Château Bastor-Lamontagne i Preignac, Sauternes

Favoritmarkera

Kvalitén på en Sauternes bedöms i större grad än andra viner utefter sin viskositet och koncentration. De slott som år efter år producerar lite lättare viner kan aldrig ta ”fullt betalt” för sina viner. Det leder i sin tur till att de inte har råd att hålla så extremt låga skördeuttag och en sådan noggrann sortering att de får den eftertraktade koncentrationen. Och då får de ett lättare vin igen. År efter år.

Kanske är det därför som Château Bastor-Lamontagne lämnades oklassificerat när vinerna från Sauternes delades in i sina kvalitetsklasser år 1855. Min egen åsikt skulle kanske kunna brytas ner till den förenklade slutsatsen att koncentration är imponerande, men balans är gott. Det kanske är lite väl kontroversiella åsikter som jag presenterar. Men jag tar alltid varje tillfälle jag får till att starta en diskussion om varför man anser att koncentration är lika med kvalitet i dagens vinvärld, där hög druvmognad är standard.

Bastor-Lamontagne har en historia som sträcker sig enda till början utav 1700-talet. Vinodling påbörjades senast under slutet av samma århundrade, då även andra grödor odlades på egendomen. Slottet har 52 hektar vinodling i Preignac, en utav de fem kommuner som har rätt att använda namnet Sauternes. Markerna är det inget fel på, även fast de ligger i utkanten utav regionen. Château Suduiraut har faktiskt sina vingårdar alldeles intill och deras viner har mycket få kritiker, om några. Som i så många andra kvalitetsregioner så är det sandigt grus på en bädd utav kalksten som vinrankorna betar på.

Château Bastor-Lamontagne 1978, provad i april 2012. Korken är perfekt och glider ut med lätthet. Efter en snabb kyss i riedelkaraffen upplever jag vinets höstiga doft för fullt. Mognadskryddorna dominerar den frukt som för länge sedan hade monopol på doften. Inte någonstans i glaset får jag några tropiskt fruktiga aromer, det här vinet handlar om pulserande blodapelsin, rostade nötter och nyplockade kantareller. Något skitit till en början men luftning sätter vinet i rätt kurs. Smaken upplevs fräsch, pigg och okomplicerad. Vinmakaren Michel Garat gillar den lite lättare stilen med fokus på fräschör och jag tycker att det är klokt att bara använda 15 procent ny ek för att inte förlora finessen. Varken imponerande eller med en särskilt unik aura. Det finns andra viner för dom tillfällena. Det här är mer utav en lunchsauternes att smaska i sig före maten, den rika dessertflora som normalt skulle serveras till en Sauternes som Créme Brulée eller Crepes Suzette är allt för potenta. Vinets förbjudna lätthet blir då alltför blottad. Sammanfattningsvis ett mycket gott vin att dricka i stora kalla klunkar, stor rekommendation. Kostade lika mycket som en dyr bag-in-box..

Köpt på Belgium Wine Watchers. När artikeln skrevs fanns både 1995 (21€) och 1983 (45€) på lager redo att beställas.

 

 

Instagram: @cruz_lilje

Kommentera