Årgång 2014 i Bordeaux, analys av Johan Magnusson

Årgång 2014 i Bordeaux är mirakulös på flera sätt men att kvaliteten räddades av vädret i september och oktober står klart. Primörprovningarna i Bordeaux går av stapeln under en vecka i april och det är då branschen får tillfälle att prova och bedöma de unga vinerna.

Sedan 1996 åker jag, en vecka i april, till Bordeaux för att prova vin som skördats året innan. Den årligt återkommande primörprovningen av de stora slottsvinerna är det roligaste som finns för mig.

Tillsammans med branschen, journalister och handlare, provas ännu ofärdiga viner. Enkelt kan man säga att syftet är att bilda sig en uppfattning om årgångens kvalitet vilket leder till en indikation om om var vinernas kommande prisnivå hamnar.

I Bordeaux säljs de stora slottsvinerna av tradition via vinhandlare eller direkt av slotten när vinerna ännu inte är buteljerade. Förfarandet förklarar således varför primörprovningen är superintressant och varför även investerare lockas. Vinster kontra risk ska vägas till insats och kommande utveckling precis som att alla som med mig som gillar att dricka Bordeauxvin vill göra bra köp.

Årets primörvecka drog till sig större intresse från marknaden än 2013 och köparna från de etablerade marknaderna i USA och England kom tillbaka tack vare den svaga euron och en stark amerikansk dollar.

Primörprovningen i Bordeaux 2014 lockade fler besökare än på många år

I år var det således fler besökare än på många år. Nytt är att det både före och efter den officiella primörveckan provas vin direkt på några av slotten i deras egna lokaler. Anledningen till detta är att man som vingårdsägare inte vill att vinet ska flyttas utan att det ska provas på plats, där det produceras. Man kan alltså med fog säga att primörperioden numera sträcker sig över minst tre veckor. Union des Grands Crus arrangerade som vanligt primörveckan som jag var med på och det var lika bra som alltid.

Vädret i Bordeaux 2014

Om 2013 var en utmanande årgång var 2014 mycket lättare, åtminstone efter den fina avslutningen med soligt väder i september och oktober. I slutet av augusti såg det däremot mörkt ut och många som producerar rött vin trodde nog inte att det skulle bli någon skörd alls. Sommaren var kall och blöt där vattentillgången i vingårdarna aldrig ströps och rankan kunde fortsätta växa och utveckla vattenskott men också med större druvor som följd. Mer om detta längre fram i texten.

Producenterna är alla fall glada över kvaliteten för vinerna 2014 men frågan är hur årgången egentligen ska prissättas. Hos vinhandlarna ligger ännu osålda viner på lager från åren 2011 och 2012 och hos slotten vilar årgång 2013.

Vinbörsen Liv-Ex i London publicerade nyligen statistik, i skiftet mars/april, som visade på sjunkande vinpriser på andrahandsmarknaden för primörvinerna under den senaste femårsperioden. Krasst innebär det att den som köpt ’vin en primuer’ förlorat pengar sedan årgång 2009. Slottsägarna har alltså cashat hem medan vinhandlarna i Bordeaux och konsumenter fått betala ett högt pris. Marknaden har därför all anledning att ifrågasätta nyttan av att köpa en primeur när man med facit i hand har kunnat inhandla vinerna billigare i ett senare skede. Lägg till att man då sluppit kapitalkostnaden.

2014 målas ut som den bästa årgången sedan 2010 och jag är benägen att hålla med. Det är dessutom en spännande årgång eftersom syran i vinerna överlag är på en ovanligt hög nivå. Skälet till det är den svala sommaren. Men som jag nämnde i stycket ovan så fortsatte den blöta väderleken en bit in i augusti vilket tillsammans med den milda temperaturen gjorde att vinrankan aldrig slutade växa. Det bör den dock göra för att ge mer koncentrerade druvor.

Resultat 2014 blev alltså stora, yppiga druvor. I vissa fall kan man känna av denna utspädning i smaken i vissa viner vars koncentration blivit lidande. När det soliga sensommarvädret kom i september och fortsatte in i oktober var det som en skänk från ovan för producenterna. Framförallt cabernetsorterna (franc och sauvignon) fick chans att mogna fullt ut. I vissa viner kunde jag dock känna en ’grönhet’ som förvisso och till del är en bordeauxkarakteristisk vilken kan beskrivas som smak av örter och gräs men som också, i sin allra grönaste form tippat över på ’andra sidan’ och då är ett resultat från inte fullt (fenoliskt) mogna druvor.

Vädret var däremot helt perfekt för distriktets torra vita viner som nu har en spännande syranivå vilken mer påminner om den i vin från Chablis och Sancerre. Just syran är viktig för viners lagringsduglighet. Med stor sannolikhet blir därför de torra vita bordeauxvinerna från årgång 2014 långlagringsdugliga vilket brukar betyda detsamma som en stor årgång. De söta vinerna från Sauternes är också bra men volymen är betydligt mindre än vanligtvis annars.

Blindprovning på Château Rausan-Gassies, Margaux. Foto Johan Magnusson, 31 mars 2015

Priser för Bordeaux 'vin en primör' de senaste 10 åren

Något om marknadsläget just nu enligt Liv-Ex i London
Vinbörsen i London – Liv-Ex – publicerade i skiftet mars/april ett kompendium för sina medlemmar där man med intressant statistik redovisade för historiken kring primörförsäljningarna i Bordeaux de senaste tio åren och hur aktiviteten varit på deras egen marknadsplats. Liv-Ex är en av flera marknadsplatser för vin och framstår för mig som den mest genuina och precisa med högst likviditet (omsättning av flaskor) i vinerna man omsätter.

Liv-Ex har skapat ett antal olika index däribland Bordeaux 500, Fine Wine 1000, 100 och 50, Left Bank 200, Right Bank 100 och 50, Second Wine 50 och Sauternes 50 som man redovisar för att ge en bild av hur marknaden går. Fine Wine 100 anses vara bench-mark för här är alla första-slotten inkluderade.

Från 2004 fram till idag har det varit händelserika år för bordeauxdistriktets primörpriser. Mellan juni 2005 till juni 2011 steg index med 168 procent (i euro), varpå index gick tillbaka med 27 procent mellan juni 2011 och juni 2014. Därefter ökade index igen med 10 procent fram till december 2014.

Nyckelhändelser för fine wines-marknaden under perioden har varit (i tidsordning) den engelska pensionsreformen, den goda kvaliteten på årgång 2005, utvecklingen av vinfonderna, borttagandet av skatt på alkohol i Hong Kong, Lehmann-kraschen, stimulanserna i Kina, den höga kvaliteten på årgångarna 2009 och 2010 och förbud i Kina att ge bort vin som gåva.

De fallande priserna sedan 2009 har varit ett problem för distriktet som nu sett hur kvalitetsviner från andra regioner eller länder som Bourgogne, Italien, Champagne och Nya Världen nå högre pris jämfört med Bordeaux från årgång 2011. De största prisfallen har noterats för första cru:erna och samma slotts andraviner.

Men det finns undantag med slott vars viner går upp i pris. Framförallt hittar man dessa på högra stranden med välkända Angélus, Clos Fourtet och Pavie som exempel. De är alla egendomar som förändrat sin stil till en mer tillgänglig smak än tidigare.

Däremot är Sauternes fortfarande ett sorgebarn och noterar priser vilka är lägre än för tio år sedan och för sötvinsälskare är det bara att tacka och ta emot.

Det är intressant att se är hur primörmarknaden uppfört sig den senaste tioårsperioden med notering om fallande andrahandspriser från årgång 2009 och framåt. Årgång 2009 är för övrigt det år amerikanerna senast var inne och köpte stort, vilket var precis innan dollarkursen sjönk.

Nedgången verkar dock inte vara kvalitetsdriven då den genomsnittliga Parker-poängen för såväl 2011 som 2012 var nära tioårsgenomsnittet med 2013 som egentligen är den enda årgång som är riktigt under i kvalitet jämfört med de andra.

Robert Parker har inte utvärderat Bordeaux-primörerna 2014

Robert Parker har för övrigt meddelat att 2013 var den sista årgången han provade själv och frågan är vilken påverkan hans beslut har på försäljningen. Vilken recensent kommer marknaden att förlita sig på mest framöver? Kanske blir det Wine Spectator med James Suckling eller varför inte Jancis Robinson alternativt Neal Martin som Bordeauxvinernas nye super-kännare och tillförlitlige bedömare.

Skillnaden mellan priserna ut från slotten och priserna på andrahandsmarknaden separerades efter årgång 2008 då man i Bordeaux blev mycket exalterad över den nya efterfrågan från Kina och att kvaliteten på årgång 2009 och 2010 var extraordinär. Ex-chateau-priserna för förstavinerna ökade med hela 250 procent mellan årgång 2008 och 2010 medan ökningen för andravinerna var 53 procent. Priserna på årgång 2013 var däremot betydligt lägre (ner 62 %) och vissa egendomar släppte sina viner till priser under nivåer från 2008.

Komponenterna för aspekter som påverkar prissättningen av årgång 2014

Om vi nu fokuserar på årgång 2014 och ser närmare på förutsättningarna för just denna årgång kan man först konstatera att volymerna är tillbaka till genomsnittet. 2013 var en liten årgång volymmässigt och 2014 liknar mer 2011 och 2012 (men mindre än 2009 och 2010).

Fortfarande ligger stora volymer av årgångarna 2010, 2011 och 2012 osålda hos vinhandlarna varav merparten är från de två sista. Av årgång 2013 finns knappast något ute på marknaden än för att slotten, troligtvis, själva har stora volymer i lager. Det innebär att både försäljning och marginaler sjunkit hos såväl engelska vinhandlare som hos handlarna i Bordeaux. Finansieringen skiljer sig däremot dem emellan med handlarna i Bordeaux som de mer lånefinansierade jämfört med de engelska som har byggt upp en sund finansiell stabilitet över tid.

Traditionsenligt går fortfarande en stor del av fine-wine försäljningen till England, som sedan säljer vinerna vidare. Det finns tecken på att nedgången i försäljning och priser av fine wines har bottnat sedan sommaren 2014, framförallt på den amerikanska och engelska marknaden men också i Hong Kong.

Valutan i euro-området har blivit svagare mot amerikanska dollarna och det engelska pundet, två marknader bordeauxslotten sätter stor tilltro till som köpare. Under perioden april 2014 till januari 2015 har euron försvagats 19 procent mot dollarn och med 9 procent mot pundet.

Liv-Ex har genomfört en undersökning bland kunderna som använder vinkällarvärderingstjänsten Cellar Watch som fick svara på frågan om varför de köper fine-wines. Bland de 729 personer som deltog i undersökningen svarade 75 procent att de köper fine-wines för att dricka dem men också som investering. Många hoppas alltså på en bra affär! Bara 9 procent av fine-wines kunderna ser sina inköp helt och hållet som en investering och 16 procent köper vin enkom för att dricka dem. Tre av fyra vill alltså känna att man gör en bra affär, även om man avser att dricka upp sina viner.

Merparten av slottsvinerna 2014 är prissatta

Nå – vad betyder då denna historik för kampanjen av årgång 2014? Merparten av slotten har nu släppt sina viner och prissättningen ger en blandad bild. De som höjer priserna gör det med mindre än 10 procent jämfört med 2013, andra sänker priserna.

Argumentet för de som höjer är främst ur ett kvalitetsmässigt perspektiv då 2014 är en bättre årgång än 2013. Det som talar emot är hur andrahandsmarknaden förlorat i värde de senaste fem årgångarna och utan ett grundmurat förtroende hos köparna kan man lika gärna stänga butiken.

Varför ska man köpa vin som primör när tre av fyra köpare vill känna att man gör en bra affär? Dessutom finns stora volymer i lager av framförallt 2011 och 2012 som återstår att sälja. Klarar vinhandlarna av att finansiera ännu en osåld årgång av normal volym eller kommer slotten kunna behålla ännu en årgång i egna källare?

Vilka är de bästa köpen 2014?

Här är min short-list över favoriterna just nu, utifrån ett kvalitetsmässigt perspektiv

2014 Ch. Citran, Haut-Médoc
2014 Ch. Cos Labory, St-Estèphe
2014 Ch. Desmirail, Margaux
2014 Ch. Durfort-Vivens, Margaux
2014 Ch. Ferrière, Margaux
2014 Ch. Haut Bages Libéral, Pauillac
2014 Ch. de Lamarque, Haut-Médoc
2014 Ch. Larcis-Ducasse, St Emilion
2014 Ch. Lynch-Moussas, Pauillac
2014 Ch. Saint-Pierre, Saint Julien
2014 Ch. Simard, St Emilion
2014 Ch. Soutard, St Emilion
2014 Les Tourelles de Pichon-Baron, Pauillac
2014 Ch. de Fargues, Sauternes

2014 Ch. Beychevelle, Saint Julien
2014 Ch. Kirwan, Margaux
2014 Ch. Langoa-Barton, Saint Julien
2014 Ch. Lynch-Bages, Pauillac
2014 Ch. Pichon-Baron, Pauillac
2014 Ch. Pontet-Canet, Pauillac (har den någonsin varit bättre?)
2014 Ch. Talbot, Saint Julien
2014 Ch. Haut Brion, Pessac-Léognan
2014 Ch. Mouton Rothschild, Pauillac
2014 Ch. Lafite Rothschild, Pauillac

Kommer jag själv köpa Bordeaux av årgång 2014?

Javisst ska jag det men av denna årgång är det mer av vana än ur ekonomisk synvinkel. Jag tillhör de 16 procent konsumenter som köper vin för att dricka. Säkert blir det också över flaskor till kommande generation och jag fortsätter köpa de sorter jag valt att följa genom åren. För mig är det ett trevligt sätt att bygga vertikaler.

Dessutom har jag möjligheten att få volymerna jag köper buteljerade i de flaskstorlekar jag vill, vilket såklart är svårt när flaskorna väl är tappade. Halvflaskor har kommit att få större acceptans i min och min hustrus vardagsliv där vi mer och mer tenderar att dricka viner av en högre kvalitet men i mindre volym. Något jag tror vi inte är ensamma om.

Att köpa vin i olika storlekar kan vara trevligt, dels ur en lagringssynpunkt då vin i större format håller längre, och dels i konsumtionssynpunkt – ibland kan det vara festligt att öppna ett större format när antalet gäster är större än vanligt.

Text: Johan Magnusson
/Ägare och grundare av Magnusson Fine Wine AB – personlig vinrådgivning och vinlagring

Av Sveriges Handelskamrar förordnad värderingsman för vin och destillat

Följ Johan på Instagram: @johanmagnussonmfw
Kan varmt rekommendera alla vinälskare att följa Johan bara ni kan hålla humöret på topp av att se goda, tja - säg superviner på bild! Suveränt och kul!

Huvudbild: Château Gruaud-Larose, Saint Julien. Foto Johan Magnusson, 6 april 2015