Paul Petagna på Sellicks Hill McLaren Vale rockar stenbra

Favoritmarkera

Paul Petagna lanserade sitt första vin under 2004 (av årgång 2003) vilket var en som han säger, – enkel match. Årgången var ”snäll”, druvorna mogna och i perfekt skick. Skörd och senare vinifikation gick som på räls. Hans och svärfars viner blev utan tvekan lyckade och de omnämndes av bland andra Jancis Robinson som ”enastående”. Denna välkända och respekterade vinkritiker tog i och sa att Petagnas Piombo Shiraz 2003 var ett favoritvin med en smak som hon då beskrev som glamorös.
– För tio år sedan trodde jag att vinproduktion var enkelt, ungefär som en ”take a walk in the parc”, säger Paul Petagna.
Han fortsätter berätta att han under kommande år var helt oförberedd på naturens bryska kast i temperatur och väder och med allt vad det innebär av snabba växlingar och följdhändelser i vingården.

Paul Petagna arbetade tidigare på Southcorp Wines vilka under samma tid ägde Penfolds och Magill Estate. Han blev under ett års tid stationerad på Magill Estate som ”in-house trainer” vilket innebar att utbilda personal och installera datatekniska hjälpmedel. Under denna period lärde han känna, i princip, alla anställda. Peter Gago, Penfolds karismatiske och skickligt högpresterande chefsvinmakare, var en av dem.

– Peter Gago visade mig hur jag kunde förbättra svärfars vin. Han gav mig malojästkultur för att hjälpa oss med våra viner som inte ville göra den malolaktiska jäsningen på ett bra sätt.

Farmens 25 acres (10,112 ha) vingårdslägena köptes 1998 av svärfar Modestino Piombo och hans fru Guiseppina. Sedan dess har de, svärfar och son, tillsammans röjt mark, byggt upp farmens infrastruktur och satt ut vin på fälten som fram till dess var planterade med mandelträd. Paul bodde under denna tid på farmen. Vinerna har de planterade med relativt hög densitet, det är 1,2 m mellan varje stock och de har en fruktbärande gren. Jorden är mager, röd lera, däremellan stenblock. Det finns lager av kvarts(quartzite), skiffer, järn och mycket mer. Listan är lång.

Paul Petagna berättar att det är bekräftat gammal havsbotten. Sluttningen som vingårslägena ligger på rasade ner då det ovanför högre markpartiet, som övergår till berg, tvingades upp i samband med att kontinentalplattor förflyttade sig. Dräneringen är på grund av de stora stenpartierna, mycket god. Själva McLaren Vale som breder ut sig mot nord- nordost när man är på plats i Petagnas vingård har ett antal geologier med varierande jordar och av olika stentyp. Men det går en tydlig linje av ”jord” som följer bergssluttningen (piedmont). Den är känd som antingen Sellicks Hill eller som Willunga-förkastningen och det är ett unikt område där vinstockar trivs utmärkt.

Årligen producerar Petagna cirka 8400 buteljer vin. Som mest är det 3600 och minst bara 1200 flaskor av ett enskilt vin. Alla Petagnas röda viner ligger minst 24 månader på fat idag. Närmaste lansering är årgång 2007 Reserve Shiraz som legat hela fem år på fat och det är, fram till idag, en rekordlång lagring för något av farmens viner. Rosévinerna ligger mellan två till 12 månder på fat, beroende på årgången.

Svärfar Modestino Piombo köpte som sagt farmen Sellicks Hill 1998 efter att under många år ha närt en dröm om en egen vingård. Piombo kom från Italien till Australien 1955 och arbetade först på vinfälten, det var ett arbete han kände väl till från hemlandet. Senare flyttade han till Adelaide för ett mer välbetalt jobb men under den tiden startade han det som man kan säga måste vara långt före sin tid, att köpa druvor och göra vin i garaget (typ).

Petagna nämner smaken på svärfars grenachevin som något alldeles fantastiskt och något han aldrig ska glömma. Han fortsätter berätta om när han och svärfar lastade trucken med druvor de köpt varefter de återvände till svärfars skjul. Där krossade och pressade de druvorna för hand och musten lades i kar. Musten fick jäsa öppet under tiden som de tryckte ned hatten (eller av egen kraft sjönk) cirka två till tre gånger per dag. De hade inga tekniska instrument, ”whatsoever”, för att kontrollera eller mäta pH-värde, alkohol etc och vinet blev vad det blev. Paul Petagnas svärfar, Modestino ”Steve” Piombo gjorde vin med och på känsla, ett sätt som fångade även Petagnas intresse och blev en förebild. Hur länge vinet höll, -max ett år!

Vinifikationen går till på i stort sett samma sätt som för tio år sedan. Pressen är en liten korgpress, musten läggs i öppna kar av rostfritt stål varpå vinet så småningom dras över på franska fat, nya och äldre. Svavel används men bara i liten dos och när absolut nödvändigt. Paul Petagna säger att han till sin hjälp i vinmakningen, han har ingen vinutbildning, använt en bok av Bryce Ranking ”Making good wine”. En stående telefonkontakt med gode vännen, vinmakaren Justin Lane har också varit av stor betydelse.

Kul anekdot är svaret Petagna gav sin goda vän och kunnige vinmakaren Adam Hooper som under hans arbete med årgång 2004 frågade hur mycket svavel Petagna använt,

–Ähum svavel jaha…., ska man ha det?

Drömmen för Paul Petagna är att få fortsätta arbeta med marken som han varit med om att ”förbereda”. Han säger att han vill lära känna och förstå jorden bättre för att få till bättre vin. Han ser fram emot att få öppna ett ”cellar door” vilket är ett hus för att ta emot vinentusiaster. När jag provar Paul Petagnas viner sitter vi i ett plåtskjul, mellan fat och traktor. Inget fel i det såklart men inte heller ett praktiskt ställe att ta emot vingårdsbesök. I framtiden hoppas Paul Petagna också att hans viner är mer kända hos de lokala konsumenterna men också internationellt. Han avslutar med att säga att han lever sin dröm, att han älskar sin familj och landet han brukar, maten och vinet och ja vad mer kan han önska.

På min resa i McLaren Vale under april 2012 är Paul Petagnas viner de som sticker ut mest. De olika druvsorterna och stilarna diffar rejält men den underliggande gemensamma nämnaren, renheten, fräschören, spänsten och balansen är genomgående. Alkoholhalten är hög, balanserad och långt ifrån påträngande eller dominerande. Och alla viner har ett strålande tydligt inslag av mineral som gör att deras smak lyfter ännu ett snäpp. Paul Petagna säger att mineralsmaken kommer från jorden och det är läget på vingården som står för den ingrediensen. Och jag kan konstatera att i sanning är jag mållös. Petagnas viner var för mig en stor upplevelse och riktigt, nej bättre, de smakar rasande bra.

Provade viner
Dio 2010
single vineyard mourvedre
Röd, tät. Blyerts, mandel, söta bär, inslag av läder. Fyllig. Söt mörk frukt, inslag av russin, blyerts, örter, mineral. Komplex, stram och koncentrerad. Lätt parfymerad, blommig.
Koncentrerad, komplex, strukturerad.
Betyg: 5

Luna 2008
65% grenache, 5% shiraz, 5% mourvedre.
Rödblå, tät. Mustig, kryddig stor doft. Mineral. Fyllig. Mörk fruktsmak, lakrits, stor och generös, lätt sötma, smak av av björnbär, kryddor och mineral. Järn. Komplex, ung.
Betyg: 5

Terra 2007
shiraz
Röd, mörk och tät.
Mörka bär, söt frukt lätt ton av mogand, russinton.
Fyllig. Koncentrerad, komplex, viol och lakrits, fat, läder och hintar av fikon. Animalisk. Mineral. Fat.
Koncentrerad, tät, tuggvänlig med stor potential i en redan pågående utveckling.
Betyg: 4+

Diavolo 2008
70% shiraz, 30% cabernet sauvignon
Rödblå. Tät.
Söta mörka, örter, fat. Fyllig. Mörk, söt bär och fruktsmak. Strama tanniner, lätt kärvhet, inslag av mandel, örter och viol. Mineral “in the backpalate”. Ung och yvig. Koncentrerad, ung och med unga, vaniljsmakande fat.
Betyg: 4

Alla viner provades 2012-04-28, pris cirka AUS D 35.

Det enda “aber” som bara måste fram är: varför har vinerna namn som vore de storsäljande varumärken? Diavolo..man undrar…

Kommentera