I vingården med Giorgio Rivetti hos La Spinetta

Dagar av skördearbete hos La Spinetta i Piemonte har gett oss stor insikt till vilket enormt arbete som ligger bakom varje enskild vinflaska. Giorgio Rivetti brinner för sitt jobb, sina vingårdarna och naturen runt hembyn Castagnole delle Lanze.

Bland Europas vinbönder och producenter är skörden i full gång eller ska precis starta. Att välja rätt plockdag är avgörande och något alla producenter strävar efter. Denna resa gjordes i slutet av sept. 2014.

Giorgio Rivetti i Gallina, barberadruvor

Rätt dag att skörda druvor

Hos La Spinetta i Piemonte lämnas inget åt slumpen och Giorgio Rivetti är kompromisslös när det gäller "rätt dag". Oavsett om sockernivån i druvorna når godkända 22 Brix som skulle ge en alkoholhalt om cirka 13,5 volymprocent är tanninerna ännu gröna konstaterar han under tiden som vi besöker topplägena Starderi, Bordini och Gallina.

Druvkärnan ska vara mörk och tanninerna ska smaka frukt och inte grönt, oavsett vilken sockerhalt druvan innehåller

Giorgio Rivetti har denna förmiddag säkert redan ätit 200 druvor, kollat sockerhalten i lika många eller fler sin i refraktometer, samtidigt som han i detalj berättat om sina vingårdar, om druvan nebbiolo samt de två kloner han arbetar med som heter michet och lampia. Tempot är högt!

Två kloner hos La Spinetta, michet till vänster och lampia höger

Han har också förklarat att barberaklasen inte har samma form som nebbiolo, att barberadruvorna är större och rundare i formen. Barbera mognar före nebbiolo och barberabladen går mot violett i september. Fälten lyser vackert i purpur i den varma höstsolen.

Nebbiolo

Två klasar per gren, upp till 8 klasar per vinstock ger i snitt mellan 18 till säg, 22 hl per hektar i det vad som räknas som skördeuttag. Det är långt mindre än många andra producenter, även om allt fler går i samma riktning som La Spinetta.

Det mest fantastiska är att det redan på fälten går att smaka av skillnaden i koncentration mellan en druva från ett läge där grön skörd utförts (La Spinetta gör detta på försommaren och då går man genom vingårdarna varpå allt över två klasar per gren obevekligen dumpas) och från stocken på andra sidan vägen från vilken jag knycker en druva bara för att smaka. Just denna bär dubbelt eller tre gånger så mycket frukt. Konstaterar att prisskillnaden mellan olika producenters viner är befogad. Kvalitet ska kosta, annars är något förmodligen fel eller galet.

Det är mycket brant i Bordini

La Spinetta har aldrig använt artificiella eller kemiska gödningsmedel på fälten, man sprutar bara mot gråröta när det är nödvändigt och Giorgio Rivetti plöjer själv mellan vingården med häst varje höst när skörden är avslutad. Att tvinga ned rötterna är nödvändigt anser han då stockarna blir mer motståndskraftiga. De 80 år gamla stockarna i Bordini torde ha sina rötter mer än 20 meter under jord. Vinerna har amerikanska rotstockar.

Det går undan och det gäller att hänga med!

Därtill är det branta vingårdslägen varför maskiner knappast fungerar men å andra sidan var maskinell hjälp aldrig aktuell, att vårda jorden, tänka kretslopp och långsiktighet är självklart hos La Spinetta. Så har redan fadern brukat jorden vars struktur och konsistens måste vårdas konstaterar Giorgio Rivetti. Jag tänker återigen på Rachel Carson och hennes bok Silent Spring som idag och över 50 senare är mer aktuell än någonsin tidigare.

För att säkerställa jämn mognad på alla druvor i klasen kapas nedersta delen.

Sista läget som skördas hos La Spinetta är alltid Valeirano och sa jag det att under tiden som vi gått genom fälten har herr Rivetti svarat i mobilen ett antal gånger samtidigt som han hanterat refraktometern och guidat journalisten. Respekt! En vinmakare av idag är verkligen en tusenkonstnär men det är fortfarande lika hårt jobb på fälten som någonsin tidigare för att få ett toppvin.

I Gallina. Oj vad det ringer...

Pryder etiketten, läs mer om motivet i tidigare inlägg

LÄS MER: artikel från 2012, Fokus på detaljer hos La Spinetta