Rött och vitt vin från producenten Coche-Dury i Bourgogne

Coche-Dury grundades på 1920-talet av Jean-François Coche-Durys farfar. Nuförtiden söker sig i genomsnitt 3500 lådor vin ut ur vineriet årligen, dessa är i allra högsta grad eftertraktade på både första och andrahandsmarknaden. Tillsammans med Comte Lafon tillhör Coche-Dury de mest eftersökta vinerna i Meursault. Robert Parker introducerade vinerna tidigt till sina amerikanska läsare, vilket spädde på firmans globala rykte ytterligare...

Kanske är det dom låga skördeuttagen som gör det, eller möjligen den minutiöst precisa vinmakningen, eller att firman äger de bästa parcellerna av vingårdarna? Det är svårt att säga exakt vad som ger vinerna ifrån Coche-Dury den där extra dimensionen. Enligt Jean-François så är det bara ett extra hårt jobb i vingårdarna som är hemligheten. Idag är det Raphaël Coche som står för vinmakandet, alltså legenden Jean-François Coches son. Vinägorna på totalt nio hektar sträcker sig över kommunerna Meursault, Puligny-Montrachet, Auxey-Duresses, Monthelie, Volnay och Pommard. Samtliga vingårdar sköts enligt metoden integrated pest management, även kallat Lutte Raisonnée. Det vill säga ett i grunden hållbart jordbruk med minimal besprutning.

Druvorna är alltid ganska kraftigt pressade. Toppvinerna spenderar hela 22 månader på ekfat, varav en dos sprillans nya. De lite mindre vinerna får inte mer än 25% nya fat. Enligt Jean-François är det dock inte primärt för smakens skull, utan mer för att det gör att vinerna kan lagras längre. Efter fatlagringen med relativt generös battonage återstår enbart en lätt klarning och buteljering. De unga vinerna har ofta toner av knallpulver, popcorn och ny ek. Coche-Dury lyckas vinifiera vinerna med en bibehållen positivt reduktiv karaktär (som även Domaine Leflaive behärskar.) Detta är vad man kallar för "The Coche-Dury effect".

Eftersom Jean-François Coches officiellt gick i "pension" 2010 så är samtliga viner på denna provning gjorda av honom själv och inte Raphaël, som har arbetat vid farsans sida sedan 2003. En besprutningshelikopter kraschade före skörden 1998 mitt i firmans Corton-Charlemagnestockar, vilket skadade tio rader av de värdefulla stockarna. Jean-François ogillar detta.

Coche-Durys vita ägor:
Corton-Charlemagne Grand Cru – 0,34ha
Meursault 1er Cru Perrieres – 0.60ha
Meursault 1er Cru Genevrieres – 0,21ha
Meursault 1er Cru Caillerets – 0,18ha
Meursault Chevalieres – 0,13ha
Meursault Rougeots – 0,73ha
Meursault - 3,75ha
Puligny-Montrachet Les Enseigneres – 0,50ha

Coche-Durys röda ägor:
Volnay 1er Cru – 0,39ha
Pommard Vaumuriens – 0,34ha
Monthelie – 0,28ha
Auxey-Duresse – 0,50ha

2007 Auxey-Duresses Doftar så intensiv som ett vin kan göra, jag ruggade i stort sett tillbaka av den initiala attacken. De finaste körsbär du kan tänka dig blandat med rostiga mineraler och en antydan till grönhet. Jag får definitivt mer känsla av de kalkstensrika och mer aromatiska vinerna från i cote de nuits än cotes de beaunes mörkare dovare frukt. Smaken är fyllig och med en intensitet som jag aldrig har känt förut i röda viner ifrån Auxey-Duresses. Tanninerna är så fina som dem kan bli, men ger samtidigt precis tillräckligt med grepp för att omfamna frukten. Den höga syran tar ut smakerna långt ut i eftersmaken. Vilket vin! Det här ska konsumeras på direkten, i stora klunkar. Fanns nyligen att köpa på Belgian Wine Wachers för 47€ ex moms.

2004 Pommard Les Vaumuriens är betydligt mörkare än Auxey-Duresses, även lite brunare i rimmen. Med tre ord så är doften mörkare, rökigare och köttigare än Auxey-Duresses. Vinet känns mer slutet och yngre i utvecklingen, för att efter en tid i glaset öppna upp sig med en finreduktiv slöja av grillat kött och körsbärsmarmelad. Smaken är stor och tanninrik men samtidigt elegant och sammetslen. Det är precis som föregående vin helt och hållet perfektion, men i en mer robust, mörkare utförande. Kraftig och väldigt Pommard. Jag tror att vinet är som allra bäst om 5-10 år. Svårt att säga hur bra det kommer att bli, men jag kan definitivt säga att Auxey-Duresse var ett ännu bättre köp, i hänseendet kvalitet per krona. Fanns nyligen att köpa på Belgian Wine Wachers för 185€ ex moms.

2006 Meursault Jag känner direkt när jag öppnar den, utan att ens dofta i flaskhalsen. Vinet är kork. Jag förvånas även över att korken ser ut att vara av lägre kvalitet än de röda vinernas korkar. Kommentera gärna om du vet varför. Man kan bli deprimerad för mindre. Så mycket mindre... Fanns nyligen på Belgian Wine Wachers för 142€ ex moms.