Nyligen var jag på ett minnesrikt 25-årskalas. Jag har haft mycket kul med Jubilaren och hans närmsta släktingar under årens lopp. Och det blev många minnen som dök upp under kvällen. Jubilaren kommer från de mångtusenåriga vinkullarna utanför Verona. Han döptes till Campofiorin för fyrtionio år sedan av sina föräldrar. Jubilaren har därefter fått massor av efterföljare från i stort sett alla vinfirmor av betydelse i trakten. Han har gett upphov till två nya, i Sverige mycket konkurrensduglig vintyper.
Corvina
Vad var det unika med ripasson Campofiorin för fyrtionio år sedan? I Veronas natursköna kullar heter den stora kvalitetsdruvan corvina som normalt blandas med rondinella och molinara. (Känner Du inte igen namnen så delar Du det med de flesta andra, men lägg corvina på minnet.) Den klassiska druvblandningen har gett upphov till rödvinet Valpolicella. Ett vin som finns i många olika kvalitetsnivåer och för det mesta på den tiden var ganska lätt och måttligt alkoholstarkt. Låg i den ljusa, lätta, milda kanten av rödvinsskalan.
Amarone
På samma druvor från samma område görs även ett mäktigt kraftfullt mycket alkoholstarkt vin som heter Amarone. Den avgörande skillnaden i processen är att druvorna till amarone torkas under ca 3 månader på torkvindar så att en stor del av vattnet försvinner. Då får man en koncentrerad must när man börjar jäsningen i januari som sedan långsamt jäser i några månader till rödvinernas andra ytterlighet i skalan Amarone, mycket mustigt, kraftfullt och rikt.
Ripasso
Vår jubilar Campofiorin kom till genom att man hällde ett bra lätt Valpolicella på de skalrester som fanns kvar i mars när amaronen hade jäst färdigt. Skalresterna innehöll fortfarande lite sockerrester och vinet fick en mindre ny jäsning och massor med smak från skalen. Campofiorin nådde nu en alkoholhalt kring ca 13,5 %. För att kunna göra Ripasso måste man både ha en lämplig Valpolicella och själv göra Amarone. Mängden ripasso begränsades av mängden Amaroneskal.
Kreativ etikett
Masis innovation var mycket kreativ och uppfinningsrik. De var också mycket kreativa när det gällde att hantera den svenska alkoholbeskattningen. I början på 90-talet införde vi i Sverige en skatteregel som gjorde att viner med över 13 % alkohol fick väsentligt högre skatt. Eftersom den aktuella årgången av Campofiorin innehöll 13,45 % hade etiketten på italienska, som användes över hela världen 13,5%.
Lägre skatt
Nu är det så att det är siffran på etiketten som bestämmer skatten. Om de svenska konsumenterna behöver en etikett som anger 13% så ansåg Masi att de borde få det. Man tryckte då speciellt för den svenska marknaden en etikett som var exakt lika i alla avseenden, på italienska, utom att den istället angav alkoholhalten till 13,0 %. Därmed besparades de svenska vinköparna några kronor för varje flaska. Kreativt italienskt tänkande och dessutom lagligt, eftersom man får ha upp till 0,5 % fel på etiketten. Det hände vid introduktion i Sverige för 25 år sedan.
En låda 19-åringar
En annat kul minne som dök upp under kvällen när vi provade några äldre Campofiorin var hur jag en gång kom över en hel låda gammal Campofiorin. Det var 1996 när SAS vinklubbs helt hysteriska hemliga resa gick till Verona. Vi besökte Sergio Alghieri, den gamla egendomen som Dante’s son en gång hade ägt. Deras viner görs av Masi under eget namn. Där fanns också ett ganska rörigt försäljningskontor med ett minst lika rörigt lagerrum innanför. Vi var flera som själva gick in på lagret och letade intressanta viner. I en stapel långt ner i ett hörn fanns en låda med 1979 Campofiorin, uppenbarligen bortglömd sedan länge. Jag plockade fram den och betalde en spottstyver i kassan för mina 17 år gamla Campofiorin. Vinet hade åldrats med det stora vinets behag till en mycket komplex och mäktig karaktär. Vår jubilar har storslagen utvecklingspotential för lagring även om den är ett mycket trevligt vin redan som treåring.
Nytt recept
De stora framgångarna med Campofiorin har ökat produktionen till numera flera miljoner flaskor om året. Det gör att det blivit brist på amaroneskalrester. På grund av det och att man också vill göra vinet ett snäpp modernare mer renfruktigt och undvika de mest rustika tonerna i vinet har receptet på Campofiorin ändrats under senare år. Numera används torkade druvor för att få liknande effekter. Campofiorin, urrippasson, är därmed inte längre en ripasso. Det är en appassimento, men det ordet är numera förbjudet på etiketten i Veronadistriktet.
Stilbildare en andra gång
Samtidigt gör numera nästan alla andra amaroneproducenter ripasso efter Campofiorins gamla recept. När en rad producenter var här i Stockholm i veckan och visade upp sina Ripasso och Valpolicella viner var det också ett flertal som gjorde sina bättre Valpolicellor med Campofiorins nya recept, torkning av druvor. Vanligen ca en månads torkning. Dessa var genomgående alkoholstarkare, än samma firmas Ripasso.
25-årsjubileum, snart 50års
Campofiorin 25 år i Sverige, firades en kväll på Mittkök mässan i förra veckan. Till firandet provades ett antal olika årgångar från de 25 åren och alla var helt vitala. En 1998 på Magnum var storslagen och ännu på väg mot ännu bättre tider. På Systembolaget är det just nu årgång 2010 som gäller för 99 kronor. Vinet finns också på såväl magnum (bäst om man skall källarlagra) och på halvflaska. Nästa år är det dags för 50 årskalas av Campofiorins födelse. Ser fram emot det.