Älskvärd riesling från Mosel

Lieblich säger tyskarna. Älskvärt. Jag går gärna steget längre då mitt förhållande till de halvtorra och fjäderlätta, men samtidigt fullkomligen unika Kabinett och Spätlese-vinerna, har följt med mig under snart tjugo års vinpassion.

Helst ska det stå Mosel på etiketten. Erdener Treppchen, Ürziger Würzgarten, Wehlener Sonnenuhr, Graacher Domprobst, Zeltinger Himmelreich. Ljuv musik i mina öron. Jag älskar den där doften av gröna äpplen och päron, nyregnade stenar, en gnutta persika och så det lätt blommiga draget. Jag älskar smaken, som närmast upplevs som viktlös, sötman och den balanserande, höga syran. Trots att vinerna sällan håller mer än runt nio procent alkohol så är de sprängfyllda med dofter och smaker. Att de dessutom fortsätter utvecklas och ändra karaktär med lagring gör blott vinerna än mer intressanta. Och goda! Högklassig halvtorr riesling från Tyskland är helt enkelt ett av världens främsta viner i min bok.

Kabinett-riesling från mästaren i Mosel

Riesling från Mosel

I Mosel lär det halvtorra vinet inte möta någon större konkurrens från de torrare alternativen inom den närmsta framtiden. Snarare är det de än senare skördade vinerna, Auslese exempelvis, som står för utmaningen. Även om förändringar i klimatet påverkat Mosel-producenter och fått dem till att plantera andra druvsorter såsom spätburgunder (pinot noir) för att anpassa sig till värmen, så har inte den torra stilen av riesling haft någon genomslagskraft i regionen. Men de finns och de är sällan särskilt spännande om du frågar mig. Något försvinner när Mosel-riesling jäses ut. Smakrikedomen, djupet och spänningen. Fjäderlättheten. Identiteten; det unika.

Åsikten är min egen, men jag och torr tysk riesling har aldrig riktigt kommit överens. Jag har inte förstått varför man allt mer gett upp något som man är bäst i världen på, för att blott sälla sig till andra fina torra vita. En torr riesling från mästaren i Nahe, Hermann Dönnhoff, är häftig, självklart, men jag skulle alla dagar i veckan hellre välja dennes Spätlese-viner från samma lägen. Det händer mer, vinerna är mer expressiva och bättre på att uttrycka sitt ursprung. Dessutom är de halvtorra vinerna otroligt spännande att följa under många års utveckling.

Trender

Kanske svaret mer står att finna hos konsumenterna? Vid ett besök hos en odlare i Moselbyn Erden för några år sedan fick jag veta att tyskarna slutat köpa de halvtorra vinerna. Torrt skulle det vara. Huruvida det var någon förlängning av samhällets rädsla för socker i mat och dryck lät han vara osagt, men nog förbryllade det vinmakaren som sakta börjat experimentera med att jäsa ut rieslingvinerna. Resultatet var måttligt roande då alkoholhalten lätt hamnade i obalans med övriga komponenter i vinet, men det sålde. Lika lätt var det emellertid inte att sälja slut på Spätlese- och Ausleseviner. Halvtorrt och halvsött. Varför är dagens konsument tämligen ofta skeptiskt inställd till viner med sötma som man inte gjort någon ansats till att dölja?

Willi Schaefer

I den lilla byn Graach huserar den i mitt tycke främste tolkaren av Kabinett och Spätlese i Mosel; Willi Schaefer. Willi och sonen Christoph har envetet fortsatt göra det man är bäst på och resultatet är bara enastående. Just nu finns deras 2011 Graacher Domprobst Kabinett (90347) att köpa på Systembolaget för 169 kronor. Det är värt varenda krona. Särskilt om du kommit över färska räkor vars sälta tycks vara som gjord för bättre halvtorr riesling. Kontrasten i munnen, när sälta möter sötma, är fascinerande och räkornas milda smak blir aldrig demolerat av vinet som endast håller 8,5 procent. I och med att alkohol är smakbärande blir ett vin som just 2011:an en fin ledsagare till rätter med viss hetta. Att det fungerar strålande på egen hand, eller till en mildare vitmögelost, gör knappast livet sämre. Så varför ratar vi numer detta unikum i vinvärlden?

Fotnot. Kabinett och Spätlese är så kalllade Prädikat-benämningar som anger den potentiella alkoholhalten i vinet samt skördetillfället.

Skribent: Niklas Jörgensen