få andra har jobbat hårdare för att lyfta Piemonte till dagens kultstatus. Nu kommer Gaja Sito Moresco 2016 (95897), 329 kr som i allt skiljer sig från il Favot och andra klassiska Langhe-viner. Ett modernt internationellt vin gjort på nebbiolo, merlot och cabernet men med tydlig italiensk stil med inslag av Bordeaux. Ett stiligt välgjort vin med lång härlig eftersmak, gott redan idag men vänta bara några år så ger det mångdubbelt tillbaka.

...men Toscana svarar med en bredsida

Om Gaja är Piemonte-guru så är Ricasoli ännu större i Chianti, få har betytt mer för sitt vindistrikt (och sitt land) än denna ädla familj. Barone Ricasoli Casalferro 2015 (90234), 329 kr är dock ingen Chianti utan en IGT Toscana då det är en ren merlot från just vingården Casalferro. Ung och fortfarande lite småtjurig, med tuffa tanniner, stor portion ek och markerad syra som försöker dölja den massiva frukten och ändå eleganta strukturen som ligger och lurar därunder. Ett vin för framtiden om man kan hålla fingrarna borta ett decennium.

Och det finns fler baroner i Toscana – Baron Ugo t ex, men det var på 900-talet. Men på det som en gång var baronens ägor, Monteraponi, ligger idag egendomen med samma namn. Deras prestigevin Baron Ugo Monteraponi 2013 (95847), 549 kr är på etiketten en Toscana Rosso IGP men i allt en mer än klassisk Chianti. Bara förpackningen skickar tankarna till 1960-talet och även vinet med sin minst sagt kompromisslösa stadiga sangiovese påminner om svunna tider. Väldigt komplett vin på alla sätt som ska avnjutas någonstans mellan 10 och 20 år gammalt. Bara att investera i en halvlåda!

Huset gör dock även Chianti, Monteraponi Chianti Classico 2015 (95846), 199 kr är ett av veckans fynd om man gillar toskanska viner. Oerhört välgjord Chianti med koncentrerad fin frukt av körsbär (med kärnor) och till det den typiska järn/blod-karaktären man ofta hittar i viner gjorda på sangiovese. Stor generös smak men fin syra som lovar långt liv i källaren. Toscana 2015 – man kan bara tacka och ta emot!

Ornellaia 2015 (95324), 1268 kr är den bästa Ornellaia jag provat så här ung, men så är ju kombon Toscana och 2015 också bland det bästa som finns. Fullpackad med ung mogen mörk-bärig frukt som björn-, svarta körs- och blå-bär och en rejäl portion ny ek som omslagspapper. Packad även med tanniner som är slipade till perfektion. Husets andravin, La Serre Nuove dell’Ornellaia 2016 (95640), 429 kr kommer också den 16 november. Även denna är en bordeaux-blend där merlot 44% tagit huvudrollen och cabernet sauvignon 26% får ta andra-fiolen plus petit verdot 18% och cab franc 12%. 25% nya fat 75% ett-års fat i totalt 15 månader. Tydligt att 2016 även det var en mycket lyckad årgång i Bolgheri.

La Serre Nouve 2016 är i stilen elegantare och smalare än Ornellaian (charmigare) med röd-bärig frukt som inte är lika kompakt (jämf med Ornellaia) men väldigt snygg och med bra syra och fina sammetsmjuka tanniner. Och! Det går mer än väl att dricka redan nu. Lyckad årgång av detta fina vin!

Rhône med finess snarare än kraft

Men bara norra Rhône och därmed syrah. Två av regionens stora producenter; Jaboulet och Guigal får spela ut mot varandra denna gång. Paul Jaboulet Crozes Hermitage Domaine Thalabert 2016 (90132), 279 kr är ett av husets signaturviner som alltid levererar en bra bit över sin appellation. Och på det den fantastiska årgången 2016, det kan inte bli fel – eller? Nej! verkligen inte. Urtypisk norra Rhône med mörk syrah-frukt av svarta vinbär och björnbär och rosor och tjära och allt man vill ha. Ändå med en elegans och ett synnerligen välputsat avslutat vin med finstämd frukt och snygga tanniner som redan nu imponerar fast man vet att vinet toppar först efter sin tio-årsdag.

Mer Jaboulet och nu upp ett snäpp både i kvalitet och pris och även upp på berget. Crozes är appellationen som ligger som en halvcirkel nedanför själva Hermitage, berget som fått sitt namn efter eremiten Gaspard de Sterimberg. Hermitage (130 ha) är bara en tiondel så stort som Crozes och ändå ett av världens mest berömda vinområden. Paul Jaboulet La Maison Bleue 2016 (90157), 589 kr är ett perfekt utryck för både årgången och de nya ägarna av Jaboulet (familjen Frey sedan 2006) då Caroline Frey tog över rodret i källaren. Nu är det åter elegans och finess i de tidigare ganska robusta vinerna från denna domaine. Ska man gnälla så är det nästan för elegant, men vansinnigt snyggt vin, som kommer att visa sig ännu bättre om några år.

Bara några mil norr om Tain-l’Hermitage i Ampuis vid Côte-Rôtie bor Guigal. Också det en legend i norra Rhône även om huset är drygt 100 år yngre än Jaboulet. Sedan 1946 har familjen Guigal gjort finvin i framför allt norra Rhône med tonvikt på Côte-Rôtie, strax söder därom ligger Saint Joseph där Guigal Vignes de l’Hospice 2015 (90177), 695 kr kommer ifrån. Läcker och parfymerad i ordets bästa mening med den jasminblommiga björnbärsfrukt ung syrah från Rhône kan ha tillsammans med kraftfull kryddig smak där nya fat spelar stor roll. Väldigt imponerande men så är det också ett topp-vin från en topp-årgång.

På pappret är Guigal Château d’Ampuis 2014 (90190), 895 kr ett säkrare kort som alltid imponerar, så även denna gång men det är nästan oavgjort mellan de två. Ch. d’Ampuis är alltid elegant och finstämd i en nyanserad bourgogne-stil med sin silkigt fina plommonfrukt, trots den långa lagringen på nya ekfat. Verkligen ett stort vin. Bra alternativ för alla oss som inte kan köpa deras La-La-La-viner för tredubbla priset.

Spanien – Katalonien, Kastilien och Rioja

Ett fram till nu ganska okänt område i Spanien (Katalonien) är Montsant, en kalkstensplatå sydväst om Barcelona som nästan omringar det mycket mer kända Priorat. Montsant gör vin på samma druvor som sin granne (garnacha och cariñena) och kan göra det i nästan samma kraftfulla stil, men bara nästan.

Joan d’Anguera Planella 2016 (92559), 189 kr är ett utmärkt exempel på vad Montsant presterar idag. Mörk solmogen frukt med tät härlig doft av allsköns mörka bär och torkade plommon. Rik smak med fin balans och bra syror och tuffa tanniner som ändå inte är aggressiva alls.

Över till Ribera del Duero och ett relativt ungt vinhus. Bodegas Aalto 2016 (95261), 389 kr är ett modernt vin i internationell fin-vin-stil med stor koncentration och rejäl dos (50%) ny ek, fransk och amerikansk. Druvor är 100% tempranillo från stockar som är 40+ år och ger då ett mörkt tätt vin med kraft och potens, men en duktig vinmakare lyckas ändå få till både elegans och finess som i det här fallet. 2016 är purungt för dessa viner och i nuläget är frukt och ek på olika håll men det lär tiden i källaren rätta till, ett imponerande fint vin.

Ännu bättre större och stadigare är storebror Bodegas Aalto PS 2016 (95178), 839 kr, men som ni ser är även prislappen rejält upptaggad. Just nu finns det inget fog för den extra femhundringen men det är inte det som styr vinpriser. PS är i allt en storebror till Aalto med lite mer av koncentration, finess och ek. Med tiden kommer man att förstå prisskillnaden. Enda aber är den höga alkoholen på 15% men det följer ju med urvalet av druvor, inte mycket att göra något åt.

Nu till ett av de stora husen i Rioja och inte bara ett av de kända, dessutom en traditionalist som gör sin Gran Reserva som en gammal Rioja-älskare vill ha den, Marques de Murrieta Gran Reserva 2011 (95790), 299 kr. Gammal fin Rioja-stil med 26 månader på amerikanska fat som ger lagom oxidation och den för Rioja unika karaktären av plommon/jordgubb, plus vanilj från faten och spår av dillkrona (jag vet att många ogillar uttrycket). Mjuk fin smak av klassisk old fashion Rioja – tur att några håller fast vid den gamla stilen. Ett mycket härligt vin som tål att lagras länge. Mat? Kan inte låta bli att klippa ut producentens egen rekommendation: Hake cheeks in its own gelatin sauce with Iberian ham ravioli. Det du! Fram med knivar och kastruller.

Sydafrika på Bordeaux-druvor

Två riktigt bra sydafrikaner från Stellenbosch kan vi också få tag på. De Toren Z 2013 (95723), 249 kr är otvetydigt sydafrikansk fast ändå i tydlig bordeauxstil med högra stranden som förebild och fem olika druvsorter: merlot 54%, cab franc, cab sauvignon, malbec och petit verdot. Fint resultat med en ganska mjuk fin plommon- och morell-aktig struktur trots kraft och tannin så det räcker och blir över. God idag och fortfarande väldigt ung trots sina 5½ år.

Från högra till vänstra stranden som förebild. Waterford Estate Cabernet Sauvignon 2015 (99073), 259 kr är en klockren cabernet med mynta, svarta vinbär och en högst klädsam lite grön cabernet-ton, allt inbäddat i nya fina franska ekfat som ger en svagt rostad ton. Allt som allt ett enastående gott och elegant vin till snudd på rea-pris.

Argentina & Chile på bordeauxdruvor

Här kommer två viner som satt respektive land på vinets världskarta, kul att de kommer samtidigt och till nästan samma pris – känns som en uppmaning ovanifrån att sätta igång och prova dem tillsammans med goda vänner och god mat. Bägge dessa producenter har flera gånger utmanat vinvärlden största cabernet-viner för att se var de står i konkurrensen, och alltid överraska de genom att knipa topplaceringar.

Nicolás Catena Zapata 2014 (91140), 695 kr är Argentinas stora bidrag till högklassiga viner i Bordeaux-stil. 75% cabernet sauvignon och 25% malbec från egna vingårdar runt Mendoza, vingårdar som ligger mellan 950 och 1450 m ö h. Vinet jäser på ekliggare och lagras sedan på franska fat i 24 månader, första årgång var 1997. Ett mycket välgjort vin med lite stenig/järnig karaktär från malbec och fruktig fin cabernet, tillsammans ger de svarta körsbär, vinbär och lakrits och ett grymt bra vin med aningens mognad redan nu vid 4½ års ålder. Priset står sig väldigt bra internationellt jämfört.

Catenas motsvarighet på andra sidan de mäktiga Anderna (6000 meter) heter Errázuriz. Här var man ännu tidigare ute (1983) och ville göra top cab och resultaten har inte låtit vänta på sig. Framför allt sedan Robert Mondavi i mitten på 1990-talet inledde ett samarbete med Eduardo Chadwick. Don Maximiano Founder’s Reserve 2015 (95766), 589 kr har gång på gång satt de stora Bordeauxerna på plats. 2015 är druvblandningen cabernet s 67%, carmenere 15%, malbec 8%, petit verdot 7% och cabernet franc 3%, samtliga viner har lagrats 21 – 23 månader på franska fat, 68% ny ek. Ren och snygg cabernet med skönjbara chilenska förtecken, cassis och mynta men ingen eukalyptus, Återhållet muskulös med elegant avslut och mjuka sömnlösa tanniner. En av de bästa Don Max jag provat.

Napa Cab av högsta klass

Stag’s Leap Wine Cellars har precis som sina två sydamerikanska kollegor ovan utmanat de bästa från Bordeaux, och nu talar vi om originalet till alla vinutmaningar, den legendariska Judgement of Paris 1976. Det var då Steven Spurrier ville se om och hur de bästa cabernet-vinerna från Napa Valley skulle klara sig mot etablerade Cru Classé från Bordeaux. Viner skickades in och Stag’s Leap, då bara ett fem-sex år gammalt vineri tog hem första platsen; skandal och rabalder!

30 år senare gjorde man om provningen med exakt samma viner och Stag’s Leap vann igen. Då gjorde man bara ett vin, S.L.V. kallat. Sedan dess har man utökat och bl a köpt en vingård som heter Fay. Stag’s Leap Wine Cellars Fay Cabernet 2014 (95675), 1250 kr har en inbjudande doft/smak av solmogen söt frukt som björn- körs- och blåbär. Plus toner av nya fat (22 månader) som ger nyrostat kaffe, aningen rök och en svag ton av Highland whisky minsann. Gott och spännande.

Vill ni själva göra en jämförande provning så köp dessa fem cabernet-baserade viner och se vad ni tycker, vill ni peta in en god Médoc (eller varför inte Sassicaia som kommer i december) så blir det ännu roligare, gärna då en 2012, 2013 gör inte Bordeaux riktig rättvisa och 2014 har inte dykt upp på Systemet än.

Älskade Masi

Ingen producent har lärt oss så mycket om amarone och appassimento som Masi. Första amarone på Systembolagets fasta sortiment var Vaio Armaron 1986 och sedan dess har husets viner varit trogna vårt kära monopol. Nu kommer två av deras toppviner bägge av den strålande årgången 2012. Först ut är Masi Mazzano Amarone della Valpolicella Classico 2012 (95223), 899 kr som är ett litet monster av kraft och alkohol (16%). Mörk, tät frukt av russin, torkade dadlar, fikon etc, väldigt mycket amarone och just nu inte alls tills in fördel även om den är vansinnigt god. Vänta ett år bara så har den lugnat ner sig, då bjuder den på hela registret.

Dricka nu redan kan man däremot Masi Mezzanella Recioto della Valpolicella 2012, (90241), 549 kr. Recioto är den söta varianten av amarone, en inte helt utjäst amarone kan man säga. Det finns mellan 50 och 90 gram restsocker kvar vilket ger ett mjukt omslag till detta annars ganska tuffa vin. Första gången man provar recioto så fattar hjärnan inte riktigt vad det är som händer, ’jag känner sötma men det ska det väl inte vara?’ Man förstår de gamla romarnas förtjusning i vinet. Men det är lättare än luft att vänja sig vid denna förföriska änglanektar. Köp och bjud på finvin till jul – eller nån annan gång.

[drinklist id="65652"]