vinbanken-thomaz-grehn-tommer-trag-i-sorteringsmaskin-nordic-sea-winery

Nytt vinprojekt på Nordic Sea Winery till förmån för Östersjön

Favoritmarkera

Det kom en inbjudan från Takis Soldatos: “Följ med till Toscana och skörda druvor. Häng sedan på till Simrishamn och var med när vi gör vin av druvorna.”

Varför inte? Jag skulle ju ändå befinna mig i Italien, rentav i takten. Takis Vem? undrar de flesta som inte är insyltade i vinvärlden (eller bor i Simrishamn).

Takis Soldatos. Entreprenör, affärsman, atenare av födseln, invandrad till Sverige 1986, började importera olivolja i blygsam skala, fortsatte med vin i större. Grundare av importfirman Oenoforos.

Takis Soldatos – entreprenör i megaklass

I dag, 30 år senare, skulle man kunna kalla honom Vinsveriges Bert Karlsson. Ger folk vad folk vill ha – fast i stället för populärmusik producerad i Skara, sköljer Takis Soldatos årligen drygt 25 miljoner liter vin över de svenska konsumenterna. Framför allt på trelitersboxar. Åtskilliga av Systembolagets bästsäljande varumärken (Mauro, Zumbali, Umbala) har tagit vägen från vingård till Systembutik, via vinifieringsanläggningen Nordic Sea Winery i Simrishamn.

Likt Skara-Bert föraktas Takis Soldatos för sina bulkprodukters skull, av elitistiska vinmänniskor som aldrig skulle ta i en box ens med skyddshandskar.

Likt Skara-Bert beundras han av samma kritiker – måhända motvilligt – för sitt enastående entreprenörskap. Samt av de flesta andra som korsar hans väg, inte minst lokala politiker.

När Takis för två år sedan invigde Nordic Sea Winerys fashinoabla restaurang – en byggnad som arkitekturmässigt inte hade gjort bort sig i det nya flotta Rioja och med en meny i stjärnklass – var landshövding och kommunalråd där med hyllningstal.

Har man skapat den fjärde största privata arbetsplatsen med 84 nya jobb i en kommun med 19 000 invånare, kan man räkna med applåder från det offentliga.

Plocka syrahdruvor i Toscana – välgörenhetsprojekt utanför boxen

När vi nu samlats på ett vindruvsfält i sydöstra Toscana, en gassande onsdagseftermiddag i september, håller Takis Soldatos ett litet inledningsanförande om sitt nya projekt, som är ett tänk långt utanför boxen.

  • Vi ska plocka de här druvorna, lasta dem i en kyltransport, köra till Simrishamn och göra vin av dem på Nordic Sea Winery, berättar han och sveper armen ut mot vingården med mogna syrahdruvor.

Varför?

  • Mest en kul grej, understryker han flera gånger inför det tiotal mediamänniskor som hörsammat kallelsen om druvplockning för en lön om mat och husrum, plus transport till och från arbetsplatsen.
  • Kul att göra ett eget vin, hela vägen från druva till glas. Men det är också ett välgörenhetsprojekt. Kanske till förmån för miljön i Östersjön.

Men varför just här?

  • Jag vill göra ett ovanligt vin, säger Takis som förklaring på varför vi befinner oss utanför Cortona.

Här växer och trivs syrah. En udda druva i Toscana, som för de flesta är mest känt för sangiovese från Chianti Classico, en bit bort i nordväst.

Sju ton druvor – små som blåbär

Oenoforos Italienchef, vinmakaren Mario Calzolari, hade av Takis fått uppdraget att hitta en ”otypisk, ekologisk vingård”, samt förhandla om att köpa och skörda druvor. Därför står vi nu på fältet Migliara, tillhörande producenten Tenimenti Luigi d’Alessandro.

Två hektar är inmutade och måste skördas på två halvdagar, innan regnet kommer. Ett snabbt överslag ger vid handen att det rör sig om sju ton druvor, vilket med världens enklaste matematik kan översätts till 7 000 flaskor vin.

En samling lokala plockare, betydligt flinkare än vi svenskar, är också inhyrda och tur är det. Saxen jag får i handen är slöare än mina egna sekatörer därhemma och jag får snarare slita och bända klasarna från stjälkarna, än klippa av dem. Det tar förstås extra tid och jag frågar Mario Calzolari om plockarna får betalt per kilo eller timme.

  • Per timme. Skulle vi betala per kilo blir det slarvigt plockat. Sämre druvor och jord och sten åker med i korgen och det vill vi inte. Rensningen efteråt skulle bli för kostsam.

Jag fattar. Men slöa saxar gynnar knappast arbetsgivaren här. Å andra sidan har han bättre råd än de något luggslitna arbetare, som för en knapp hundralapp i timlön i 35 graders värme fyller de svarta plasttrågen med mörkblå syrahdruvor i täta klasar.

Den som har en romantisk bild av att ”plocka druvor i Toscana” – lägg ner! Det är ett hårt och dammigt jobb, som blir trist redan efter en kvart. Men druvorna är perfekt mogna, söta och goda – fastän så små, att de skulle kunna tas för amerikanska blåbär.

”Fyller” är förresten fel uttryck. Instruktionen är att bara täcka bottnen på varje tråg med druvor. Inte packa i flera lager. Druvorna ska färdas nästan 200 mil på lastbil genom hela Europa och ingen vill öppna bakluckorna på en trailer i Simrishamn och bli översköljd av en våg av självpressad druvjuice. I stället för normala tio, tolv kilo druvor läggs alltså endast fyra kilo i varje tråg – till en oerhört skrymmande lastbilslast.

Middag med lyxviner lön för mödan

På kvällen utgår den första dagslönen i form av sublim toscansk måltid på lyxkrog i Cortona. Det är när jag plockar upp kniv och gaffel som funderingen kommer, huruvida det finns någon risk för bestickning i det här Takis Soldatos-projektet. Men det räcker att peta lite på skavsåret mellan tummen och pekfingret, för att slå bort de tankarna.

Inte ens när magnumbuteljerna med Ornellaia 2012, Col d’Orcia 2004 och ett par andra vältajmade Brunello di Montalcino kommer på bordet skäms jag.

(Och jo, Takis Soldatos importerar även de här båda giganterna i vinets värld. Han handlar alltså inte bara med bulk.)

takis-soldatos-stanger-druvtransport-som-ska-till-simrishamn-nordic-sea-winery

Druvor på väg. Vinmakaren Gerd Stepp och Takis Soldatos stänger om lasten med toscansk syrah. Nu ska trailern köra genom hela Europa, till Nordic Sea Winery i Simrishamn.

Kamp mot klockan till Nordic Sea Winery

Torsdag förmiddag plockas resten av druvorna och alltihop lastas i kyltransporten.

32 pallar med vardera 60 staplade druvtråg fyller trailern till sista decimetern på både längden, bredden och höjden. Takis Soldatos stänger bakdörrarna själv, lite symboliskt, och nästan schasar iväg chauffören.

  • Han måste vara i Rostock på lördag kväll. Han måste dra. Nu.

Söndagar råder lastbilsförbud på vägarna i Tyskland och om transporten inte når färjeläget i Rostock senast midnatt lördag, blir det om inte katastrof så åtminstone ett sämre vin. Trots en konstant temperatur i lastrummet på åtta plusgrader, tappar vindruvor – liksom alla andra färskvaror – fräschör för varje timme.

Att tvingas stå still i Tyskland till måndag morgon … nä, det skulle inte passa Takis Soldatos grekiska temperament, tänker jag fördomsfullt.

Men allting flyter, lastbilen svänger in på Nordic Sea Winery i Simrishamn tidigt måndag morgon och när Gert Stepp – näste vinmakare i den här stafetten – öppnar trailern ser han inte så mycket som en våt fläck på golvet.

  • Varenda druva var i samma perfekta skick som när vi plockade, säger Stepp nöjt.

Var du orolig?

  • Lite …
Nordic-sea-winery-takis-soldatos-sorterar-druvor-till-valgorenhetsvin-fran-simrishamn

Inte en rutten druva släpps igenom. Takis Soldatos bangar inte för att själv delta i fingranskningen av frukten.

Sortera druvor värre än att plocka

Vid elvatiden har några av de svenska media/vinarbetarna samlats igen, nu för att sortera druvorna de plockat i Toscana.

En nyinköpt sorteringsanläggning i rostfritt glänser mot oss, när vi iförda skyddsrockar i fångarnas färg, skrikigt orange, närmar oss det som ska bli vår arbetsplats de närmsta två dagarna.

Om vi tyckte att druvplockning var jobbigt, ska det här visa sig bli ett Sisyfosarbete. Uppemot tvåtusen plasttråg med druvklasar ska först tömmas på en vibrerande platta.

Det är ett tungt jobb.

Klasarna skakar sig sedan framåt till ett transportband där första avsyningen sker. Kvistar, blad, bôs och skadade (mögliga, ruttna) druvor ska avlägsnas från klasarna för hand. De täta klasarna vill inte samarbeta, utan håller druvorna i ett fast grepp.

Det är ett tråkigt jobb.

Därefter åker druvklasarna hiss upp och faller sedan ner i en trumma som mekaniskt  avstjälkar dem. Ut rullar sedan varenda druva, var för sig, till nästa granskning. De kommer utan stjälk och utan fnutt, men hela, rena och runda, utan tecken på något som helst våld från maskinen. Det vetefan hur det där gick till, vi som slet så med klasarna nyss.

Vid denna fingranskning plockas de enstaka druvor, som inte håller måttet, bort.

Här är det ögon och rygg som får stryk. Att stå och titta koncentrerat på vindruvor som rullar fram över ett transportband är tråkigare än att sitta i väntrummet på stationen i Alingsås. Efter en timme ser man värden i ett flimmer. Han undrar om jag är trött.

De unga kvinnor som deltar i projektet tar allt tätare pauser för att lea loss ryggen med gymnastiska rörelser.

Men alltså … om det här vinet inte blir bra, beror det inte på taskig druvhantering.

Varenda krona ska gå till välgörenhet för Östersjön

När varenda druva passerat granskningen töms de dels i tusenliters ekfat, dels i keramiska amforor. Några får etiketten 100% avstjälkning, andra 20%.

  • Intressant att vinifiera på flera olika sätt, säger Takis, märkbart nöjd så här långt.

Efter en knapp vecka ska de hela druvorna pressas och jäst tillsättas. Om ett år eller så, blir det buteljering.

  • På stora flaskor! Magnum, dubbelmagnum, kanske sexliters, funderar Takis.

Och alltihop ska säljas på auktion. Pengarna ska gå till något välgörande ändamål, har ännu inte bestämt till vad. Men förmodligen till något som gagnar miljön i Östersjön.

Ska alla pengar gå dit, eller bara vinsten? undrar jag.

  • Varenda krona, lovar Takis.

Så hur mycket har det här kostat dig? – Ingen aning, skrattar Takis. Men bara den här sorteringsanläggningen gick på en miljon.

Lägg då på ett par hundratusen för själva råvaran, druvorna, de lokala plockarna och kyltransporten.

Entreprenör Takis Soldatos får vara nöjd med att ha fått ett dussin mediarepresentanter och farbröder att slava i fyra dagar åt honom. För mat och husrum. Det hade facket Druvtolvan förmodligen inte gillat.

Huvudbild:
Tröttsamt, tungt och tråkigt. Vinbankens skribent Thomaz Grehn tömmer ett av nästan tvåtusen plasttråg med syrahdruvor i sorteringsmaskinen på Nordic Sea Winery i Simrishamn. För den goda sakens skull.

Läs mer om Nordic Sea Winery i Simrishamn

Takis gör Sverige till stor vinexportör

Folkvinerna Zumbali och Umbala har hittat hem

Författare: Thomaz Grehn

Kommentera