En fino från Bodegas Rey Fernando de Castilla tack!

Att verkligen förstå fino. Missförstå mig inte nu. Jag, om någon, älskar fino. Men precis på samma sätt som att jag älskar livet, så förstår jag det inte. Jag söker i år efter en djupare förståelse. Kanske kan vi kalla det - meningen med Fino.

Förra året lovade jag mig själv på hedersord att dricka mer PX, ett löfte som mina vänner vet att jag har hållit. Ingen som rotat i min kyl under de gångna året kan ha missat att jag haft en öppnad PX allra längst fram, ingen kan neka att jag serverat mogen PX på flera middagar och att jag druckit iskall ung PX på diverse efterfester i egen regi.

I Spanien finns det ett ordspråk som jag i min barndom vill minnas att jag hörde flera gånger men aldrig riktigt förstod förens jag började studera vin. Ordspråket lyder ”El Fino se termina - O NO se termina”. Vilket översatt betyder ungefär ”Finon dricks upp – eller dricks INTE upp”. Meningen med ordspråket är att du inte kan spara en öppnad flaska fino över natten utan att elegansen och renheten går förlorad.

Jag vill påstå att fino är världens mest känsliga och mest misshandlade vin. Våldförd och blottad hittar man den i baren på flygplatsen eller på lokala kvarterskrogen. Tio Pepe står halvfull i kylen, tillsammans med en flaska Baileys.

Läs också: Sherry det bortglömda kvalitetsvinet

Fino skyr syre minst lika mycket som genomsnittssvensken verka sky fino. Det handlar i båda fallen om att man sällan stött på varandra, kunnat lära känna varandra. Fino är ju i högsta grad en acquired taste.

I finons fall så är det levade jästtäcket flor som under hela vinets uppväxt i ekfaten inte har låtit den blivande finon komma i kontakt med syret på andra sidan. Ett vinvärdens Josef Fritzl om du så vill. Kanske skulle vi kunna kalla Sveriges ledande vinjournalister för folkets flor mot finon. De skriver ju så sällan om Sherry att det är ett under att ens Harveys Bristol Cream finns kvar i ordinarie sortimentet, och inte förpassats bakom plexiglasen på vin och sprithistoriska museet. Det gäller att den kommande generationens tatuerade tanter inte glömmer vad som är den gällande dryckesnormen för då är det troligen kört för vintypen Sherry, denna ädla, historiska nektar från hjärtat av Andalucia.

Sherry står på så sätt inför för samma problem som Bourgogne och Rioja. Den nya generationen (Generation Y) verkar helt enkelt inte ha nappat på betet. Dessa klassiska vinstilar verkar hellre förpassas till historieböckerna än att lansera en ny sexig halvtorr rosémanzanilla i handväskdesignad bag-in-box eller en fräsch urban lågalkoholfino med smak av grönt te och kaktus. Nej för guds skull stå på er, kära klassiska viner, jag lovar att köpa så mycket jag har råd med!

Så med andra ord kommer inga halvfulla flaskor fino att finnas för beskådning i min kyl under 2012. Fler paletas de jamón de bellota och kanske mer socialt umgänge kommer att krävas för att finoflaskan ska ta slut så fort som möjligt.

Nu ska ni få ett tips på lite färsk fin-fino i Beställningssortimentet.
Bodegas Rey Fernando de Castilla, Fino Classico (76135), 155 kronor

Företaget grundades år 1999 av norrmannen Jan Pettersen, som efter många år på Osborne köpte den lilla bodegan José Bustamante och gjorde det till sin egen. Jan Pettersen började med högklassig Brandy de Jerez och sysslar nu med både Sherry och sherryvinäger.

Vinerna importeras av Freixenet och vänder sig till finsmakaren som bara nöjer sig med den bästa. Jag har dock ännu inte övertygats om att deras bästa viner håller samma klass som motsvarigheterna hos bodegas Lustau och Gonzalez Byass.

Provningsnotering

Färgen är lite mer gyllene än vad som är kutym för en fino.
Doften lite mer intensiv, lite nötigare och med finons lite salta ton tillsammans med en subtil krämighet som av sockrad äggula. I munnen är vinet torrt och biter till i attacken. Även om syran i gram mätt är låg, så upplevs den hög. Florkaraktären är slående och hela upplevelsen osar av grön oliv, sälta, renhet och kultur. Det är omöjligt att inte stoppa något i munnen efter att ha tagit en sipp, så förbered dig med gröna oliver, ljust bröd och en bit pata negra de bellota…