Masi Campofiorin 20 år på topp

Ripassoviner som idag är så inne i Sverige och i många andra länder är en ganska sen uppfinning. Det började med årgång 1964. Masi skapade originalet Campofiorin. Nu har detta vin gett upphov till en hel vintyp med hundratals viner.

Originalet har i modern tid utvecklats från att vara ett ripassovin till ett vin på delvis torkade druvor. Under de tjugo åren Campofiorin varit listat på Systembolaget har det ständigt legat i toppen.

Ripassometoden sägs ha urgamla anor, men det är ont om hårda bevis på det. Masi uppfann den med Campofiorin 1964/65. En Valpolicella årgång 1964 fick i mars året därpå jäsa en gång till på de skalrester som blev kvar när man låtit firmans amaronevin rinna av från skalen. Skalresterna och den nu fem sex månader gamla Valpolicellan får en liten ny jäsning och massor med smak från skalen. För att kunna göra Ripasso måste man ha både en lämplig Valpolicella och begagnade amaroneskal. Denna ”traditionella” metod att biffa upp en Valpolicella till en amarone light var Masi’s bedrift när de skapade Campofiorin. Efter en ganska långsam start blev vinet en pyramidal succé, inte minst i Sverige.

När Campofiorin började säljas i Sverige hade man initialt ett problem. Vår alkoholbeskattning hade en skarp gräns vid 13,0% hos vinet. Över den nivån ökade skatten och därmed priset. Skatten räknades efter vad etiketten angav. Campofiorin innehöll 13,47% alkohol. I hela världen i övrigt stod det på den ordinarie etiketten 13,5%. Men eftersom Sverige hade behov av en etikett med 13,0 % så gjorde Masi en särskilt etikett för den svenska marknaden som var exakt likadan utom decimalen på alkoholhalten. Det var samtidigt så att det var tillåtet ha högst 0,5 procenteneheter fel på etiketten. Campofiorin blev snabbt en succé i Sverige och är det fortfarande. Masi fick förra året det gyllene glaset av Allt om Mat, för att de gör riktigt bra seriösa viner från Veronatrakten. Lilla Sverige är faktiskt deras andra exportmarknad och 2012 såldes drygt 400 000  buteljer Campofiorin här, av totalt 1,35 miljoner.

Med Campofiorin uppfann Masi ripasson. Så småningom började det dyka upp andra ”ripassoviner” med samma metod. Masi ville ha ensamrätt på namnet ”ripasso” och utkämpades juridiska fighter om det. Vartefter vinets popularitet ökade började Masi också få brist på amarone skalrester för att göra all ripasso man nu fått efterfrågan på. Masi hade också problem med ensamrätten, eftersom de själva hävdade att det var en traditionell metod. Man kan inte gärna patentera sådana.

På senare delen av 1990talet börjar man göra Campofiorin genom att torka en del av druvorna en längre tid och göra vinet på inblandning med torkade druvor istället för med amaroneskalrester. Numera sker hela produktionen på det sättet. Masi tycker vinet blir bättre så. Det blir renare och distinktare och kanske aningen mindre mustigt och murrigt, men kraften räcker bra till ändå.

Så Masi Campofiorin inte bara uppfann ripasson, man beslöt sig även för att lämna den metoden. Den juridiska processen var därmed rätt ointressant och i en storstilad gest gav Masi rätten till namnet till vinodlarorganisationen i Valpolicella för att kunna användas av alla producenter. Masi Campofiorin och ripassovinerna är mycket användbara med sin kombination av mustighet, rikedom och mognadstoner med välstrukturerad bra bakgrund. Välgjord rippasso är ett vin som man gärna kan lagra länge och de utvecklas mycket intressant och givande. Jag har själv en härlig erfarenhet av det.

När jag första gången var på Sergio Allegieri, det speciella gamla gods nära Masi, som ägdes av Dantes son och ännu ägs av hans släkt. De har bl a den delikata amaronen Vaio Armaron som görs på ett speciellt sätt av Masi. Vi, ca 160 svenska vinentusiaster, var på besök en marslördag genom ”hemliga resan” med SAS vinklubb. Vi provade viner, lagade risotto och hade en rad olika aktiviter där. Vid denna tid, i början av 90-talet fanns en liten rörig vinshop i ett av de gamla uthusen. Vi travade in i det oöverskådliga lagret och plockade själva fram intressanta viner. Jag hittade i ett hörn en bortglömd låda 1979 Masi Campofiorin, som jag omedelbart köpte för nästan inga pengar och tog hem. Den gav mig storslagna vinupplevelser under många år framöver. En nästan 20årig Campofiorin var en imponerande upplevelse.

Jag tycker Campofiorin har varit ett toppvin i sin prisklass under alla åren i Sverige. Den har i alla år funnits med bland mina rekommendationer av särskilt bra viner på Systembolaget. Just nu är det årgång 2009 som gäller och jag hade den med bland de bästa röda vinerna mellan 95 och 120 kronor här på vinbanken senast förra tisdagen.

Alla årgångarna sedan 1988 har i mina provningsprotokoll varit mycket prisvärda eller direkta fynd. Även dagens Campofiorin är ett utmärkt köp, även för att lagra. Den hade både som ripasso och har efter förändringen betydande kvaliteter som kan sammanfattas i att det kombinerar intressanta drag hos både unga och mogna viner samtidigt. Den stora hypen på vintypen har släppt fram en hel del mindre förtjänstfulla viner. Med originalet Campofiorin får Du sannolikt många år framöver ett riktigt bra och mycket prisvärt vin, även om det inte längre är den vintyp man en gång initierade.