Att vara eller inte vara ekocertifierad

Favoritmarkera

Systembolaget har engagerat sig starkt för att de skall sälja mer ekovin. De har en intern målsättning att 10% av antalet artiklar skall vara eko. De är snart där. Försäljningen av ekoviner är i genomsnitt lägre än för övriga viner. Kunderna på Systembolaget tycks avsevärt mindre intresserade av ekoviner är bolagets ledning. Bild: lånad från SBs web.

En bidragande orsak till det relativt klena intresset för ekovinerna är att deras genomsnittliga kvalitet i smak och doft i relation till priset länge varit långt sämre än för övriga viner. På de senaste åren har kvaliteten för ekocertifierade viner på Systembolaget stigit en hel del och de har kommit fram riktigt bra ekoviner. Ändå ligger fortfarande ekovinerna i mina provningsprotokoll i genomsnitt avsevärt under det övriga vinerna i Systembolagets fasta sortiment.

Som Elke noterade i onsdags här på Vinbanken har vi vinjournalister nyligen kunnat prova alla de 85 viner som är ekoklassificerade på Systemet. Den genomsnittliga prisvärdhetspoängen i mitt protokoll stannade under medelbetyget ”prisvärt”. Vid samma provningstillfälle provade jag också 39 aktuella nya årgångar i det fasta sortimentet. Deras medelbetyg var avsevärt högre och med viss tveksamhet ”väl prisvärt”. Gapet mellan medeltalen är fortfarande rätt stort till ekovinernas nackdel.

Nu är ju medeltal inte så intressanta som de verkliga vinerna. För den som är ute efter certifierade ekologiska viner gäller det att vara extra noggrann i valet. Det finns riktigt bra ekologiska viner, men också mycket skräp, som bara säljer på sin ekoklassificering. Sju av de 85 ekovinerna hamnade i mitt protokoll under betyget ”undvik i alla lägen” och 23 som ej prisvärda dvs. klart underbetyg. Ännu intressantare är kanske vilka viner som är riktigt bra. Bakom det måttligt bra medeltalet finns det också ekofynd.

På rea finns just nu några få flaskor kvar av utmärkta 2008 Viña Falernia Syrah/Cabernet för osannolika 59 kronor. Systemets mest prisvärda vin just nu. Bland boxarna finns de sedan många år utmärkta argentinska 2010 Ecologica Shiraz/Malbec 189 kronor/3l, en av storsäjarna bland ekovinerna. Bland fynden finns också den fina smakrika vita bourgognen 2009 Chablis VV Dom. Sainte Clair för 169 kronor per flaska. Jag provade nyligen 2010:an som är ännu bättre. Ett toppvin även för lagring i många år.

Bland ytterst prisvärda ekoviner enligt min bedömning hittar vi också röda 2010 Ch Pech-Latt för 93 kronor och vita lättsamma eleganta Soaven 2009 Fasoli Gino Soave Borgoletto för 72 kronor och mjukrika röda chilenska caberneten 2010 Adobe Reserv Cabernet S för 79 kronor. De bästa ekologiska boxarna oavsett pris är vita 2010 Pasqua Sanzero Chard/Garganega för 179 kronor/3l och röda 2010 Raccolto Nero d’Avola/Cabernet S. för 234 kronor/3l.

Det finns också två andra riktigt bra finare vita torra viner i ekosortimentet. 2009 Chablis Dom de la Boissonneuse för 159 kronor och 2009 Jurtschitsch Zöbinger Heiligenstein , en stor riesling för 179 kronor flaskan är ljuvliga och klassiskt stora viner. Mousserande
ekoviner är däremot nästan alltid dåliga. Undantaget som bekräftar regeln är 1er Cru champagnen Leclerc Briant Les Crayères för 329 kronor.

Alla de här nämnda vinerna tycker jag är riktigt bra val i sina kategorier för ekoviner. De är också bra val även om man inte speciellt är ute efter eko.

Eko eller inte eko det är frågan?

Det är bra att försöka odla så ekologiskt som möjligt, men det är kanske inte så klokt att certifiera sig och göra sina viner till ekoviner. Jag träffade i förgår en av de stora vinpersonligheterna i Sancerre, Jean Mari Bourgeois. Han har med sin far och bror och numera deras barn byggt upp en av de största och bästa vinfirmorna i Sancerre under de senaste drygt femtio åren. De odlar idag ca 250 olika parceller av vingårdar runt om i
Sancerre och Poilly Fumé på olika jordmåner och lägen. De försöker där odla så ekologiskt det går men de vill inte certifiera sig. Jean Mari ser sina vinstockar som rätt lika människor som man måste vårda. Han vill kunna behandla dem när väder och sjukdomar drabbar dem och då kan certifieringen vara ett hinder. Det är ungefär på samma sätt som att vi tar det starka bakteriegiftet penicillin själva och även ger det till våra barn när vissa riktigt allvarliga sjukdomar drabbbar oss och vi behöver det för vår hälsa. Vi försöker undvika det när vi kan, men om det verkligen behövs så är det inte bra att vägra sina barn
penicillinbehandling. I Sancerre behövdes en sådan chockbehandling i vingårdarna 2004, då var eko inte bra för stockarna.

Bourgeois gör också jordanalyser för att se tillståndet i vingårdarna. Då upptäcker de ibland att det saknas tex någon mineral i jorden för att stockarna skall må prima och kunna producera bästa möjliga druvor. Det kan också ibland vara mot certifieringsreglerna för
eko att då ge dem den hälsobringande mineralen som fattas. Den ekologiska rörelsen har öppnat ögonen på många druvodlare att odla på bättre sätt med mindre kemikalier och besprutningar. De formella reglerna för eko stämmer däremot inte alltid med de långsiktiga behoven hos vinstockarna i den verkliga världens påfrestningar. Kloka producenter som Bourgeois bibehåller sin strävan efter ekologisk odling men undviker certifiering. De säljer sina viner på den faktiska kvaliteten och inte på formell klassificering som eko. Det är kanske något Systembolaget borde begrunda för sitt sortiment och sin attityd till ekologiska viner.

Kommentera

  1. 17 september 2011

    1. Man bör ju vara medveten om att Bourgeois resonemang, som du återger som vore det din egen synpunkt, är en partsinlaga i en debatt som ofta är ganska polariserad. Inte en opartisk bedömning. Det finns många som hävdra att resonemanget är felaktigt. Man kan ju också begrunda att om man nu inte sätter upp regler för vad som är ”ekologiskt” (och kontrollerar dem med certifiering) så kan ju resultatet bli att hela begreppet förlorar sin mening. ”Javisst, jag är ekologisk, men bara när det passar.” Vad blir resultatet av det?

    2. ”Försäljningen av ekoviner är i genomsnitt lägre än för övriga viner.” Vad menar du med det?

    3. ”Sju av de 85 ekovinerna hamnade i mitt protokoll under betyget ”undvik i alla lägen”.” Det vore verkligt intressant att veta vad det var för fundamentala fel som du fann i dessa viner (och över huvud taget i de som du inte gillade)? Var det något som var systematiskt? Eller var det olika typer av defekter?

  2. 18 september 2011

    Hej Per!
    1. Jean Mari Bourgeois har efter ett helt liv av utvecklingsarbete och experimenterande i sina 250 olika parceller runt om i Sancerretrakten bestämt sig för att odla så nära ekologiskt som möjligt utan att certifiera sig. Orsaken är att han upplever att de i några fall och för viss jordförbättring krävs andra metoder än ekoreglerna i Frankrike tillåter för bästa resultat för sina vinstockar och deras druvor. Du kan ju kalla det för en partsinlaga om Du vill. Men det är hans slutsats. Varje producent måste ju avgöra det själv. Jag har betydande förståelse för hans bedömning. Jag skulle själv varit död flera gånger om utan användning av riktigt giftiga mediciner helt utanför det ekologiska området.
    2. Det betyder att det finns högre andel av ekoartiklar än andel av försäljningen bland viner på Systembolaget. Dvs. försäljnignen i medeltal per artikel är lägre för eko än andra viner.
    3. Huvudproblemet är inte någon enskild defekt för de ekoviner som jag tycker är riktigt dåliga i Systembolagets sortiment. Problemet är den totala frånvaron av förtjänster och närvaron av balansbrister i smak, doft och eftersmak. De ger inget av det som de borde ge, trots ibland rätt rejält prisläge. De drar ner värdet på vilken måltid som helst genom sin bristande smak och doft kvalitet. Jag tror inte att de är dåliga för att de är ekoviner i sig . Men har svårt att inte misstänka att både producenten och Systembolaget har tänkt att sälja dem mest på ekostämpeln och inte i första hand på vinkvaliteten. Det finns en hel del usla viner som inte är eko och det finns som framgår av min artikel ekoviner som jag tycker är lysande.