Krönika: Jag känner rejäla Rhonevibbar – gör du?

Jag vet inte vad det är men den senaste tidens många provningar och intervjuer har gjort att jag blivit lite nykär i Rhonedalen igen. Jag känner rejäla Rhonevibbar och jag förutspår att Rhoneviner kommer vara nästa stora grej de närmaste åren när vi snackar om franska viner. 

Jag behöver inte ens gå in på Bourgogne, för där har priserna skenat iväg till en sådan nivå att både jag, min plånbok och mitt bankkonto darrar av rädsla. Bordeaux är Bordeaux, vad mer ska man säga? Även om jag tycker att det börjar röra lite på sig även på den fronten. Jag tyckte Vinotekets Sarah Djerf beskrev det bra i sin krönika strax efter den stora Bordeauxmässan i Stockholm häromveckan, då hon skrev rubriken ”Det nya Bordeaux är här”. Det känns spontant som att fler och fler producenter börjar inse att de inte bara kan leva på sitt rykte och sin regions rykte, utan de måste arbeta mer kommersiellt och marknadsinriktat. 

Entusiasmen och kreativiteten flödar i Rhonedalen

Sen så har vi då Rhonedalen. Jag vet, vi har även Languedoc, sydvästra Frankrike, Jura, Alsace, Loiredalen och många andra spännande områden. Men jag väljer ändå att vara lite småignorant och direkt hoppa till Rhonedalen. Jag har haft den stora turen att det senaste året få intervjua inga mindre än Xavier Vignon, Christophe Jaume, Philippe Guigal, Henri-Claude Amadieu och representanter för Famille Perrin och Jaboulet. För vinälskare är dessa namn långt ifrån okända, snarare tvärtom. Om det är en sak som jag märkt efter dessa intervjuer så är det en entusiasm och en kreativitet som jag inte sett på länge. Fatta att jag sitter med Philippe Guigal, som är ett av Frankrikes mest aktade vinnamn, och han berättar hur han arbetar för att stärka rosévinet Tavel. Samtalet handlar inte om hans superexklusiva Cote-Rotie eller Hermitage-viner, utan det handlar om att han vill få fler folk att bli kära i Tavel igen, och han har en plan för det. 

För bara några dagar sedan satt jag i en digital intervju med Henri-Claude Amadieu, som är tredje generationens Amadieu som värnar om Gigondas-viner. Med stolthet, över en halvknackig digital länk, visar han upp att de nu äntligen fått fram en vit Gigondas för första gången. Av de 400 hektoliter som totalt producerats i området står hans familj för 220 hektoliter. Han är stolt, engagerad, nyfiken och spänd på hur vinet ska tas emot. Han sitter i 20 minuter och pratar om hur spännande druvan clairette är. Jag tittar lite oförstående på honom då jag aldrig hört någon i hela mitt liv hylla clairette, men han gör det. Och jag blir full av beundran. 

Christophe Jaume beskriver i detalj för mig hur deras vin Les Champauvins utmärker sig gentemot konkurrenterna. Han beskriver hur de vill få fram den ärliga stilen i vinet och vingården som druvorna kommer ifrån. Xavier Vignon säger att han letar vingårdar på allt högre höjd. Han vill hitta svala platser. Han vill skapa nya sätt att göra vin på. 

Kan luta sig tillbaka - men gör inte det

Alla dessa människor, producenter och familjer har ihop flera hundra års erfarenhet. De kan gott och väl luta sig tillbaka och göra det de alltid gjort. De kommer trots allt från Frankrike, världens mest konservativa vinland där de tror att alla konsumenter per automatik ska veta vilken eller vilka druvor som odlas på Bordeauxs östra strand. De hade kunnat skita fullständigt i att tänka nytt och kreativt. De hade kunnat fortsätta sälja sina härliga röda viner som de alltid gjort förut. Men de gör det inte. De vill mer. De vill hitta nya vägar. Philippe Guigal vill lyfta Tavel. Henri-Claude Amadieu vill se vit Gigondas lyckas. Xavier Vignon vill hitta den perfekta vingården på hög höjd. Och jag ser detta hos alla vinhus från Rhonedalen som jag träffat. Den där entusiasmen att inte vara nöjda, att hela tiden vilja utvecklas.

Rhonedalen kan producera gudomliga viner för riktigt bra priser fortfarande. Här kan du få rejält med valuta för pengarna. Som Henri-Claude Amadieu sa; du behöver inte krossa spargrisen när du ska dricka en Cotes du Rhone. Och jag älskar det som händer i området. Därför siar jag i min något luddiga spåkula och tror att vi kommer få en rejäl Rhonevind i Sverige de närmste åren. Vad fasiken, om till och med Björn Frantzén satsar på Rhonevin, vad kan då gå fel?