far-och-son-pontallier-foto-ulf-widell

En av vinvärldens verkligt stora personligheter har lämnat detta jordeliv

Favoritmarkera

PAUL PONTALLIER ÄR DÖD. Förra måndagen nåddes vi av beskedet att Paul Pontallier inte bara lämnat Château Margaux, utan en hel vinvärld i sorg. Pontallier avled 28 mars av sin cancer, knappt en månad innan han skulle fylla 60 år, den 22 april.

Paul föddes och växte upp i Bordeaux, på en vinegendom, och vin var så naturligt i hans liv att han inte såg det som ett yrke. Han skulle ha ett riktigt arbete, läkare skulle han bli. Men, som vi alla vet så kom han på bättre tankar och följde sitt hjärtas röst. Efter studier i Paris och Montpellier skrev han sitt examensarbete om fatlagringens effekt på vin, innan han for iväg till Chile för att praktisera utomlands.

1983 kom han åter till Bordeaux och hörde att Château Margaux behövde en assistent till Corinne Mentzeloupolos som nyss tagit över Margaux efter sin fars för tidiga bortgång. Redan 1990 utsåg Corinne honom till VD för slottet som han sedan var trogen hela sin tid. När Mentzeloupolos köpte egendomen 1979 var den verkligen inte i bästa skick. 1960- och 70-tals vinerna är inte mycket att skryta med för en Premier Cru.

Men radarparet Corinne och Paul byggde med stor entusiasm upp Margaux till det rykte slottet har idag. Redan första årgången 1983 Château Margaux blev en klassiker, troligen bästa vinet i hela Bordeaux det året.

Jag hade förmånen att få träffa Paul Pontalller några gånger, dels på mässor och provningar men även på hans hemmaplan, Château Margaux. Jag minns att jag första gången tyckte att han var lite för snygg och stilig, var man tvungen att vara det för att leda Margaux? Men snart såg jag bara hans värme, omtänksamhet och framför allt humor – en svagt ironisk humor om både sig själv och den värld av lyx han tillhörde.

När jag en gång undrade om det var läge att lansera Château Margaux med skruvkork svarade han med ett snett leende,

”Skulle jag gärna göra. Jag har lagt undan några hundra flaskor av varje årgång sedan 1990. Skruvkorksvinerna är bättre, inget snack om saken. Det är bara marknaden som inte är mogen. Snobbarna som köper vårt vin förstår inte screw cap”.

Alltid nyfiken och alltid tvivlande på att det som gällde just nu var det bästa. ”Utan tvivel skulle vi inte komma någon vart alls”. Kloka ord.

För ett år sedan intervjuade jag Philippe Bascaules. Philippe var vinmakare på Margaux från 1990 (den första Paul anställde som VD) fram till 2011 då han headhuntades till Francis Ford Coppola och nya Inglenook. Jag ställde just frågan hur i hela friden man tänker om man säger upp sig som vinmakare på världens bästa château. Han svarade att han egentligen inte ville/vågade göra det men var tvungen att lufta tankarna med Pontellier som svarade utan att tveka:

”Om du inte ger dig själv denna chans kommer du att ångra dig resten av livet. Funkar det inte så kommer du tillbaka, det vet jag.”

Och just den generositeten var så utmärkande för Paul Pontallier. Paul hade fru och fyra barn, varav jag bara träffat den ene sonen, Thibault som är lika genomsympatisk som sin far. Våra tankar går till familjen, Corinne och hela Château Margaux.

Bilden föreställer så klart Paul med sonen Thibault som går i fars fotspår.
Foto: Ulf Widell.

Författare: Johan Edström

Kommentera