Vin, EU och juridik.

Diskussionen kring Systembolagets vara eller icke vara tycks blossa upp med jämna mellanrum för att slutligen ändock rinna ut i sanden. Säga vad man vill om detaljhandelsmonopolet men nio liv har det definitivt. Nu har debatten åter vaknat till liv, mycket beroende på att Systembolaget tolkat nätvinhandelns metoder som ett intrång i deras lagvigda uppdrag; att bedriva handel med alkohol.

Jag har en juridisk bakgrund och har under flertalet år arbetat med just juridiska spörsmål, om än inte relaterade till just konkurrens- och etableringsrätten. Det är ändå främst dessa som jag intresserat mig extra för och mitt examensarbete berörde just inskränkningar i etableringsrätten och deras förenlighet med EU-rätten. Jag valde att ta en närmre titt på Apoteksbolaget och huruvida dess monopol var rimligt, i förhållande till de lagrum som åberopades. Detta var 1998 och mycket cirkulerade kring Romfördragets artikel 36; rätten till nationella restriktioner grundat främst folkhälsoskäl. Mitt slutantagande var just att Apoteksbolaget inte hade ett existensberättigande såsom monopol utan att detta kunde regleras genom så kallad koncession, givande av licens. Några år senare försvann också monopolet. Knappast på grund av min analys men för att insikten att monopolet var ohållbart och kunde bedrivas precis lika bra genom tillståndsprövning.

Vem ska få bestämma vilket Jura-vin du ska köpa?

Huruvida det samma kan sägas om Systembolaget och deras uppdrag anser jag vara ett betydligt besvärligare kapitel. Handel med läkemedel innebär risker och en kunskap om alla olika mediciner är essentiell. Livsviktig. Farmaceut-programmet är 180 poäng. Handel med alkohol är 0 poäng. I en tid då fler länder inom unionen tycks inta en mer restriktiv attityd gentemot alkohol är frågan huruvida ett detaljhandelsmonopol har en rätt att existera i ett EU-land mer vansklig att besvara. Bör respektive medlemsstat få ha rätten att själv bestämma och vägleda landets medborgare i alkoholfrågor, eller är det ett ingrepp i den enskilde individens syn på grundbulten i EU; den fria rörligheten av varor, tjänster, kapital och människor? Hur ska EU-domstolen tolka gällande lagverk? Vad, förutom just det som främst diskuterats och åberopats, folkhälsoskälet, har man att ta ställning till?

Konkurrens

En term som beskriver tanken där företag eller individer strävar efter en större andel av marknaden genom försäljning av varor eller tjänster. Dagens mikro-ekonomi bygger på argumenten att konkurrens uppmuntrar företag att utveckla nya produkter, tjänster och tekniker vilket resulterar i ett större utbud och bättre produkter för målgruppen, det vill säga konsumenterna, du och jag. Ett större utbud innebär lägre priser särskilt då man jämför med marknader där monopol eller oligopol bestämmer förutsättningarna. Det är själva teorin.

Med konkurrens kommer nödvändiga lagar som anger spelreglerna. Ett nödvändigt ont då en fri marknad alltid vill söka alternativ som inte alltid följer god handelssed. Romfördraget reglerar missbruket av en ställning på marknaden i artikel 85-86. Karteller, monopol och statliga stöd är just exempel på metoder där de involverade kan använda sig av sätt som reducerar motståndares möjligheter och där styrkan hos den dominerande blir ett missbruk av sin ställning. EU har reglerat den fria rörligheten av varor, tjänster, kapital och människor. Av en enkel anledning. Konkurrens anses stärka den ekonomiska effektiviteten hos medlemsländerna och avlägsna handelshinder mellan nationerna.

EU-domstolen

Huruvida det var tanken eller ej; EU's starkaste och mest oberoende institution har sedan starten varit EU-domstolen. Styrkan, som närmast kan liknas vid en federal domstol, har resulterat i flertalet intressanta domslut (som kan relateras till alkoholhandeln) som kan vara intressanta att ta en närmre titt på. Exempelvis:

8/74 Dassonville (Rätten till parallellimport från andra EU-länder. I detta fallet var det just import av sprit från ett annat EG-land, och inte ett tvång att köpa från agenten i det berörda landet).

120/78 Cassis de Dijon (Frågan om medlemsstater kan hindra varor från andra EU-länder för att beskydda inhemska produkter. I detta fall ålade Tyskland högre skatt på en fransk likör, jämfört med det egna landets liknande varor).

86/82 Hasselblad (Frågan om exklusiva distributionsavtal för att förhindra konkurrens och upprätthålla en prisnivå).

Alla berör givetvis Sverige i och med vårt medlemskap men ett specifikt som drivits med speciellt svenskt intresse är Rosengren-domen (170/04); rätten till privatimport av alkohol.

Valfriheten; finns den där, på andra sidan sundet?

Nya problem

Men även på en fri marknad råder hinder. Låt oss säga att Systembolaget faller; vilka nya dilemman kan uppstå? På konkurrensutsatta marknader inom EU är det inte alltid rent spel från vare sig importörer som producenter. Under årens lopp har jag fått ta del av flertalet dubiösa tillvägagångssätt, berättat för mig av återförsäljare runtom i EU.

Några exempel:

En handlare berättade att denne inte fick fortsätta köpa av producenten då återförsäljaren ifråga sålde till ett pris lägre än så kallat cellar door price. Pris hos producenten. Även om återförsäljaren gjorde en tillfredsställande hacka, tack vare det landets regleringar, så var budskapet att det underminerade produktens värde i längden. Och om handlaren fortsatte med sitt pris? Inga framtida ordrar skulle behandlas. Att kräva en specifik prisnivå av en återförsäljare? Ajabaja säger EU-rätten. Exklusivitet? Vad är meningen om konkurrens är vad som eftersträvas på en marknad.

En annan historia; ett synnerligen välkänt namn i Italien vägrade sälja till en handlare inom EU med hänvisning till exklusiv distributör i just det landet. Ok, handlaren kontaktade denna men för att få köpa var handlaren tvungen att köpa en massa annat också, som denne inte var intresserad av. Visst, marknaden är baserad på tillgång och efterfrågan men varför kämpar då dessa producenter frenetiskt mot parallellimport från andra EU-länder, och hotar de exklusiva distributörerna i andra länder med indragna kvoter om de säljer till a eller b? Fri rörlighet av varor? Knappast.

I ett tredje fall fick helt enkelt en handlare höra att priset för kommande årgång hade skjutit i höjden, om denne fortsatt ville köpa. Allt för att straffa handlaren för att hålla en prisbild som underminerade vinernas kvalitet enligt producenten. Det vill säga; återförsäljarens priser var för billiga. Kanske mer av en gråzon rent juridiskt, men likväl, orsaken till agerandet är farligt nära förbudet att kräva att rekommenderade priser följs.

Summering

Systembolagets vara eller icke vara lär blossa upp till diskussion vid fler tillfällen. Men en sak kan vi vara säkra på; försvinner monopolets ensamrätt till detaljhandel med alkoholprodukter, lär nya situationer dyka upp istället. Problem som man sedan många år tillbaka brottas med på den fria marknaden. Med andra ord; allt är inte svart eller vitt. Alla marknader brottas med sina problem. Så, vilken väg ska vi välja?

N.B. För den goda ordningens skull bör det meddelas att jag i grunden är en motståndare till monopol oavsett produkt och att jag således betraktar diskussionen om Systembolagets existensberättigande utifrån denna princip och inget annat såsom exempelvis folkhälsoskäl.

Författare: Niklas Jörgensen