Brasserie Vau De Ville

Favoritmarkera
Brasserie Vau De Ville, Havana Club

Brasserie Vau De Ville.

Som inflyttad stockholmare älskar jag när turister ber mig att visa vägen. De behöver inte ens fråga, det räcker med att ett portugisiskt par stannat vid ett övergångsställe för att jag ska approchera med ett entusiastiskt ”You seem to be lost”.

Dessvärre är mitt lokalsinne på ungefär samma nivå som en nyanländ besökares, så jag kan bara föreställa mig allt spännande som resenärer jag hjälpt fått uppleva.

Jag har antagligen just skickat en familj som var på väg till Allsången djupt in i Lill-Jansskogen när jag möter upp min vän Linda på ett blåsigt Norrmalmstorg. Hon har nyligen fått veta att hon blivit invald i Champagneorden; senare under kvällen kommer hon iklädd cape skrida fram på en bjudning i Kungsträdgården och halsa Grand Cru.

Det finns med andra ord goda skäl att fira.

En fransk koloni på Norrmalmstorg

Ännu har inga löv börjat falla på gatstenarna, men servetter virvlar runt det inglasade orangeriet mitt på torget som är Brasserie Vau De Ville. Det är en relativt nystartad fransk bistro, med klassiker som moules mariniérs och anklever som specialitet.

Brasserie brukade innebära att ett bryggeri låg bakom restaurangen. Men med tiden har betydelsen tunnats ut, likt kopplingen mellan att ha en skepparkrans och att livnära sig på valjakt.

Personalen är genuint glada över att se oss. Vi får snabbt ett bord, ögnar igenom menyn, och bestämmer oss för att börja med en flaska Riesling från Barmes Beucher. Vilken det bara finns en halv flaska kvar av som är kyld.

Medan servitrisen häller upp säger hon med ett ursäktande leende att huset bjuder på halvflaskan. Rart, hinner jag tänka. Rart på ett sätt som påminner om middagarna hos mormor; där det räckte att be om mer sås för att hon skulle plira vänligt mot mig, som om jag just förlöst en enhörning.

Uteserveringen, med varm service.

Hufvudstadens pressbilder, fotograf: Sima Korenivski.

En fråga om smak

Vi fastnar för veckans vegetariska: Gnocchi med tomater och mozzarella. Över den rykande pastan diskuterar vi sedan smak inom olika kulturyttringar. Jag tar upp vattendelaren Håkan Hellström. ”Tss”, säger Linda, och kontrar med underlivsöl – hon har just intervjuat Pang Pang Brewery’s Fredrik Tunedal, som bryggt öl med jästsvampar från ett intimmedel.

En drink på det, kanske.

Knappt hinner tanken formas innan en bartender tittar fram över en grönskande avskiljningsvägg. Han undrar vad vi är sugna på? Överraska oss, säger vi.

Det är hans absoluta drömbeställning, jag tror att han står och steppar bakom grönskan. Efter en stund är han tillbaka, med en modifierad Old fashioned till mig och Linda serveras något giftgrönt på en bas av Absint.

Han föreställer sig att jag är Roger Sterling. Och Linda Gandalf.

Senare, när vi fått in notan, ser jag till min förtjusning ett utländskt par med en karta på Nobis uteservering. Så vi korsar spårvagnsrälsen på torget för att rädda dem.

Brasserie Vau De Ville:

Profil: Fransk bistro.
Klientel: Gudrun Sjödén.
Vinlista: Överblickbar, och personalen bistår gärna.
Typsituation: Linda beställer drinken Americano och får en kaffe.
Betyg: 4 av 5.

Kommentera