Madeira - Att skydda ett unikt vin

Det är ingen enkel ekvation att lösa. Dels att blidka producenterna men samtidigt skydda en unik produkt från allt för avvikande sidosteg. IVBAM, madeira-vinets kontrollinstitut, har som uppgift att säkerställa att öns viner - åtminstone de som vill ha namnet Madeira på etiketten - håller sig inom vissa ramar och respekterar det som gör Madeira unikt.

Visst finns det anledning att ifrågasätta, när politiskt tillsatta får en viktig beslutande position över något som de i flera fall saknar kompetent utbildning inom, det vill säga en erforderlig utbildning inom vin alternativt en bakgrund i vinindustrin. Samtidigt måste kritiken balanseras. Det sista Madeira önskar sig är ett vilda västern där alla vinlagar är ur spel. En liten ö ute i Atlanten med ett unikt signum har inte råd att förlora det som under flera sekel byggt upp dess identitet genom att tillåta fri experimentlusta.

Madeira kräver tålamod

Madeiravinet är på frammarsch. Intresset för främst det övre skiktet av Madeira har sett rejäla ökningar de senaste två-tre åren och vetskapen om den stora efterfrågan på årgångsvinerna är mumma för en vän av det förstärkta vinet. Samtidigt är det lätt att glömma bort vilket arbete som ligger bakom en vintage-madeira och vad lagen stipulerar. 20 år på fat krävs. Kvaliteten på druvmaterialet ska vara av exceptionell kvalitet. Det krävs ingen Einstein för att inse Madeira är ett projekt som kräver tålamod. Konceptet snabba cash existerar inte inom öns vinbransch och till och med öns enklaste produkt måste lagras tre år innan den får buteljeras. Inte konstigt att antalet nystartade producenter de senaste 20 åren uppgår till blott en enda. För vem har kapitalet och investeringssugna bakom sig att vänta i minst tre år innan den första inkomsten?

Innerst inne vet Madeira-producenterna att vinet måste skyddas. Stilen vill säga. Ändå är det en återkommande jargong när jag besöker dem, att muttra något som inte lämpar sig att återge här, om IVBAM. Och till viss del vill jag mena att de har rätt. Kanske har institutet varit allt för konservativt, allt för protektioniskt i sin roll som beskyddare och tillvaratagare av Madeira, vilket gjort det i stort omöjligt för nya vintyper att utvecklas inom ramen för definitionen av Madeira. Under 1980-talet, då portvinsfamiljen Symingtons från Dourodalen blev majoritetsägare av Madeira Wine Company (MWC), tog man med sig sin know-how från det portugisiska fastlandet. Vinmakare likaså. I början fick de uppleva motgångar i form av att deras viner blev avvisade i kontrollpanelen som ansåg stilen som atypisk Madeira. Den fruktiga stilen och lägre syran gick inte hem.

Symingtons anpassade sig snabbt men samtidigt fanns det en anledning varför MWC ville ha med portvinsproducenten i ägarbilden. Utöver kapital sökte man nya grepp och nya marknadskanaler. Något som fanns i Symingtons. Och visst; det tog inte lång tid förrän man funnit ett kryphål i lagen vad gällde framställningen av vintage-madeira. Det fanns en möjlighet att efter tidigast 5 år avbryta processen och buteljera vinet innan det blivit en vintage. Begreppet colheita var ett faktum.

D'Oliveiras 1994 verdelho colheita. Nyhet den 1 oktober på Systembolaget. Bredvid syns copita-glaset.

Colheita

Colheita är idag en vinstil som samtliga producenter använder sig av. Den startar som en vintage och druvmaterialet är av högsta klass, men om det tilltänkta vintage-vinet inte når upp till den standard producenten eftersträvar för sitt toppvin, så buteljeras den som en colheita. Som konsument får man en vink om storheten hos en vintage men betalar desto mindre. Producenten i sin tur får bättre fart på inventarierna. Och IVBAM är nöjda då vinet inte ger avkall på sin typicitet, snarare tvärtom. Med andra ord; alla är nöjda. Vem sade att en jurist inte kan bidra till att ett vin blir bättre?

5 år är minimum för en colheita. Lagring sker i canteiros, det vill säga på vindsvåningarna och i särskilda så kallade lojas, lokaler ämnade för de bättre Madeira-vinerna. Men en producent kan också buteljera efter 20 år och kalla det colheita för att denne menar att kvaliteten inte är på den nivå som man vill en vintage ska vara. Dessa viner är oftast de bästa köpen du som konsument kan förvänta dig då prislappen är minst halverad mot en vintage av samma ålder. Kvaliteten då? Jo, den är fortsatt hög och även om de inte uppvisar samma koncentration och intensitet som en vintage är de lik förbaskat strålande viner.

D'Oliveiras 1992 malvazia colheita. Nyhet den 1 oktober på Systembolaget

Madeira på Systembolaget

Den 1 oktober släpps två colheita-viner från Pereira d'Oliveira på Systembolaget, den producent som tar begreppet till sin spets och sällan buteljerar sin colheita innan den är av vintage-ålder. Bröderna d'Oliveira kan ta sig denna frihet och kvalitetssäkring, då ingen annan producent på ön har samma imponerande lager av gamla årgångsviner, fortfarande på fat. Den söta 1992 d'Oliveiras Colheita Malvazia (99070) kostar 499 kronor och är buteljerad 2012. Nötter, fikon, tobak och en svagt blommig ton. Sötma och syra i fantastisk balans i gommen. Den ultimata ledsagaren till en ostbricka där gorgonzola, roquefort eller stilton bereds plats. Inget annat vin kan i min bok hantera sältan och kraften i ovan nämnda ostar.

1994 d'Oliveiras Colheita Verdelho (99133) kostar 449 kronor och är även den buteljerad under 2012. Kryddiga toner, valnötter, fudge och apelsinskal. Kryddig smak med hög lime-liknande syra som balanserar sötman exemplariskt. Den halvtorra verdelhon är klockren till krämiga svampsoppor, svamptoast eller till hårdostar som Appenzeller och lagrad Herrgård. Servera vinerna runt 14-16 C. Har du inget copita-glas hemma så funkar det utmärkt med mindre vitvinsglas. Men det bästa med Madeira av denna klass? Förslut flaskorna väl efter att du skänkt dig ett glas, en extra kork brukar följa med förpackningen, låt den stå i normal rumstemperatur och vinet håller ett år till utan problem. Du förstår, din Madeira har redan utsatts för allehanda misshandel genom såväl uppvärmning och evaporering under flera års tid, att vinet gjort sig förtjänt av epitetet världens mest långlivade vin.

449 respektive 499 kronor per flaska. Ändå är det tal om fynd. Så bra är d'Oliveiras colheita-viner.

Skribent: Niklas Jörgensen