Mme Barbe-Nicole Clicquot Ponsardin, affärskvinna

Världens mest bubblande berömda änka är utan tvekan Mme Barbe-Nicole Clicquot Ponsardin. I folkmun kallad Veuve (änkan) Clicquot, La Grande Dame eller bara Gula Änkan. Idag är hon i egen person synonym med champagnehuset vars buteljer pryds av de orangula etiketterna och ett varumärke. Läs och gläds åt vad en enskild person åstadkom under sin livstid.

Det finns många historier, berättelser och skrönor om champagne men ingen av dem har som berättelsen om kvinnan som redan under sin livstid kallades champagnes La Grande Dame, Mme Barbe-Nicole Clicquot Ponsardin etsat sig fast i historien. Det torde vara få personer i västvärlden vilka aldrig hört talas om champagnehuset Veuve Clicquot, vinet ”Gula Änkan” eller som inte känner till att namnet står för lyx, fest och fint bubblande vin från distriktet Champagne.

Det är över 200 år sedan den då 27-åriga kvinnan beslöt sig för att ta över tillverkningen av champagne som hon startat tillsammans med sin make François Clicquot. Det sades att febern tog François liv när han gick bort 23 oktober 1805, obegripligt enligt många som då ansåg att champagne var det mest verksamma botemedlet mot hög feber. En annan version nämner att François vid tiden för dödsfallet led av en svår depression.

Start-up François Clicquot och Barbe-Nicole Clicquot Ponsardin

1799 arbetade vinbönderna med att röja stenar från fälten och Napoleon Bonaparte förkunnade sig själv som Frankrikes förste konsul. Samma år på våren födde Barbe-Nicole en dotter, Clémentine. 1801 undertecknar Frankrike ett fredsavtal i Lunéville och François Clicquot tror på bättre tider varför han anställer en handelsresande säljare vid namn, Louis Bohne. Förmodligen är det under denna tid som avsmakning, eller vinprovningen, introduceras på allvar i branschen . Idag är vinturism en mångmiljonindustri på sidan av själva vintillverkningen som provning med anledning av vinhandel.

Britter älskade franska viner och glädjen var stor över att franska lyxvaror som siden och vin när kriget var över inte längre tillhörde smuggelgodset. Men engelsmännen gillade de mjuka mousserande vinerna som crémant (inte längre tillåten kvalitet i Champagne) och distriktets röda vin, Bouzy rouge. I början av detta sekel hade Clicquots egentligen en konkurrent och det var firman Moët som då hade ett erfarenhetsförsprång på nästan 40 år. Moët gjorde succé på andra sidan kanalen med sina viner men för Clicqout gick det sämre och François såg med fasa och stora kval på sina tomma orderböcker.

Makarna ber Louis Bohne bearbeta den ryska marknaden men inte heller där sluts de efterlängtade affärerna som Clicquot är i behov av. Louis Bohne styr av mot Europa och lyckas väl i sitt försäljarvärv men det vill sig så illa att den nu tänkta framgången övergår till katastrof på grund av dåliga årgångar i Champagne. Firma Clicquot kan inte leverera och det är då François bestämmer sig för att satsa på egna viner. Han besöker odlare över hela distriktet, provar vin och gör inköp.

Att tillverka en cuvée enligt eget recept är hans idé. De första experimenten med att blanda viner till egen cuvée som François för 1802 sammanfaller i tid med att Napoleon låter distribuera en banbrytande skrift till landets alla vintillverkare. Jean-Antoine Chaptals avhandling ”Art de faire, de gouverner, et de perfectionner les vins” förändrade för alltid vinproduktionen från samma dag den publicerades. Chaptalisering innebär att man tillsätter socker till druvmusten.

Den industriella revolutionen i samhället spirar nu och för François och Barbe-Nicole som insett att buteljerade viner inbringar upp till tre gånger pengarna i stället för att sälja vin i fat är riktningen utpekad.

Mme Barbe-Nicole Clicquot Ponsardin blir änka när hon är 27 år

Men så efter bara 7 års äktenskap under vilken tid Frankrike legat i krig med bland andra Österrike och England och när det unga paret drömde om att utvidga den vinhandel François far, Philippe Clicquot hade haft som bisyssla, stod så Barbe-Nicole Clicquot Ponsardin ensam med ett litet barn och ett företag som ingen trodde eller förväntade sig att hon skulle ta över. Den 10 februari 1806 undertecknar Barbe-Nicole det affärsavtal i vilket hon satsar hela sin förmögenhet, i dagens pengavärde runt 30 miljoner kronor, och som kommer bli startpunkt för en enorm affärsutveckling.

Upplägget var arrangerat av parets fäder vilka hade villkorat Barbe-Nicoles övertagande att hon tog in en erfaren partner. Alexandre Jérôme Fourneaux var en äldre man och erfaren vinhandlare. Den nya firman kom så att heta Veuve Clicquot Fourneaux & Cie och de började raskt samt framgångsrikt sälja egenbuteljerade viner, av vin vilka de köpt in från traktens många småodlare.

Genom smarta drag och god förhandlingsteknik går affärerna lysande i Ryssland som i många andra länder men 1809 står Europa framför en finansiell kollaps och Frankrike hålls som syndabock. Handeln med franska varor upphörde abrupt.

Att bygga ett imperium av champagne

Att göra en flera år lång historia med upp- som nedgångar i verksamheten, handelsrestriktioner, krig och andra förvecklingar och hinder rättvisa i en artikel som denna gör sig inte. Texten skulle bli för lång men år 1810 upphörde partneravtalet och nytt firmanamn blev så Veuve Clicquot & Cie. Första året gick knappt runt, Barbe-Nicole försökte sälja sina smycken för att täcka förluster men ingen hade pengar nog att betala under denna tid. Hon stötte på problem i tillverkningen och ett nytt krig ryckte närmare. Ryssar okuperade under en tid distriktet champagne och när denna konflikt så småningom fick ett avslut 1814 var de helt betuttade i champagne, som då var så söt som vore det klassat dessertvin idag runt 200 g socker/L.

Ungefär samtidigt som ett fredsavtal sluts lyckas Barbe-Nicole skicka 10 550 flaskor till Ryssland trots blockad och handelsförbud, hennes viner anlände så småningom sin destination långt före alla konkurrenter och succén var ett faktum. Till dagens prisnivå betalade man cirka 800 kr för en flaska champagne från Veuve Clicquot & Cie. Och det är denna första leverans efter kriget som befäster Barbe-Nicoles fenomenala affärsframgång. Champagnen i frågan var av årgång 1811, kometens år, och den som räknas som legendarisk och en århundradets årgång. Kunderna berättade att de drack honung och änkan som nu var i sena 30-årsåldern styrde över ett affärsimperium.

Succé i Ryssland och upptäckten av remuage

Efterfrågan på ”veuves eller på svenska, änkans” viner steg och leveransproblemen hopade sig. Helt plötsligen måste de tacka nej till kunder. Det tog tid att tillverka champagne och att decimera fällningen från den andra jäsningen i flaska utfördes bland annat med att fylla om, transvasage, från en flaska till en annan. En mindre ansedd metod var genom filtrering. Ur detta leveransdilemma får Barbe-Nicole idén med ”remuage sur pupitre” vilket betyder ungefär ”skaka på bordet”. Flaskorna lagrades snart ”sur point”, upp och ned, med blandad framgång varpå ganska snart den berömda uppochnedvända trä-ställningen i form av ett V med hål ”uppfanns” och momentet med att avlägsna jästfällningen, som var omständigt och tagit lång tid i anspråk, kunde med ens slutföras inom loppet av 6 veckor.

Betänk att under 1820-talet exporterade Veuve Clicquot & Cie ungefär 175 000 flaskor champagne! Det affärsmässiga försprånget i denna innovation håller Barbe-Nicole hemlig i cirka 10 år under vilken tid hon utvidgar sitt imperium än mer. Därpå följer år, när hon startar en bank, en satsning som nästintill ruinerar henne och att trenden för söt champagne drastiskt avtar i takt med att engelsmännens faiblesse för torr champagne ökar.

Flaskan med champagnen ämnade för den brittiska, kräsna kundgruppen vilka ville ha en sin champagne torr fick då sin mörka, gulröda nyans, en färg som idag är varumärkesskyddad enligt följande beskrivning ”Farbe des Dottes, som äggulan från de med majs utfodrade och berömda hönsen från Bresse”. Mot och medgångar följer således denna affärskvinna fram till pensioneringen som hon gör någon gång runt de 60. Hon är vital och frisk och njuter av familjelivet fram till aktningsvärda 97 år.

Värt att veta om champagne

1844 klassas region Champagne som skyddat ursprung. Regelverket inkluderar geografisk plats, till exempelvis skördedatum och beskärningsteknik. Det är inte ens tillåtet för andra mousserande vintillverkare att använda ord som champenoise eller champagnemetoden på flasketiketten. I stället kan man skriva ”vin tillverkat enligt den traditionella metoden”.

Bild: https://www.lvmh.com/houses/wines-spirits/veuve-clicquot/