Meursault-Charmes 1979, Hospice de Beaune

Favoritmarkera

Bourgogne, Frankrike,
Hospice de BeauneFrån ett svenskt alkoholpolitiskt perspektiv är Hospice de Beaune något så märkligt som ett sjukhus/ålderdomshem som säljer alkohol till högstbjudande för att finansiera sin välgörenhet. Va-va-va!!?

Men låt mig ta det från början. Nicolas Rolin som jobbade för Hertig Philippe Le Bon grundade sjukhuset Hôtel-Dieu i Beaune år 1443. Vissa säger att det var för hans dåliga samvete över att ha blivit så rik. Det är i alla fall med säkerhet ett av de bäst konserverade exemplen av gotisk arkitektur i Frankrike. (På bilden: Mogen Meursault dricker jag gärna till Epoisses)

Redan 1459 donerade en vinodlare den första vingården, vilket genom århundradena blev fler och fler. Domaine de Hospice de Beaune grundades för att ta hand om rankorna och sälja dess viner. För människor med land var donationer till detta ärorika företag ett sätt bland många att köpa sig en plats i himmelriket.

Idag äger Hospice de Beaune 60 hektar vingård i Premier och Grand Cru-lägen och det allra mesta ligger nära Beaune. Ansvarig för vitikultur är Roland Masse, som tidigare jobbade för Domaine Bertagna. Han styr 22 odlare som är de som sköter det dagliga arbetet. Jag tror att de flesta håller med om att det finns en del strukturella problem som resulterar i att vinerna sällan håller toppklass för sina respektive appellationer.

De olika cuvéerna (46 stycken) bär namnet av personen som donerade vingården. Ett smart sätt att få fler donationer! Försäljningen av vinerna var tuff mot mitten av 1800-talet, så 1859 bestämdes det att vinerna skulle säljas genom en auktion, idag värdens kändaste välgörenhetsauktion för vin tillsammans med “the Napa Valley wine auction” i Kalifornien.

Auktionen ses av många som ett första tecken om vad branschen tycker om årgångens viner. Den väcker stor uppmärksamhet i hela Bourgogne varje år, och precis som i Napa Valley är vinerna prissatta högre än marknadsvärdet då köparna vet att det är välgörenhet det handlar om.

Sedan 2005 sköts den av det brittiska auktionshuset Christie’s som moderniserat auktionen så att köpare nu även kan bjuda över internet. Men fortfarande går auktionen av stapeln den tredje söndagen i november. Och fortfarande går förtjänsten till sjukhuset som sedan länge har flyttat ut ur Hôtel-Dieu  har 217 sängar och tillhörande ålderdomshem.

Det faktum att alla fat säljs till privatpersoner och négocianter sätter sin prägel på lagringen. I och med att det aldrig finns äldre ekfat för den nya årgången så lagras alla viner på 100% nya ekfat. Vinifikationen är annars traditionell och skräddarsydd för det aktuella vinet.

Jag har lyckats komma över en flaska “Cuvée de Bahèzre de Lanlay” en av två butelljeringar som Hospice de Beaune säljer från vingården Meursault-Charmes 1er Cru. I Bourgogne är man extremt nördiga med exakt var i vingården rankorna växer. För detta vin: “Les Charmes-Dessus” mot den stenigare vingården “Les Pèrrieres 1er Cru” upp för kullen och “Les Charmes Dessous” mot öst, en parcell som enligt många inte borde vara 1er cru i sin helhet. På etiketten läser jag att en viss F. Dessilly från Belgien köpte just det här fatet i november 1979. Jag är tacksam att jag kom över en av hans 300 flaskor.

Meursault-Charmes 1979 “Cuvée de Bahèzre de Lanlay” Hospice de Beaune (++)
Ett bärnstensfärgat och majestätiskt vin i glaset. Men inte så mörk att jag blir orolig. Doften som stiger ur glaset är så djup att det nästan känns som att man faller. Oxidationen gör att den även känns bred. Vidöppen och så “redo” som man kan bli, slösaktig med kanderad frukt, kola och nötter, mintchoklad och äppelmos. En isande mineralitet, nästan elektrisk. Det är alltid med ett visst mått av oro som jag doftar på en äldre vit Bourgogne första gången. Lite som att sliter av en strumpa när man slagit sig i foten för att se hur illa det är. Det är en vinstil som ofta drabbas av förtidig oxidation.

Smaken har en intensitet på paletten som unga viner helt enkelt inte kan mäta sig med. Vinet är tjockt och rikt med stabil ryggrad av syra, väldigt levande, jag är ett stort fan av 1979 för vita och köper dom sporadiskt när tillfälle ges. Det finns också en struktur av bitterhet igenom vinet. Och jag är glad för det. Det är komplicerat vin. Strålande, en av de bästa vita bourgogner på länge.

Kommentera