Bordeaux, del fyra

Favoritmarkera

Haut-Medoc kan för den som vill använda sig av en minneskarta refereras till som höga Medoc. Tänk på platser med höjd i Bordeaux, vilka alla ligger på grusåsar (upp till 40 meter någonting). Vin som odlas här är helt enkelt bättre. Och de bästa, höga, platserna har egna appellationer. Norr om staden Bordeaux ligger så de i sammanhanget förnämsta namnen. Appellationerna är St-Éstèphe, Pauillac, St-Julien och Margaux. På sidan, mer åt väster hittar man Listrac-Medoc och Moulis, båda två saknar dock övriga appellationers glamourstämpel. Dräneringen är god på grusåsen och så snart grus och småsten försvinner och övergår till lera kallas jorden för ”kall”. Då är jordmånen inte heller lika optimal för vinodling (i Bordeaux) och hursomhelst trivs inte den sent mognande cabernet sauvignondruvan längre utan då är det snarare ett perfekt lerigt och kallt merlot-läge.

Åker man norrut från staden Bordeaux på den så kallade vinvägen D2 kommer man som första stop till Margaux. Appellationen Margaux har störst antal klassificerade slott/odlingar från 1855 års klassificering. De är 21 stycken. Man skulle kunna tro att anledningen är att kommunen helt enkelt har de bästa odlingarna, så är det dock inte. Rankingen är omstridd och där även fixstjärnan, Château Margaux haft en mindre lyckad tidsepok fram till dess att familjen Mentzelopoulos köpte slottet från Ginestet 1977. Om många egendomar haft en liknande skön törnrosasömn och åkt med p g a sitt namn eller ursprung allena gäller det knappast idag och absolut inte sedan Robert Parker började syna vinerna på allvar från tidigt 1970-tal. Vitamininjektionen många egendomar behövt har kommit med nya, kapitalstarka ägare eller unga ambitiösa, nytänkare.

Robert Parker skriver i sin referensbok att Margauxvinernas bouquet är större än den för viner från St-Julien, Pauillac och St-Èstèphe. Typiciteten lyfts fram av många välrenommerade vinjournalister som viner av elegans snarare än kompakt kraft, som smak av violparfymerade aromer och renklingande svartvinbär. Robert Parkers uttalande att bouqueten är större ställer sig då som en motsats till påståendet om elegans. Personligen är jag utan tvekan mer av den senare uppfattningen. Elegans = Margaux.

I appellationen Margaux finns fem byar där de klassificerade slotten ligger. Marken är vitgrå av grus, småsten och sluttningen drar åt öster, ner mot Gironde. Dock är jordmånen inte sammanhängande lika inom hela appellationen varför lera, sand och olika blandningar förekommer slumpvis. Jordmånen är dock avgörande för vilken kvalitet vinet har. Vinstockens rötter behöver söka sig långt ner för att hitta näring om ytan är grus (bra läge). Margauxvinet är inte kompakt. De utvecklar enligt Oz Clarke en härlig doft av viol och ren svartvinbärsarom vilket jag, med det till antalet få buteljer jag provat, också kan skriva under på. En liten sötma kan dröja sig kvar på smakpaletten vilket gör vinet extra charmigt, såklart. Många vinkännare anser att Château Palmer är Château Margaux största ”konkurrent”. Nu använder Palmer en större andel Merlot i sin blandning varför smaken måste blir rundare och mindre tanninrik. Möjligen är Palmer det vin man dricker i väntan på att Château Margaux ska få tid att mogna och utvecklas, Oz Clarke å andra sidan säger i sin bok att Château Rausan-Ségla är Château Margaux jämlike vad gäller djup och extraktrikedom.

Château d´Issan påminner mer om Palmer. Prieuré-Lichine, Lascombes och Malescot St-Exupéry kan förmodligen också räknas in bland lättviktare och eleganter framför de kompakta och tanninrika slottssmakerna, vinerna har bra ursprungstypicitet m a o.

Robert Parker menar också att Brane-Cantenac och Dufort-Vivens gjort uppryckningar under senare år som att Dauzacs och Kirwan är på god väg. Tummen ner ger han (år 1985) för Rausan-Ségla. Värda att uppmärksammas enligt ovanstående är Cantenac-Brown, Rauzan-Gassies (den senare som R.P menar inte är Margauxtypisk) och du Tertre.

Tips:
Svaga, regniga och kalla årgångar är inte optimalt för Margauxvinerna. Jorden klarar helt enkelt inte av vädret, det finns en tendens till urvattning i vinernas smak. Välj då hellre vin från St-Julien, Pauillac och St-Éstéphe.

Margaux
Château Cantenac-Brown 2007 (nr 96739)
Château Cantenac-Brown 2006 (nr 98546)
Château Dauzac 2007 (nr 96733)
Château Dauzac 2006 (nr 98543)
Château Ferriere 2007 (nr 96741)

Château Giscours 2006 (nr 3442), 649 kronor
Medelfyllig. Elegant och tät. Knuten, ung smak idag. Blyerts, tobak och ceder. Mycket ung idag. Kvalitetsvin. Lagra/spara vin. Elegant återhållen. Kännarkänningar med potential och stort mervärde.
Betyg: 3+
Provad: 2009-08-13

Château Kirwan 2007 (nr 96731)
Château Kirwan 2006 (nr 98540)
Château Kirwan 2005 (nr 99245)
Château Malescot St Exupéry 2007 (nr 96743)
Château Palmer 2003 (nr 9420)
Château Palmer 1990 (nr 96446)
Château Palmer 2005 (nr 99304)
Château Palmer 2006 (nr 98498)
Château Rauzan-Ségla 2006 (nr 98559)
Pavillon Rouge du Château Margaux 2006 (nr 98537)
Pavillon Rouge du Château Margaux 2005 (nr 99657)

Kommentera