Vinbutiken på London Heathrow terminal 5

Den nya, sedan november 2011, vinbutiken ligger i högra hörnet om man står framför den stora Duty Free butiken i terminal 5 på London Heathrow Airport. Till sitt förfogande har den lilla butiken inte mer än ett litet hörn i den gigantiska hallen men den snålt tilltagna ytan till trots är effektivt planerad. Väggarna är inklädda av vinbuteljer. Längs med en av dem står tempererade vinkylar vars mörka glas och gedigna lås skvallrar om sällsynta viner, de som är unikum och dyrgripar eller både och. Här förvaras också mycket riktigt, bland andra, butikens storsäljare, Château Lafite som kostar minst 1 000 pund flaskan och som de säljer flera hundra av, varje månad.

På golvet finns några få montrar och en minimal disk. Här träffar jag säljaren Christos Koulizakis som med utbildningen WSET Advanced Diploma och med sin tidigare anställning hos Berry Bros and Rudd i ryggen vet exakt vad han talar om.

Jag läser några av etiketterna i hyllorna, Chapoutier Crozes Hermitage Petit Ruche 2008 , 13.98 och min egen personliga favorit, Domaine Janasse Cuvée Tradition 2008 för 43,99 pund. Javisst är vinerna billigare, det kan jag snabbt konstatera och även om inte priser kan jämföras till samma årgång och vin i Sverige är min uppskattning att prisnivån ligger cirka 20 procent lägre.

Upptäcker till min glädje att merparten av vinerna är riktiga och äkta, dem som jag kallar "gladviner" vilket för mig inbegriper alla dem som inte vanligtvis finns på världens flygplatser. De är viner som har ett hjärta och som förmår kommunicera mer till mig än bara "smak". Filosofiskt kan man ranka dem som vin vilka görs med omtanke och kanske, kärlek, något som också direkt märks i ett vins smak frågar ni mig. De smakar mer helt enkelt.

Etienne Sauzet, Hugel, Jadot, Beaucastel, Antinoris Tignanello, La Rioja Alta, Marques de Murrieta är bara några av de mellan 75 till 80 olika producenter vars viner finns i butiken just nu. Ett par engelska så kallade champagner (mousserande vin såklart för fakta-extremist-kontrollanter) och ett kanadensiskt icewine från producenten Pellar av druvan cabernet franc håller Christos Koulizakis som mycket speciella,

- De är viner som jag är extra stolt och glad över säger han.

Stamkunderna kommer framförallt från Ryssland, Kina och Brasilien och som om jag skulle bli besviken, lägger Christos Koulizakis snabbt till,

- Vi har även flera Skandinaviska kunder, främst från Sverige och Norge.

Bra service är något butiken vill lyfta fram. Stamkunder kan boka vin över nätet och sedan hämta upp dem när det passar. Tjänsterna är tänkta att utvecklas med nyhetsbrev, speciella erbjudanden och framförallt att säkerställa en smidig och enkel shopping av buteljer från vinvärldens bästa val.

Utbudet varier ständigt. Det är tillgång och efterfrågan som avgör vad som finns i butiken och hur länge. Ambitionen säger Christos Koulizakis är ett butiksutbud av cirka 80 artiklar. Prisnivån, jämfört med London city, är i princip densamma men som Koulizakis säger,

- Vi packar och emballerar dina viner och om allt är betalt i förväg kan kunden bara plocka upp sin beställning. Fördelen är såklart att man kan ha dyrgripar med sig i kabinen.  Och du undviker obehagliga överraskning av en krossad vinbutelj i resväskan.

Butikens öppettiderna är därtill helt suveräna, från 05 till 22 alla dagar i veckan.

För att hitta till alla de goda vinerna har James Handford, Master of Wine, konsulterats. I skrivande stund och när jag gör denna artikels bakgrundskoll ser jag att James Handford har hållit en Dujac-provning (röd Bourgogne av Rolls Royce-status) till ett pris av 99 pund. Mycket pengar förvisso men den som känner vinerna, dess priser och renommé blir förmodligen gråtmild av avundsjuka, - varför finns inte sådana provningar, till jämförbar kostnad i Sverige? Man undrar såklart men jag vet samtidigt svaret, det handlar om alkoholskatt, bland annat.

För att hålla en bra prisnivå handlar butiken vinerna direkt från producenterna till deras listpriser vilket också förklara att volymerna är begränsade. Som kund med öppet sinne och en filosofi av att "vin är härligt och att det inte lider brist av goda viner i världen" torde detta upplägg vara optimalt. Alltid lär det finnas något vin som kan väcka intresse, plus det blir ju onekligen lite spännande att återvända till en butik vars sortiment är lika dynamiskt som det på Terminal 5.

På frågan om vad Wine Collection Terminal 5 skulle vilja utöka och satsa mer på svarar Christos Koulizakis att han gärna vill se fler viner från Sydamerika på hyllorna. Framförallt från Chile. Det verkar rimligt med tanke på att cirka 75 procent av butikens viner kommer från Frankrike idag så förstår jag väl hans ambition. Det som redan nu sticker ut som mer unikt i gängse flygplatsutbud och som jag glatt konstaterar är att både Australien och Nya Zeeland finns representerade med ett antal viner från bra producenter. De vilka annars inte räknas till de vanliga ubudet bland flygplatsvinernas hall of fame.

Det enda trista i den här annars trevliga historien är att vinbutiken som säger sig vilja ge kunderna en service utöver det vanliga, inte svarat på mina mail och frågor. Om det är bristande engagemang eller bara ett olyckligt tillfälle återstår att se. För nu är det såklart, bottennapp i kundvänlighet. Om någon månad har jag tillfälle att besöka dem igen och då ska kontaktuppgifter dubbelkollas och bekräftas. Lovar att hålla er fortsatt informerade.