Restaurang Peppar är en djungel av cajun och kitsch

Vasastans cajunutpost Peppar är med snakebites, kokosnötter, gigantiska öl och sydstatschili ett klassiskt inslag i det kulinariska Stockholm. Kvällen till ära är krogen dessutom julpyntad med tomtar och papegojor.

Det är lördagskväll i början av ett nytt år och Peppar är fullsatt. Återvändande som slirat hit längs E20 och räls efter kollisioner med släkt och vänner möts utanför restaurangens port av tröst i form av en tre meter hög uppblåst tomte som vajar i vinden.

Entrén är klädd i en pandas våta dröm: en bambutapet. Och bakom den inre dörren breder ett svettigt mangroveträsk ut sig, sockerstinntbarnjulpyntat med tomtar, isbjörnar, blänkande presentpapper, girlanger, elektriska leksaksjärnvägar, kulörta kulor i drivor, livbojar, palmer och papegojor – allt mot fonden av en idyllisk strand. En bastkjolslampa gör sitt yttersta för att lysa upp skuggorna i ett hörn, där en gran klädd i blinkande lampor ruvar på gästerna.

Peppar är en klassiker på Stockholms kulinariska scen, med en genuinitet som tycks växa ut ur Torparns hästsvans. Här samlas människor bitna av den amerikanska söderns hetta för att svalka sig med gigantiska starköl, ett par Margarita Deluxe eller snakebites från en flaska bakom baren varuti det bor en inlagd orm. Hit går du också för att brinna upp tillsammans med Stockholms bästa chili.

Chili, blackbeans och shots

Jag är här med min vän Filip, som praktiskt taget vuxit upp i baren. Hans namn står inristat i bardisken, bland runorna cigaretter efterlämnat i det grova träet.

Trots att lokalen till synes är full blir vi snabbt visade till ett bord invid en trähylla, vars hållfasthet jag omedelbart testar med mitt huvud. Och innan vi vet ordet av landar en skål med bröd på vårt bord. Det är bakat på cheddar och påminner om en sockerkaka, fylld med bitar av chili. Trots att vi redan vet vad vi ska beställa till huvudrätt bläddrar vi i den färgglada menyn, över ett par starköl stora som underarmar.

Peppar har i sitt dna inskrivet receptet för den godaste chili jag någonsin ätit. Den har en perfekt hetta och köttet är efter närmare ett dygn i en gryta så mört att det faller sönder när du försiktigt blåser på det. Alltsammans serveras med gräddfil, lök och chips. Och som tillbehör beställer vi black beans, som kommer med knapriga bitar av bacon.

Med sitt pynt, som oavsett säsong verkar placeras ut i lokalen med luftvärnskanon, de giftiga shotsen, bottenlösa ölen och smygande hettan är krogen bara för mycket. Och det är bra. Ty Peppar är en fristad för dig som rensat förrådet och ångrat dig, ja, för alla som lever livet ljust och fräscht. Det finns något befriande över hur krogen snarare än att bygga på ett koncept andas obegränsad lust – i såväl inredning som kryddning.

Och så, efter väl förrättat värv (inklusive ytterligare två gigantiska öl), har våra kroppar precis rätt temperatur för att trotsa kölden utanför och helt sonika promenera genom ett frostbitet Stockholm till Bröderna Olssons källare. Här snurrar en dj motsvarigheten till amerikansk chili: The Jon Spencer Blues Explosions album Now I Got Worry.

Peppar

Profil: Chili och snakebites.
Adress: Torsgatan 34, Stockholm.
Klientel: Alla.
Vinlista: Här dricker du öl, tequila eller nyss nämnda snakebites.
Typsituation: I kön till toaletten misstar jag en gäst för att vara en del av inredningen.
Betyg: 4 av 5.