Krönika: Populistiska vinskribenter är generösa med fyndstämpeln

Favoritmarkera

Är du till bristningsgränsen passionerad av något smalt och kan otroligt mycket om just det, så riskerar du att kallas snobb eller ännu värre elitist. Den mentaliteten, att kunskapstörst och sökandet efter sanningen bara är pretentiöst, har jag känt av många gånger. Man ska tydligen ha ”fötterna på jorden” och jantebibeln i bröstfickan. Det här håller i många aspekter på att förändras i och med globaliseringen. Men i det kvasi-liberala och ängsliga vinsverige är pretentiöst fortfarande skällsordens skällsord. ”Alla ska med” Om de så betyder att vi ska dricka skit resten av livet…

Varning: Följande stycke kräver en del kunskap om vinskribenter.
Flera av våra folkkäraste vinskribenter uttrycker stötvis sin avsky för vinsnobbarna och deras pretentiösa gnatande om – kvalitet. Det unika är att det stundande korståget mot vinsnobbarna faktiskt leds av de ursprungliga vinsnobbarna själva. De som drack Chateau Mouton Rothschild och dyr Auslese från Egon Müller på 1970-80 talen med en tastevin runt halsen har nu på ålderns höst blivit folkliga populister som lagrar vin i volvons baklucka, proklamerar att bag-in-box är finfint för vinkulturen, och inte minst av allt. Klappar varann på axeln. Populistiska gamla vinskribenter. Som i vissa fall förkunnar att det inte bara är onödigt, utan till och med oönskat, att vinskribenter ska veta för mycket om vin. Det här säger en av Sveriges kändaste vinskribenter helt öppet. Anledningen? Jo, nämligen för att inte glida ifrån folkets smak för mycket. Tack och lov har våra läkare fortfarande en sundrae bild av kunskapens nytta.

En annan vinskribent skriver för en av de största dagstidningarna och påpekar i en krönika att ”vinsnobbarna” jämför bordeauxs olika regioner med varandra vid sina elitistiska blindprovningar. Det är befängt och ren snobbism, tycker han. Istället, påpekar han, ska man dricka vad man gillar och inte bry dig om småsaker. Sen har vi vinskribenten som, trotts sin politiska läggning, verkligen förstått hur man talar till fotfolket och rekommenderar pizza eller hamburgare till var och vartannat vin. Han gör det i alla fall med entusiasm, han tycker verkligen att det är genuint gott.

Vilket leder oss in på det jag egentligen vill ha sagt…

Att rekommendera viner som man inte skulle få för sig att dricka själv.
Men Miguel, det är det väl ändå ingen som gör? O, ja. Det sker. Ofta. Allt för att sälja in en artikel eller odla sitt lukrativa ryckte som folklig. Valsens odling. Populistiska vinskribenter är generösa med fyndstämpeln, för de vet att det lönar sig att få figurera i vinimportörernas annonser. Dessutom får de bekräftelse på att de är viktiga. Sanningen är att både “snobbar” och populistiska antisnobbar i stort sett har samma viner i sin källare. Vår glädje är den samma när vi talar om passionerade odlare, regioner och terroir. Skillnaden är att vinsnobbarna rekommenderar viner de själva gillar och tycker är intressanta. Och observera – de behöver absolut inte vara dyra! Däremot är det sällsynt att de finns i samtliga av Systembolagets över 400 butiker. För vinpopulisterna har just det, blivit en central punkt. Viner ska vara tillgängliga för alla. Det är en fin tanke, men en högst naiv sådan, då bra vin sällan kommer i de enorma kvantiteterna. Dem vet detta, men kompromissar. Det är unikt för svensk vinjournalistik. Tydligen ska hela Sveriges befolkning kunna utbringa en enande folkhemsskål i samma vin på fredagskvällen.

Men är det inte så att man rimligtvis är intresserad av vad som är bra vin om man läser om vin? Det är väl därför man vill ha ett expertutlåtande. Det här är något som vinpopulistena inte riktigt kan greppa. Det är nästan som att de ursäktar sig om de skulle nämna ett vin som inte finns i en obegränsad kvantitet. För att inte tala om viner som inte alls finns på Systembolaget. Vinbutiker på internet är det värsta som har hänt vinpopulisterna någonsin och det skulle försvåra arbetet mångfaldigt att även skriva om dessa viner. Kanske är det därför som de alltid sågar internethandel när det kommer på tals. Om vinpopulisternas journalistik skulle sättas i en gastronomisk kontext, bygger den på att folk bara ska laga mat på det som finns på ICA Nära, resten av livet. Det som saluhallar och specialistbutiker erbjuder väljs bort. Grunderna till detta är att det kostar pengar med bra råvaror, och att de inte finns på alla orter i Sverige. Vinsnobbarna försöker samtidigt, i detta exempel, att få folket att upptäcka de fantastiska råvarorna som finns runt hörnet, på Bonden Marknad på Söder i Stockholm, exempelvis.

De populistiska antisnobbarna älskar också dessa viner, men i sin rädsla att verka elitistiska, rekommenderar de istället de viner som säljer i mest kvantitet på Systembolaget, vilket givetvis är det billigaste. Men är det så intressant att läsa om? Fyller det ens en funktion? Om du nu är dricker Umbala (3L/159kr) eller Zumbali (3L/139kr) regelbundet. Gillar du att läsa om vilka frukter som de olika vinskribenterna förnimmer i dessa viner? Känns det bättre när vinskribenten tröstar dig med sin tveeggade tunga? I själva verket är de billigaste vinerna nog ganska bra..

“Experterna hyllar boxarna från 56 kronor litern som slår lyxvinerna”
Lite då och då transkriberar de vinpopulistiska antisnobbarna sin välkända hyllningshymn till bag-in-box vinet. Timmarna efter Twittrar vinsnobbarna något i stil med “vad fan håller dem på med?” Ilskna trådar slängs upp i vredesmod på det respektabla vinforumet finewines.se. Sommeliereleverna i Grythyttan sjunker ner i sina händer, de tappar tron på branschen innan dem fått sitt första jobb. Det är ett lika hårt slag för vinkulturen varje gång. I utlandet höjer man på ögonbrynen när jag berättar att bag-in-box står för över 60 procent av Systembolagets försäljning och att ytterligare 10 procent är tetror och liknande. Om de hade kunnat läsa svenska hade de förstått. En hand full populistiska vinjournalister och ett folk som lyssnar, det är allt som behövs. För sanningen är, precis som i politiken, att det är populisterna som har makten över folket. När jag jobbade i butik på Systembolaget för 4-5 år sedan kom kunderna ofta fram och frågade mig vänligt om vilken som var min favorit-box. Det gav mig nästan lite dåligt samvete när jag skulle svara. För sanningen var ju att jag inte kände någon större skillnad. Hur skulle jag vara ärlig mot kunderna utan att de skulle tro att jag var en odugling på vin. Jag var tydligen en usel vinprovare. Det är jag fortfarande. Känner ingen skillnad på argentinsk malbec eller syditaliensk primitivo. Ingen skillnad på chardonnay från Frankrike eller Australien. Jag upptäckte konstigt nog rätt fort att min näsa är betydligt skarpare för flaskviner. Att känna igen Bourgogneviner från underregionerna Côte de Beaune och Côte de Nuits är oftast inga problem. Tro det eller ej så gissar jag även rätt på exakt vilken by vinet kommer ifrån ibland, och om det är en 2009 eller 2010 känner jag direkt på doften. Det är lätt. Att känna skillnad på bag-in-box lämnar jag år proffsen. Kanske blir jag lika duktig som dem en dag.

För om man ska skriva om Bag-in-Box måste man först vässa pennan, och vara redo att anteckna vartenda intryck man får på färg, doft och smak. Sanningen är ju att det inte finns något annat att skriva om. Absolut ingenting. Varken historia, druvsorter, geografiska skillnader eller klimat kan man känna i bag-in-box viner. Jag kan däremot känna kommersialismens söta ångor förgifta mitt sinne, fördumma min hjärna. Låt dig inte luras av att det står en druvsort och kanske en region på etiketten. Det hade ofta vart mer värdefullt att nämna den jästkultur som används till jäsningen, det är nämligen därifrån bag-in-box viner får merparten av sin arom. Det intressanta med bulkvinerna som blandas och paketeras som bag-in-box är att de alla är skapta för sina respektive marknader. Ofta finns det inte ens en riktig vinproducent bakom utan bara ett påhittat varumärke skapat av marknadsförare på en vinimportfirma. För att bli populära i Sverige görs de alla i samma ”publika” stil, med rundade syror, fruktiga söta aromer och mjuka tanniner. Så vad blir då kvar att skriva om? Jo. Friskt, fräscht och fruktigt. Melon. Päron. Gott. Är det tillräckligt billigt så kan man lägga till ”Fynd”. C’est tout.

De av vinpopulisterna kallade vinsnobbarna däremot, de kan i sina texter blanda in bland annat historia, geografi, druvsorter, meterologi och de passionerade odlarna bakom. Det är inte så att vinpopulisterna inte känner till dessa sakers vikt eller inte tycker att det är intressant. Problemet är att om man recenserar bag-in-box så finns det inget att skiva om förutom vad det smakar, – alltså likadant..

PS. Ni vet vilka ni är.
Del 2 av krönikan fortsätter nästa vecka

Kommentera

  1. Fredrik G
    10 september 2012

    Jag kan bara buga. Förmodligen den bästa svenska vinrelaterade krönikan jag läst. Tack!

    • 11 september 2012

      Det är jag som bugar, tack för att du tog dig tid. Och tack för de fina orden.

  2. 11 september 2012

    Väl rutet! Ser fram emot del 2.

  3. 11 september 2012

    Bäste Miguel,
    Kvickt, vasst och ‘right on the money’!
    Läste din krönika med stor behållning.
    Väntar med spänning på del två!
    Björnstierne.

  4. Anna
    11 september 2012

    Jag tycker att det är mer komplicerat än så Miguel. Jag är övertygad om att vi som älskar och arbetar med vin (och sprit) anser att vin är så mycket mer än en dryck. Det är kultur, biologi, geografi, kemi och historia. Vi brinner för människorna bakom etiketterna, vi vet vilket hantverk det är och vi är överens om att vi vill att folk i allmänhet ska dricka mindre och bättre?
    Men.. vin är en måltidsdryck och att vara vinjournalist är ett yrke där vi har som uppgift att nå en bred målgrupp och förse dem med relevant information.
    Jag får alltid en tankeställare när jag umgås med min storebror som älskar bilar.. Han skakar på huvudet när jag lägger hundratals kronor på en flaska vin och jag får hicka varje gång han tankar sin Cheva. Han förstår inte mig och jag förstår inte honom. Men det är samma sak. Det är lyx som vi unnar oss och lyxen är förgängligheten. Jag njuter av mitt vin under en kort stund och han kör sin bil som han älskar. För mig handlar det om att ta mig från a till ö på ett säkert sätt, för honom handlar det om njutning, en livsstil. Han vill ha ett vin som smakar gott till den mat han lagat. Punkt.
    Livets Goda som jag har förmånen att arbeta för är som Top Gear Magazine när det kommer till bilar. Vi skriver om viner som de flesta aldrig kommer att ha råd att dricka men som vinälskare lockas du förhoppningsvis att läsa om dem ändå. Läser du Top Gear så har du antagligen ett stort bilintresse men kommer med största sannolikhet aldrig att få köra bilarna de skriver om.
    När jag köper en bil, jag har en VW Touran, så vill jag utefter min budget läsa om de bilar jag har råd med. Då läser jag inte Top Gear Magazine. Även om min bror tycker att jag ska halvera min månadsbudget på mat och vin (som lätt hamnar på 10-12.000) så är det inget alternativ för att jag ska ha råd med en finare bil.
    Samma med vinkonsumenterna. Det finns massor av människor som inte delar vår passion men ändå vill dricka vin. De vill ha så bra vin som möjligt för sina 70-80 kr och de vill inte dricka mindre och bättre som jag vill att de ska göra. Det är klart att vi vinskribenter som provar vin hela dagarna kan avgöra vilka viner i den flod av billiga viner som finns som sticker ut lite.
    Jag har massor med människor i mitt privata nätverk som hör av sig när de gifter sig, ska ha fest etc. och vill ha tips på bra viner som oftast inte får kosta för mycket. Jag skäms inte när jag rekommenderar 79-kronorsviner till dem. Så länge jag själv kan dricka dem på samma fest givetvis, där har du en bra poäng. Sen är jag helt övertygad om att tillfället och sällskapet står för 90 procent av upplevelsen.. Ge mig boxvin med giraffer på en strand bredvid någon jag är passionerat förälskad i, det kommer smaka ljuvligt.
    Trots att jag älskar vin och hela tiden reser och träffar vinmakare så har jag ingen stor, välfylld källare med exklusiva viner. Jag har lite, några lådor konserverade upplevelser att vänta på. Men jag har en familj, vänner och massor av härliga kollegor som jag gärna äter och dricker med så de går åt. Jag älskar att ha middagar och fest. Hellre lite enklare vin och dela det med människorna jag tycker om och vill umgås med än en flaska La Tâche för mig själv. I den bästa av världar når jag sån framgång att jag kan bjuda alla på La Tâche en dag men så ser inte min verklighet ut idag.
    Jag håller med dig om mycket. Men på vissa punkter tycker jag att du utgår för mycket från din egen livssituation. Är du journalist så kan du inte bara utgå från dina egna förutsättningar, då måste du tänka brett.
    Kul och bra med debatt i vilket fall!

    • 11 september 2012

      Tack för din kommentar! @Anna, jag tycker givetvis precis som du att det är kul med debatt (No shit). Jag håller med dig i nästan allt du skriver. Tro inget annat. Klart att det ska skrivas om bag-in-box viner också. Jag skriver bitvis om tendenser och generaliserar fritt i texten. Jag skriver om en utopi som kanske inte är realistisk. Men jag tror starkt på att alla skulle bli lyckligare om vi i alla fall rörde oss några meter åt den beskrivna riktningen. Du skriver att det är mer komplicerat, och det är det alltid. Men jag tror att du håller med om att det finns en “trötthet” i mycket av de vintexter som publiceras i tryckt media. Det är det den här krönikan handlar om i grunden. Jag är ingen journalist och jag är inte opartisk. Det stämmer också att jag utgår från min egen livssituation. Det är det som är en krönika.

      • Anna
        11 september 2012

        Vi är ju på samma sida..

        Jag själv är helt förundrad just nu över alla de “vintips” som finns precis överallt. Från kundtidningar till annonser. Jag är dessutom skyldig själv för jag gör dem och får betalt för det samtidigt som jag undrar vem som läser dem. De säger ju knappt någonting.. Eller läser dem gör folk, jag har blivit hotat för att jag rekommenderat ett vin som uppenbart var korkdefekt men enligt konsumenten hade jag förstört hela hans och frugans helg.. Efter det har jag hemlig adress 🙂

        Jag undrar varför det inte finns någon spritjournalistik i vanlig press. Jag jobbar ju med vår fantastiska whiskytidning och får grotta ner mig i kvalitetsdestillat i LG vilket är underbart men resten? Hur många svenskar vet idag vad cognac görs av, hur det görs etc. Vad är skillnaden i tillverkning mellan grappa och marc. Det är vårt fel, vi förser dem inte med information helt enkelt. Det skrivs nästan bara om maltwhisky.

        Men jag har ett motto och det är “känn den egna kraften”. Vår chefredaktör gjorde precis det och skapade en motpol till mainstream-vinjournalistiken vilket är fantastiskt.

        Jag försöker hela tiden påverka mina övriga uppdragsgivare att våga skriva om bra sprit, bättre viner etc genom att vara kreativ, motivera, komma med idéer. Nöta, tjata och rätt vad det är så slinker något igenom och då har vi kommit en bit på väg. Men det behövs driv, passion och.. ekonomiska muskler för att genomföra det.

        Sen är jag väldigt ödmjukt inför många av mina något äldre kollegor som varit med länge. Jag hade förmånen att hänga en magisk kväll med ett par av dem nyligen. De är kvinnor, de är sjukt duktiga, meriterade, pålästa.. De skriver om enkla viner i dagstidningar med enorma upplagor och får ta mycket skit för det från branschen.
        Dessa kollegor har faktiskt krattat för sådana som oss, som mig. Och utan dem så hade inte såna som jag haft samma utbud av jobbtillfällen idag.

        När jag träffade Anders var jag en passionerad sommelier som älskade att skriva. Jag skrev som en kratta men han trodde på mig, satsade på mig vilket gjorde att jag utbildade mig och läste journalistik. Jag kommer alltid älska honom för det. Men ju mer jag jobbar med det här, desto mer respekt får jag för dem som orkar sitta i Systembolagets provningsrum i timmar, dagar varje månad och prova ALLT. Det är så förbaskat tråkigt. Jag kan gå dit och välja det som är intressant för mig och prova igenom det vilket är en lyx. Dock är det är ändå trist för att miljön är så sjukt osexig.
        De journalister som sitter där varje månad står för public service i vinjournalistik och de ska ha cred för det anser jag.
        De finns de som vill köra Fiat Punto och då är det fantastiskt om det finns journalister som förser dem med information om den bilen.

  5. Lars Andersson
    11 september 2012

    Tack Anna för ett balanserat och klokt inlägg på en krönika som jag inte riktigt blev klok på.
    Jag har förstått att det i vissa kretsar nästan är skottpengar på några av dessa s.k. folkkära vinskribenter, men jag måste säga att jag uppfattar mycket av krönikan som både orättvist och småaktigt, för att inte säga elitistiskt. Jag är, trots min ålder (50+), ganska nyfrälst i mitt vinintresse och vill nog påstå att jag har dessa folkkära vinskribenter att tacka för det! Jag köpte min sista BiB för många år sedan men föraktar inte folk för det. Jag kommer nog aldrig att kunna skilja en Cote de Beaune från en Cote de Nuit men jag försöker gärna om och när jag har råd.
    Jag har mina aningar om vilka skribenter som avses (lite läsning i Finewines.se förstärker den tron) men kan inte hålla med om att någon av dom som jag tänker på har uttryckt sig föraktfullt mot “vinsnobbar”. Jag tycker däremot att det är en bra inställning av t.ex. Håkan Larsson att den som ska bestämma om ett vin är gott eller inte är en själv. Jag har många bekanta som tror att det finns ett facit för doft och smak-upplevelser i ett specifikt vin och därför själva inte vågar ha en uppfattning. Dessutom känner jag verkligen inte igen att skribenterna vurmar så för BiB, jag tycker snarare att dom alltsomoftast konstaterar att det mesta i box och på tetra är skräp.
    Kan det vara så att vissa s.k. vinsnobbar helt enkelt är avundsjuka på hur dessa “folkkära skribenter” får så mycket plats i media…

    • 11 september 2012

      Hej Lars! Tack för att du tog dig tid och kommenterade.
      Du håller inte med mig i vad jag skriver, du upplever det annorlunda. Det gläder mig, för annars hade det inte blivit en debatt. Jag skriver om tendenser som många av oss i vinbranschen länge stört sig på. Jag har läst mycket av det som skrivs, diskuterat med många i frågan, och den här krönikan är resultatet. Visst vet jag att många gillar det som skrivs om vin i tryckt media, men läser dessa vinspalter utanför Sverige? Vet de hur vinjournalistik faktiskt kan se ut? Se på det som Eric Asimov på NY Times skriver:
      http://topics.nytimes.com/top/reference/timestopics/people/a/eric_asimov/index.html

      Är detta inte mer intressant och givande än det du hittar i svenska tidningar, som påhittet “veckans tabell” med ett gäng viner som den allsmäktiga vinskribenten gillar olika mycket? Vad tror du tar längs tid att skriva, vem är det som kompromissar med kvalitén? Jag tror inte att man är efter i den vinkulturella utvecklingen och journalistiska ambitionen i NY och London. Vi bör ta efter, men det sker inte per automatik.

      Sen vill jag även förstärka att jag har aldrig träffat någon i vinbranschen som inte håller med om att det är du själv som bestämmer om ett vin är gott eller inte. Det är inte Håkan Larssons påhitt. Hoppas att du förstår bättre vad jag menar nu, det handlar om trötthet och stagnation.

      • Lars Andersson
        12 september 2012

        Tack för att du tar dig tid, krönikörer som bryr sig i kommentarsfälten är det ont om,all heder åt dig.
        Sen förstår jag av tonen i din krönika att det är just trötthet det handlar om, jag tror inte att vi har så olika ståndpunkt egentligen även om jag är en glad amatör och du är ett vinproffs. Jag tror att det finns plats för många typer av journalistik och jag tror definitivt att den “populistiska” varianten gör mycket för att höja och bredda vinintresset i de breda folklagren. Om alltför mänga blir alltför kunniga så blir det svårare att vara “vinsnobb” så jag är inte så säker att alla vill höja nivån alltför mycket vilket kanske debatten på finewines antyder 😉
        För övrigt så verkar det som om du är mer intresserad av vin än av fotboll med tanke på tidpunkten för dina inlägg från igår!

  6. 11 september 2012

    Hej Miguel,

    Tack för en mycket intressant krönika. Jag har märkt att många inom branschen inte vanligtvis vill sticka ut hakan eftersom Sverige är ett litet land. Man vill inte kritisera den skrivande kåren som består av ett gäng äldre män. Det finns bra skribenter och självklart finns det även mindre bra. Men det är några som sitter lite för högt upp på en Piedestal och styr tycker jag.

  7. Fredrik Lundberg
    11 september 2012

    Den breda svenska vinjournalistiken är idag lika med skit!!!
    Där finns, som vi alla vet en annan tidsskrift som levererar kvalitet men det är ju tyvärr inget som når gemene man.
    Miguel, svensk vinjournalistik behöver denna typ av debatt, jag tycker du definitivt ska stå på dig, börja skriva mer! du vet att vi är många som står bakom dig.
    Det är precis den här krönikan jag vill se i DI Weekend alt SvD Söndag. Då jävlar skulle det bli härligt liv i luckan.

    Skål!

  8. Anna Vasseur
    11 september 2012

    Mycket bra krönika Miguel! Jag tycker att du slår huvudet på spiken på många sätt! Jag tror att en anledning att vinjournalistiken i Sverige blivit så “trött” är att den domineras av samma personer som för 15 år sedan och de ÄR trötta. De orkar/vill/kan inte hänga med i den utveckling som faktiskt sker, hela tiden, och det resulterar i att de blir rädda för saker de inte kan/förstår och så sågar de dessa viner per automatik. Bara för att det är enklare! Och kanske för att vi i Sverige tenderar till att inte gilla det vi inte förstår och kan någonting om. Jag undrar bara vart nyfikenheten och glädjen i att upptäcka nya viner tagit vägen? Ett väldigt bra exempel är naturviner. En nästan enad journalistkår sågar dessa viner som defekta och de är nästan hatiska mot dem som gillar dessa. Varför? Jag tror att det endast beror på okunskap och rädsla.
    Jag älskar dessa viner men jag blir inte arg på dem som inte gör det, jag avskyr inte alla kommersiella viner och dem som dricker dessa. Men som naturvinsentusiast får man ta mycket skit. Varför kan inte de som ogillar bara säga, “jag förstår inte det här ännu men det är jättebra att det händer spännande saker i vinvärlden även om det kanske inte är något jag uppskattar att dricka”. “Live and let live” säger jag! Nåja, detta kan man skriva hur mycket som helst om:)
    Tack för en bra krönika! Ser fram emot nästa!
    Anna

  9. Alf Tumble
    11 september 2012

    En viktig del för mig, vilket du snuddar vid i texten, är att ifrågasätta den breda dryckesjournalistikens egentliga uppgift. I dag består den av recensioner av ett statligt vinutbud, kanske en roséspecial och en julölsprovning. I vilken annan bransch duger det? Var är inspirationen? Den internationella bevakningen? Kollen? Skrivs det en krönika kritiseras Systembolaget – samtidigt som man slaviskt går monopolets ärenden 52 veckor om året.

    Jag tycker ändå at det känns som att både vinkonsumtionenen och vinjournalistiken genomgår ett generationsskifte as we speak.

  10. Daniel P
    11 september 2012

    Jag håller fullständig med Anna och hennes resonemang gällande journalistik. Faktum är att Bag in Box står för över 60% av vinförsäljning i Sverige och att konsumenter vill ha det. Jag undrar varför alla BiB-är förknippas med dåligt vin. Tro mig, har provat en hel del dåliga viner på glas flaska. Miguel, glöm ej att det finns olika viner för olika konsumenter men även olika tillfällen och just det är det underbara, mångfald. Tro eller ej, men jag var mer besviken på Chateau Petrus 2008 än Chill Out Red, med tanke på de höga förväntningar jag hade byggt up kring vinet. Som Anna påpekade, alla vill eller kan inte uppskatta viner som du och jag. Det betyder inte att det ska inte finnas journalister som skriver om dessa viner. Tro mig, har gjort en hel del viner själv och processen är likadant. Druvmust + jäst = alkohol + koldioxid. Tro mig har gjort en hel del kemiska analyser och ibland kan man inte se. Någon skillnad. Så slappna av och låt alla andra göra sitt val:)

    • 12 september 2012

      Daniel,

      Jag tror om man ser vin som ” Druvmust + jäst = alkohol + koldioxid.” och tycker det är viktigt med att rapportera om BIB:ar bara för att monopolets försäljning av vin är över 60 procent så skall man hålla sig till boxviner och jag förstår att man då blir besviken på viner från Petrus eller andra exklusiva producenter.

      Vin för mig är något som påverkas av klimat, väder, jordmån och hur en duktig vinproducent skapar något unikt bland annat tillsammans med massa olika faktorer.

      Alla har vi olika smak och en del tycker tydligen att dom äldre gubbarna har en stor funktion att fylla i pressen. Jag är inte en av dom och jag väljer att avsluta med vad Thomaz Grehn vinskribent i Götebors Posten skrev 27/6-2012:

      Varför tycker till exempel Systembolaget att vi behöver 18 röda sydafrikanska boxviner som smakar i stort sett likadant?

      Med vänliga hälsningar

      Peder Molin

  11. Alex
    12 september 2012

    Håller som vanligt med dig Miguel.

    Man kan ösa ur sig hur mycket galla som helst över våra mediokra s.k. vinskribenter men för att inte framstå som en rättshaverist tar jag bara med två exempel som räcker utmärkt.

    1. “Sveriges största vinprovning” (Allt om Mat)
    Sveriges självutnämnda vinelit provar standardsortimentet och betygsätter. Problemet, ur ett konsumentperspektiv och framförallt ur ett “expert”perspektiv är att provningen INTE är blind….
    2. Malliga DN
    Kronstam (oklart vilka formella dokumenterade kunskaper om vin han besitter) har tjatat ögonen ur oss om föregångslandet Sverige (ex. “upptäckte” vi Australiens viner, femton år efter UK; Chile, tio år efter britterna, osv osv) och våran fantastiskt höga konsumtion av boxar, tydligen ett tecken på att vi ligger före resten av världen. Dock behöver han själv inte leva som han lär— saxat ur förra veckans krönika säger Bengt-Göran (vinexpert och mästerkock) så här om vin i maten:
    “Själv använder jag som princip alltid viner som håller minst så god kvalitet att jag skulle kunna njuta av dem som dryck. Av dessa skäl (smak och syra, liksom svavel) undviker jag boxvin i maten.”
    Tack, B-G. Men du kanske kunde sluta rekommendera slasket till resten av folket?

    Kör hårt Miguel!
    Un saludo,

  12. Djamila
    16 september 2012

    Jag har aldrig förstått varför vintips handlar om fynd. Jag vill ha en vinskribent (läs expert) som talar om för mig om vinet är gott/vinets karaktär, smaker, dofter, osv. Prisvärdheten bestämmer jag som håller i plånboken. Jag vill veta att producenten är kunnig i att framställa exeptionella viner när andra skyller på ett dåligt år.

    Jag gillar Röttorps tips för han betygsätter viner utan hänsyn till priset. Ett gott vin är gott även om det kostar 250 kr. Ett dåligt vin blir inte gott av att veta priset på.

  13. Jan Holmström
    20 september 2012

    Jag är vinskribent, men förmodligen inte folkkär. Däremot har jag som uppdrag att testa och skriva om alla typer av viner. Generellt är viner på tetra, PET-flaska och små boxar egentligen defekta som regel. På 3-litersbox finns det passabla viner. Som jag ser mitt uppdrag är det att rekommendera det bästa i varje segment (utom Tetrapak, där det inte låter sig göras för att styra bort fol från de värsta stolpskotten – och de är många. Jag fyndar gärna ett skitvin om det har någon liten personlighet i ett hav av nollställdhet. Då kan ju konsumenten förhoppningsvis börja välja efter rätt kriterier.
    Sen finns det förstås vinskribenter som i sin iver att nå framgång rekommenderar storsäljare, men min erfarenhet är att de är ytterst få. Det finns också rätt okunniga vinskribenter och slutligen finns det några vinskribenter med egen agenda eller ett tydligt uppdrag.
    De flesta är dock, kunniga, seriöst arbetande skribenter med vinets bästa för ögonen.
    Sedan har jag svårt att förstå den konstruerade motsättningen mellan gott och bra. En Bienvenue-Bâtard-Montrachet 2010 från Leflaive är bådadera, liksom en billig enkel chenin blanc från Sydafrika som ingen klåfingrig vinmakare pillat med. Båda kan vara rena, tillfredsställande och mycket njutbara. Skillnaden är att det ena kostar cirka 1 000 gånger mer än det andra, och att den som druckit det får lite status.
    Det var mina invändningar. I övrigt välkomnar jag diskussionen och den får gärna vara överdrivet tillspetsad för att ta fart.
    Däremot ser jag faktiskt hellre en diskussion om den institutionella förstörelsen av det svenska vinsortimentet. Det som är allmänt tillgängligt idag är till stora delar skit, tryfferat med ett och annat guldkorn. Systembolaget kallar det för att marknaden styr och följaktligen har vi 20 olika odrickbara tetror att välja bland. Tetror som till 100 procent siktar på den målgrupp av ungdomar och fyllerister som Systembolaget har i uppdrag att skydda. Där har ni den stora skandalen. (bland många)…