Silvaner; Frankens signaturdruva

Jag befinner mig i Würzburg, Franken-regionens centrum. En vacker universitetsstad omgärdad av såväl det världskända vingårdsläget Würzburger Stein som fästningen Marienberg. Vinmarken, ett av Tysklands äldsta lägen, var så pass välkänt även utanför regionen under flera sekel att det blev benämningen på Frankens viner. Steinwein.

Floden Main rinner genom staden och högst upp på en av kullarna ligger den gamla fästningen som Gustaf II Adolf ensamt kan stoltsera med att ha intagit, under det 30-åriga kriget. Att det är en lärd stad behöver man knappast betvivla. Wilhelm Röntgen var professor vid universitet och det råder ingen tvekan om stadens stolthet över herr Röntgen. Men Würzburg är inte blott en intellektuell stad. Det är även en stad som huserar 60 kyrkor för sina 130 000 invånare samt ett residenspalats som är ett av världens mäktigaste. Och så är man förbaskat duktiga på det där med vin.

Marienberg

Besöket i Franken är minst sagt av nostalgisk karaktär. Min första vinresa gick nämligen hit till regionen 1997. Minnena av besöket hos producenten Juliusspital, de mineralstinna silvaner-vinerna, de vackra vinbyarna och de vänliga människorna. Allt hamnar nu under luppen igen. Frankens viner var förr kända för sin torra stil. Man talade om Fränkischer trocken. Idag är de torra vinerna desto mer vanliga i de flesta regioner i Tyskland och torrhetsepitetet är inte längre exklusivt för Franken. Regionens främsta kännetecken idag är istället vad Franken är bäst på i Tyskland; faktiskt i hela vinvärlden vågar jag påstå. Silvaner.

Silvaner

Även om Rheinhessen har en större areal av druvan så är Franken-silvaner tämligen ohotad etta när det kommer till kvaliteten. I Tyskland säger man till och med att silvaner är den enda gröna druva som har potentialen att överglänsa riesling. Åtminstone här, i Franken. I grund och botten är silvaner en rätt neutral druva. Någon elak sade till och med att den har en "fantastisk doft och smak av ingenting." Även om det kan låta märkligt ligger det något i det skämtsamma påståendet då vinerna ofta är väldigt mineralbetonade med dofter från deras växtlägen. Lite som chardonnay. Den trivs dock strålande i Frankens jordmån som kan delas upp i tre kategorier. Röd sandsten, sandsten från Triasperioden samt det som här kallas muschelkalk; kalksten som bildats av skal och rester från främst snäckor.

Innere Leiste-vingårdsläget. Sluttning? Uppåt 50%!

Silvaner av bättre kvalitet är oftast ett mineraldrivet vin med imponerande lagringspotential. De delikata tonerna av våta stenar, musselavkok och nyregnad lätt rökig jordmån är fascinerande och backas upp av stenfrukter, gröna örter och citrus. Även smakkänslan är åt det mineraliga hållet till. Ganska strama viner vilket gör Franken-silvaner till en särskilt väl lämpad ledsagare till mat. Utöver regionens signaturdruva finner man en hel del andra sorter. Den främsta ur en kvalitetssynpunkt är naturligtvis riesling, tätt följd av spätburgunder; det vill säga pinot noir. Pinot blanc kan även imponera men tyvärr finns det en hel del ytterst mediokra druvor också, som i mitt tycke får allt för mycket uppmärksamhet. Muller-thurgau, bacchus, domina och cabernet dorsa är knappast druvor som levererar spänning eller nämnbar kvalitet men ändå tillåts de vara med och sätta sin prägel på Franken. Kanske beror det på regionens stora antal av kooperativ? Även om flera av dessa höjt kvaliteten rejält det senaste decenniet representerar deras medlemmar likväl många av de ointressanta druvorna.

Producenter

Jag besöker den erkänt duktiga Rudolf May och provar hela portföljen. Riktigt bra silvaner. Gamla stockar, ca 50 år, ger viner med stramhet och täthet. Den omedelbara känslan är att byta ut en bättre vit Bourgogne mot May's silvaner, om vinet matchas till mat. Samma känsla får jag när Sverige-bekanta Juliusspitals pinot blanc från Volkacher Karthäuser är i glaset, här kallad weissburgunder. Tyvärr har ännu ingen importör i Sverige fångat upp en av Tysklands absolut främsta pinot noir-producenter, Rudolf Fürst, men förhoppningsvis blir det ändring där för kvaliteten är fenomenal på samtliga nivåer.

Vinrekommendationer

Vill du prova Frankenvin så finns en hel del viner tillgängliga just nu även om de flesta måste beställas. 2012 är en fin årgång för regionen och även om vinerna är unga är de redan mycket njutbara. En okomplicerad men välgjord introduktion till regionen är kooperativet WG Nordheims mer fruktdrivna 2012 Sommeracher Katzenkopf Silvaner (6762) för 89 kronor en bra start. Stramare är Juliusspitals 2012 Kabinett silvaner (6708) för 119 kronor som fungerar riktigt fint till stekt eller panerad vit fisk. Vill du prova Würzburger Stein som nämndes i inledningen så finns Juliusspitals läckra 2011 Grosses Gewächs silvaner (98081) för 299 kronor. Ett vin med massor av karaktär! Det är stramt, mineralbetonat och hanterar såväl smakrika fiskrätter, gärna med gräddiga såser, som fläskrätter. Varför inte fylla en fläskfilé med färskost och gröna örter, steka upp och sedan skiva? Precis som i Franken, precis som på Juliusspital.

Fotnot. Würzburg är värt en resa av flera anledningar. Staden kan snabbt nås genom att flyga till Frankfurt och är belägen ca 12 mil från flygplatsen.

Skribent: Niklas Jörgensen