kim-crawford-sauvignon-blanc-artnr-78974
rundvisning amager bryghus

Ny öl på bolaget april 2015

Favoritmarkera

April månads första utskeppning av ny öl till Systembolagets butiker, är ett brett spektrum. Från humlebeskt till surt över alla gränser – här finns något för alla. Bästa numret är en nyzeeländare, som blev akterseglad till lanseringen i mars. Så gott att jag försökte mig på att brygga något så likt som möjligt hemma i tvättstugan.

Om resultatet hamnar nånstans i närheten (ölet jäser fortfarande), är det mycket tack vare den välsorterade specialbutiken i Göteborg, som – mot min förmodan, men till min glädje – trollade fram både rakau och nelson sauvin ur humlekylen.

5 POÄNG

Pernicious Weed (11487)
Garage Project, Nya Zeeland, 86,50 kr för 650 ml
Det är ytterst sällan jag sänker mig till att citera text rakt av från producenter/importörer, men ibland känns det oundvikligt. Så här skriver bryggeriet på etiketten, med en bild av humletriffider, vars kottar skjuter eldklot mot de stackars människorna på marken:

The story goes that the arrival of hops in England in the 1500s led to a moral panic, with hops condemned as a ”wicked and pernicious weed” that would lead to the erosion of social and moral standards. Thank goodness they were right. Nelson sauvin and Rakau hops go head to head in this strong, golden brew for an intense citrus gtrapefruit chracter. Bitter, yes. Intensely hoppy? Absolutely. Too much? Never.

NZ-utmaningen mot amerikansk Amarillo, Citra, Chinook och Cascade har aldrig varit så här tydlig. Pernicious Weed är ett välfunnet namn. Precis det ondskefulla ogräs namnet associerar till. Humlefantasterna jublar över beskan, medan alltför seriösa cineaster enbart känner bitterhet över flörten/driften med kultfilmen The Day of the Triffids (1962).
Pernicious Weed skulle egentligen ha lanserats 20 mars, men attacken mot Systemet hejdades av någon anledning.

2015 Amager Double Black Mash (11231 )
Amager Bryghus, Danmark, 108,90 kr för 500 ml
Ett experiment(?) som inte gick överstyr. Ohyggligt gott öl, och tacka f*n för att det är svindyrt. Här har man alltså tryckt vörten genom en extra sats malt – och fått ut något som rimligen var ungefär lika trögflytande som sirap. En imperial stout att tugga i sig i försiktiga bitar. 12 grymma procent alkohol sätter sina spår. Drick till riktigt god choklad. Undrar hur det smakar om fem år…?

4 POÄNG

Hapi Daze (11484)
Garage Project, Nya Zeeland, 30,90 kr för 330 ml
Heter möjligen Häpi Daze – det är åtminstone så nära vi kan komma på svenska. Hapi, fast med ett horisontellt streck över a:et, är enligt bryggeriet det maoriska ordet för humle. Mycket passande. Beskan slår igenom med ett brak och här får vi ytterligare ett exempel på potensen hos nyzeeländska kottar som går under namnet Mouteka, Wai-iti och Riwaka. Hand upp, alla ölnjutare (nördar undantagna) som säger ”jaså dom där gamla kända humlesorterna”.
Nähä, jag ser inga händer i luften …
Balansen i ölet är det kanske si och så med, men malt är ju inte allt här i livet.
Denna ale skulle, liksom Pernicious Weed, egentligen ha kommit i mars. Men so what? Häpi Daze are here at last…

Yeti Espresso Oak Aged (11375)
Great Divide Brewing, Colorado, USA, 96,20 kr för 650 ml
Potent stout som både doftar och smakar tydligt av melass, havre, vanilj och kaffe. Går över gränsen till vad vanliga, traditionella konsumenter kallar ”öl”. Här måste det till expertis, nörderi, för att uppskatta hantverket till fullo. Inte säker på att jag är helt förtjust i den söta vaniljtonen från fatlagringen, vilken slår igenom tydligare här, än i de flesta viner.

Flying Dog Gonzo Imperial Porter (11847)
Flying Dog Brewery, Maryland (USA), 34,90 kr för 355 ml
En hyllning till Hunter S. Thompson. Alltså en kolsvart, enormt potent brygd med massor av must och märg. Man skulle kunna asfaltera E20 med den. Här finns sälta, sötma, malt upp över öronen och en rytande humlebeska som skulle få MGM-lejonet att skämmas. Köp! (Den som inte känner till H. S. Thompson, skaparen av ”Gonzo-journalistiken”, ombedes … nej, beordras vänligt men bestämt att googla.)

To Øl Liquorice Confidence (11411)
To Øl, Belgien, 69,90 kr för 375 ml
Lätt rökig, kolsvart lakritsshot med turkisk peppar förklädd till stout. Hänger med bra i alkoholkapprustningen med sina mäktiga 14 procent. En brygd att antingen älska eller avsky. Men vilket man än väljer, så är det ett hantverk och en idérikedom att respektera.

2014 Brussels Calling (11605)
Brasserie De La Senne, Belgien, 33 kr för 330 ml
Trevlig, typisk ”blonde” belgare, som det går 13 på dussinet av i både Flandern och Valloniet, men som fortfarande är ganska hipp hos oss. Mjuk, fruktig citrus håller tillbaka jästigheten, som inte är påträngande. Ingen bullerbeska, utan ganska lättdrucket. Tio öre millilitern – ett jämnt och bra pris.

Engineer’s Reserve (11290)
Harviestoun Brewery, Skottland, 44,30 kr för 330 ml
I stället för portvin till chokladen efter middan. Kaffet finns i själva ölet, som bjussar på en häftig, chokladig, fyllig och gräddig sötma, vilket tillsammans lindar in de nio alkoholprocenten. Inget för bitterhetsare – här har vi botaniserat i den lågoktaniga ändan av beskaskalan, med mjuka humlesorter som Fuggles och East Kent Goldings. EKG ökar sällan min puls, men här är den beskedliga humlen väl vald. Dyrt men gott.

3 POÄNG

2015 Sigtuna 10 Years Anniversary Ale (11426)
Sigtuna Brygghus, Arlandastad, 29,90 kr för 330 ml
Sigtuna firar sin tioårsexistens ganska sansat, utan att slå alltför våldsamt på vare sig humletrumman eller maltcymbalerna. Men en trevlig, chokladig, mörk ale (stout?) med bra beska, ansenlig alkoholstyrka (8,5%) och redig restsötma är jubileumsbrygden. Dessutom till såpass rimligt pris att jag får för mig att det är lite grand ”till skänks” på grund av omständigheterna.

Dragets Kanal Dubbel IPA (11728)
Nynäshamns Ångbryggeri, 28,50 kr för 250 ml
God, aromatisk doft av mörk choklad och buljong. Mjuk maltighet och en inte alltför brutalt anfallande beska gör brygden till ett trevligt öppenbrasa-öl, även om lite av buljongdoften lyckas slinka med in i munnen. Liten flaska, hög alkoholhalt (8,5%) är som gjort för minibaren på hotell. Att öppna kylskåpet och få se det här ölet i stället för den förväntade Kronenbourg 1864, hade varit najs.

Gleipner Imperial Black IPA (11865)
Munkebo Mikrobryg, Danmark, 36,90 kr för 330 ml
Aromerna domineras av rostade moccatoner och i smaken hittar vi ansenliga mängder salmiak. Den återhållsamme drinkaren – den som tycker att för mycket av allt är … tja, för mycket av allt, köper aldrig ölet igen. Den som gillar att få tiofalt igen på insatsen, är desto mer entusiastisk. Själv håller jag till nånstans mittemellan och säger om denna danska, mycket smala, svarta produkt ungefär ”inte Fyn skam”.

The Fundamental Blackhorn (11794)
Hornbeer, Danmark, 64,90 kr för 500 ml
Är det öl eller är det Kahlúa, som stått av sig i solen lite grand? Bränt, kaffigt, chokladigt, med drag av gräs och skog. En lite otäck honungsötma slår igenom och drar ner betyget – som utan honungen, vllken ger en syntetisk ton (Kahlúan!) åt ölet – hade varit minst en poäng högre. Att dölja 10 procent alkohol med humle verkar hopplöst svårt.

Nómada Tundra (11759)
Nómada Brewing Co, Spanien, 35,90 kr för 330 ml
Katalansk veteöl i belgisk stil, med mycket citruston, banan och en torr, jästig ton. Intressant – tja. Delikat – nja. Inget vi skriker Olé! för, men ett av alltfler bevis på att det görs annat i Spanien än bara blask som Cruzcampo, Estrella och San Miguel.

Nómada Royal Porter (11791)
Nómada Brewing Co, Spanien, 39,90 kr för 330 ml
Månadens lansering nummer två från spanska Nómada (vars hemvist är Sabadell, en stad som översatt till stockholmska skulle kallas ”Barcelonas Sundbyberg”) är en nästan svart, halvsöt porter med viskositet i klassen motorolja. Chokladigt, med moccatoner och ett alkoholstick (10%), som slår igenom lite för burdust.

2 POÄNG

Ananasfeber APA (11688)
Brewski, Helsingborg, 32,90 kr för 330 ml
Ananas? Var då? Bara på papperet, i så fall – för i min provflaska fanns det inte. Den som förväntar sig citrus och tropisk frukt blir blåst på konfettin. Men bortsett från den falska varudeklarationen är ölet OK. En barsk humle attackerar från alla håll och kanter, men det stannar ungefär där. En IPA-själ i en APA-kropp. Priset på styvt tretti styver för normalflaskan är väl tilltaget.

Evil Twin & Mathias Dahlgren Matölen (11492)
Evil Twin Brewing, Sverige (Arlandastad), 46,90 kr för 330 ml
Bakom signaturen Evil Twin döljer sig Jeppe Jarnit Bjergsö (mycket riktigt tvilling till mera berömde bryggaren Mikkel Borg Bjergsö, aka Mikkeller). Elak eller inte – när Brooklynbaserade JJB möter Mathias Dahlgren på Sigtuna Brygghus uppstår sur musik. Att göra en kartig blåbärsbärs, med ambition att slå ut ett fruktsyrligt vin till mat – det är att uppfinna hjulet igen. Rätt öl till rätt mat är givet, men konstruerat öl till mat som självändamål … jag tackar nej, framför allt när jag ser vad det kostar. Stjärnkocken Dahlgren verkligen munnen full när han (om det är han) sätter prislapp på ”sina” öl. Känslan av att vilja skapa en Rolexeffekt går inte att frigöra sig från.

1 POÄNG

2015 New Belgium La Folie (11769)
New Belgium Brewing, Colorado, USA, 89 kr för 650 ml
Marknaden för buteljerad magsaft är uppenbarligen inte mättad. Suröl efter suröl äntrar Systemets lastbryggor – några är kul, andra är möjliga att svälja endast av fakirer. Det sägs att en tesked äppelcidervinäger före maten är nyttigt, men sex och en halv deciliter av det här måste vara en dödlig dos. La Folie är för övrigt franska för ”dårskapen”. Inget dumt namn på en omöjlig brygd för den breda massa, som ”gillar att sänka nåra bärs, hö-hö”. Om öl vore musik, skulle detta vara komponerat av Arnold Schönberg (vars verk några påstår sig njuta av på riktigt).
Varningstriangel borde vara obligatoriskt på förpackningar till slika vätskor.

Huvudbild: en rundvisning på Amager Bryghus

Författare: Thomaz Grehn

Lämna ett svar

  1. Håkan
    12 april 2015

    Haha… dina ölrecensioner håller världsklass – även om jag inte håller med dig i allt!

  2. Erik Leideman
    16 april 2015

    Jättebra recension, ända tills det plumpa angreppet på Schönberg kom på slutet. Du har uppenbarligen inte hört vare sig Gurrelieder eller Verklärte Nacht, två fantastiska verk skrivna i senromantisk stil, och fjärran de senare atonala tolvtonsverken. Men även flera av de senare är mycket medryckande, om man bara försöker lyssna på dem, som t.ex. Serenaden op. 24, Sviten op. 29 och orkestervariationerna op. 31.

    Jag delar din ölsmak, men dina kunskaper om musik säger mer om dig än om Schönberg. Och om du är intresserad kan jag nog föreslå en hel del som är betydligt svårare att bita i än Schönberg…