britt-janake-johansson-kronika-nya-aret-2017

Janåke Johansson om Highways for creeping insects

Favoritmarkera

VINPERSON. Årets första dag håller ingen mindre än Janåke Johansson i Vinbankens penna. Den stora frågan under 2017 som Janåke ber oss fundera över handlar om certifieringen EKO, vad ett av märkningens godkända “hjälpmedel” gör med vingården och vilka alternativen är.

Få andra nu verksamma personer i Sverige kan mäta sig med Janåkes erfarenhet eller kontaktnät i vinvärlden. Vinbanken frågade om det fanns något ämne, en händelse eller ett skeende som låg nära Janåkes hjärta och om han i så fall ville dela sina funderingar med Vinbankens läsare. Ett snabbt svar kom över mejlen, javisst gärna och vi har förmånen att presentera Vinbankens värd in i 2017.

Välkommen Janåke, ordet är ditt!

När Elke frågade mig om jag kunde skriva någon betraktelse om Vinsverige inför det nya 2017 blev jag lite konfunderad om vad som kunde vara av intresse ibland alla trender som blivit så tydliga, exempelvis som vin med hög alkoholhalt eller röda viner med restsötma.

Jag fastnade till sist för en betraktelse över ekologiska viner och deras alternativ.

Självklart vill alla normalt funtade människor lämna vårt klot vidare till kommande generationer i så gott skick som möjligt, fattas bara. Och med det i åtanke kan det ekologiska alternativet tänkas vara en bra väg att gå. Men….

Nu umgås jag ju med massor av vinproducenter och vinmakare och de flesta av dessa är inte lika övertygade och säkra på att “eko” är rätt väg. Jag har lyssnat mycket och börjat förstå, tror jag, och det är om det jag vill skriva. Kanske kan artikeln väcka tankar, som kan peka ut en ännu bättre väg.

    • Vid samtalen med vinmakare och producenter framkom bland annat följande åsikter och tvivel:Man var bekymrade över det man menade var alltför stora tillsatser av kopparsulfat i all ekologisk odling. Man får tillsätta ett kilo kopparsulfat per hektar vartenda år.
    • Man oroade sig för de våldsamma svängningarna i skördevolymer som uppstår vid ekologisk odling. Vid ett svårt regnigt år kan rötangrepp innebära förluster upp emot 70 % av en normalvolym. Utan möjligheter att bekämpa rötangreppen kemiskt fanns ingen lösning på detta problem.
    • Sådana volymsvängningar innebär nästan oövervinnliga svårigheter att överleva långsiktigt på en väl upparbetad marknad. Kunderna flyr till en annan produkt om man inte kan leverera. Det innebär för stora ekonomiska risker med stor risk för att inte kunna försörja arbetarna som är beroende av sin lön.
    • Man såg heller inte att en bra långsiktig balans mellan naturvärden och professionell produktion skapades av bara ekologiska värderingar.

Ja och så fick vi ju som bekant dessa förändringar i både stegrade temperatur och torka och stora nederbördsperioder. Större svängningar i vädret helt enkelt.
Detta blev väldigt uppenbart under skörden 2016 i Sydafrika där den kanske största ekologiska vingården, Papkuilsfountain, drabbades något oerhört. Här har man anlagt mycket stora ekologiska odlingar, som dessutom inte konstbevattnas.

År 2016 kommer gå till historien som det torraste på 55 år i Sydafrika och för vinproducenterna i Papkuilsfountain blev det en katastrof. Ett kilo kopparsulfat per hektar och utan riklig nederbörd gjorde att jorden helt enkelt blev förgiftad. Jorden dog. Skördetappet närmade sig 90 procent men framförallt och värst är att marken är död. Och det är på riktigt.

Jorden kommer inte kunna brukas på cirka 300 år påstås det.

Och jag känner att vi på detta sätt fått en tickande bomb. Vi går mot mer torka på många håll i världen och kan således ödelägga stora arealer. Skrämmande.

naturoar-janake-johansson-kronika-nya-aret-2017

Så kallade, naturöar, är de träddungar och växtlighet som bryter av i vingårdsfälten

 

Finns alternativ till användandet av koppar i vingården?

Jo jag tror det. Jag har på nära håll följt projektet BWI Biodiversity & Wine Initiative i Sydafrika under den senaste tioårsperioden vilket handlar om att skapa en balans mellan natur och produktion, något som jag måste säga att jag beundrar. Jag menar också att det är enda vägen för en förnuftig vinodling i framtiden.

Idag finns cirka 40 certifierade BWI Champions (medlemmar) samt ett antal egendomar som är på väg in i sammanslutningen. Vinflaskorna märks med ett litet frimärke med en vacker Protea blomma.

Vad det handlar om är således att skapa balans. Vingården Neethlingshof utanför Stellenbosch tar jag som ett exempel. Här har min vän, platschefen och vinmakaren De Wet Viljoen och Sydafrikas mest berömde vitikulturist Professor Ebon Archer envetet arbetat med detta projekt de senast tio åren.

de-wet-viljoen-janake-johansson-nyars-kronika-2017-vinbanken

Plats-, och chefsvinmakare på Neethlingshof, De Wet Viljoen

Naturkorridoren är en Highway for creaping insects

Först gjordes en ytterst detaljerad studie över den stora egendomen och sen beslutades att försöka återställa vingården till mer som den en gång var. Man skapade ett antal så kallade naturöar. Man tog bort alla vinstockar på dessa ställen och lät den naturliga vegetationen återta dessa öar. Sedan sammankopplades dessa med naturkorridorer eller som man säger ”Highways for creaping insects” Dessa ställen blev verkligen insektseldoradon och detta lockade till sig massor av fåglar av många slag. Mest påtagliga är förekomsten av ”Ginnie fouls” och vilda påfåglar.

Även många smågnagare var intresserade av tillgången till insekter och ökade därför snabbt i antal. Det visade sig leda mer skador på vinstockarnas rötter. Gnagarna bekämpas normalt med att giftampuller sticks ner i gnagarnas gångar, något som självfallet inte är bra. Men så fann man på en enkel lösning. Mängder av ugglestolpar sattes upp runt om i vingårdarna. Ugglorna måste till skillnad från örnar, falkar och hökar sitta blixt stilla och med sin skarpa blick lokaliserar de gnagarna, som de sen glidflyger ner till och plockar. En enda uggla tar massvis med gnagare under sitt liv. All kemisk bekämpning blev onödig. Idag finns cirka 30 permanenta ugglepar på Neethlingshof.

På Neethlingshof heter prestigeviner ”Short Story Collection” och deras topp pinotage “The Owl Post” och producentens Bordeauxblend “Caracal”.

Alla fåglar attraherade även andra djur som lodjur eller Roicat eller Caracal. De senare är mindre, smidigare och rödare i färgen än våra lodjur och med ännu längre tofsar i öronen. Farmarna försökte tidigare utrota alla lodjur därför att de attackerade får och för att de dödar för dödandets skull. Men med genomtänkt boskapsdrift sker färre incidenter och de vackra skygga lodjuren tillhör Neethlingshof precis som ugglor, gnagare och det rika viltfågellivet. Idag bor minst två lodjurspar på egendomen och de får ungar varje år. Lodjur har livslånga partners och de stannar om de inte skräms bort eller för att maten tar slut. Och det gör den inte längre på Neethlingshof.

Vidare har arbetarna fått lära sig att inte döda ormar och att förstå att även dessa är nyttodjur som håller naturbalansen vid liv. Således kan man utan tvekan påstå att Neethlingshofs vingårdar kryllar av liv.

Men omstruktureringen av egendomen stannade inte bara vid att värna natur- och djurlivet utan man studerade även hur allt vin var planterat. Normalt planteras uppifrån och ned i alla sluttningar, bara för att traktorerna kan klättra upp och ner. MEN var detta optimalt? Hos Neethlingshof visade det sig inte vara ett bra val då den svala vinden från Atlanten når odlingarna varje eftermiddag vid halv fyratiden. Den svalkande effekten uteblev nämligen eftersom vinden tvingades ”hoppa över raderna” som inte följde vindriktningen.

Det beslutades att omplantera utan att ta hänsyn till sluttningarnas riktning. Därmed kom vinden att blåsa längs vinraderna och plötsligt hade man sänkt medeltemperaturen i vingården med hisnande 2 grader. Resultatet blev bättre kvalitet på druvorna.

Dessutom torkade vinden upp fukt efter ett regn mer effektivt varpå rötangreppen minskade dramatiskt. Vilket i sin tur innebar att man inte behöver bespruta mot rötangrepp lika ofta som tidigare. Neethlingshof sparar också pengar på att slippa använda dyra bekämpningsmedel och tillhörande många arbetstimmar, som kan användas på andra sysslor. Det är en anledning till att producenten kunnat hålla sina priser ovanligt stabila.

När det blir ”skarpt läge” av massiva rötangrepp bekämpas problemen med bekämpningsmedel. MEN idag är dessa preparat så fininställa att man bara behöver använda cirka 20 procent mot mängden som användes förr. Behöver vinodlaren rädda en hotad produktion gör man detta men med det sker ytterst sällan idag då vingårdarna numer klarar större påfrestningar på egen hand.

Jag hoppas att ni fått en liten tankeställare med dessa rader. Jag är absolut inte på något sätt motsåndare till vare sig ekologisk eller biodynamisk vintillverkning men det finns problem som jag är orolig för och BWI stämmer mycket bra med min egen uppfattning om ett hållbart vinjordbruk för framtiden.

Läs mer om BWI projektet: Se gärna på WWFs hemsida: Conservation and Wine eller hos organisationen SANBI. Det finns motsvarande organisationer på många andra håll i vinvärlden, exempelvis i Kalifornien.

Jag har försökt att övertyga Systembolaget om att man borde ge samma prioritet till BWI märkta viner som Eko-certifierade men hittills har Systembolaget inte reagerat. Hoppas att denna artikel kan väcka liv i frågan igen.

Nedan, den senaste listan över all producenter som är klassade som BWI ( Biodiversity & Wine Initiative) Champions. Snart är även Durbanville Hills där.

• Cape Town (Constantia och Sommerset West)
o Klein Constantia
o Vergelegen
o Laurensford
o Waterkloof
o Wedderwill
• Winelands (Stellenbosch, Paarl, Franschhoek och Wellington)
o Hidden Valley
o Spier
o Neethlingshof
o Bartinney
o Bartinney Wine and Champagne Bar
o Waterford
o Delheim
o Backsberg
o Uitkyk
o Vonderling
o La Motte
• Overberg (Villiersdorp, Grabouw, Elgin, Bot River, Hermanus och Stanford)
o Eikenhof
o Elgin Orchards
o Wintersdrift
o Paul Cluver
o Gabrielskloof
o Wildekrans
o Bouchard Finlayson
o Hamilton Russel
o Hermanuspietersfountain
o Sir Robert Stanford
• West Coast (Darling, Citrusdal, Ceres, Robertson, Rawsonville, Malmesbeury och Clanwillian)
o Cloof
o Cederberg Private farm
o Koelfountain
o Schalkenbosch
o Vaverley Hills Organic
o Merwida
o Graham Beck

Janåke-Johansson

 

Enskede, den 18e december 2016.
/Janåke

Huvudbild: Janåke med hustrun Britt Johansson

 

Janåke har gått från utvecklande butikschef på Systembolaget till egen företagare i vinbranschen, samtidigt som vinet utvecklats från en nördig obetydlighet till en självklar del av en bättre måltid. I alla sina roller är Janåke en öppen, nyfiken, självständig och initiativrik person som får saker att hända. Egentligen är han mer intresserad av människorna, stora som små, än vin. Hans genuina sociala, medkännande och vänfasta person har betytt mycket för många och gör honom till den störste i den ”svenska vinvärlden”.

Anders Röttorp

Vinbanken

Kommentera

  1. Lars Andersson
    2 januari 2017

    Varför besprutar man med kopparsulfat när det är torrare än vanligt? Det är väl framförallt mot gråröta och andra svampsjukdomar. Märkligt att Papkuilsfountain skulle drabbas av kopparförgiftad jord när det är ett onormalt torrt år.

    • Redaktör
      4 januari 2017

      Hej Lars, återkommer med svar. Häng kvar…

      • Redaktör
        10 januari 2017

        Hej igen Lars, här kommer svaret:

        Regarding your question: In general we do not use any coppersulphates in the vineyards anymore as there is more “friendly” products on the market that actually works better. In the past the reason for the use was mainly to prevent or treat any Oidium (grey rot). The reason for using it even in dry years or healthy years is because you have many dormant spores in the vineyards that are just waiting for the correct conditions to become alive, in other words you use it as a preventative measure.

        Hope this helps.

        Regards
        De Wet