Gaston Vinbar

Mälartorget har fått det mest omfattande kulinariska ansiktslyftet sedan 1875, då den väldiga latrin- och avskrädeshögen ersattes av landets första saluhall.

Den livliga kommersen i Köttorgshallen är sedan länge bytt mot ett lojt fruktstånd utanför Gamla stans t-banestation. Men ett par kullerstenar bort, en halv trappa ner från torget, huserar numera Gaston; en vinbar i anslutning till gastropuben The Flying Elk.

För något år sedan skulle jag aldrig drömt om att tipsa om en restaurang i Gamla stan. Än mindre en bar.

Av 80-talets borgerliga krogliv och de överprisade turistfällorna på Västerlånggatan finns förvisso kvarblivna rester. Men motreaktionen, som måhända började med Le Rouge, har nu utvecklats till Stockholms hetaste krogscen – med köttrestauranger, spritsalonger och just vinbarer.

Zvonko "Zwampen" Sokcic möter mig och min vän Mattias i trappen, i en kirurggrön t-shirt.

Zvonko har en bakgrund som kökschef på bland annat Edsbacka Krog och KB. Han frågar vad vi är sugna på. Bourgogne, svarar vi, medan vi gnuggar våra frostbitna händer. Han visar oss ett bord invid trappan och är snabbt tillbaka med vinlistan.

”Får jag föreslå något som inte står med?”

Det får han. Och det visar sig vara Domaine des Perdrix, från Nuits-Saint-Georges i hjärtat av Bourgogne. Mycket lättdrucket, försäkras det, medan han serverar.

Fredrik och Jon.

Gaston river barriären mellan värd och gäst

Den avlånga lokalen, ritad av sandellsandberg, går i vitbetsat trä, glas och fina koppardetaljer. I mitten står två långbord, med praktiska rännor, där flaskor radats upp. Längs ena kortväggen fasadklättrar korkar mellan lodräta träpaneler.

En svag lukt av trä, ost och hortensiorna i fönstret fyller rummet. I högtalarna Belle and Sebastians I Fought A War. Och där vi sitter vid ett av de runda marmorborden, blickar en inramad Napoleon ner mot oss med ett glas Clos Vougeot i handen.

Här finns ingen bardisk – de har rivit barriären mellan värd och gäst – Zvonko, Jon, Nick och de andra sommeliererna rör sig fritt bland borden. De tillhör en ny generation krögare, som drivs av något så opretentiöst som lust.

”Vi gillar det vi gör och har roligt", berättar sommelieren Jon Lacotte, en av grundarna.

Johan.

Dörrarna slogs upp i januari 2013

Jon och kompisen Johan Agrell hade pratat länge om att göra något ihop; de såg vad som saknades i Stockholms krogliv. ”Det finns fantastiska vinbarer, men de är ofta exkluderande. Vi ville skapa en bar som i första hand är en social mötesplats, där människor kan upptäcka vin. Det finns ju så mycket mer än det som är i glaset: resorna, gårdarna, de man träffar – storyn skapar vinet”.

Gaston bjuder på smaker du inte nödvändigtvis hittar på Systemet, men som fyller glasen hos Restaurang Frantzén: franska byviner och favoriter från Kalifornien. Och är du hungrig finns The Flying Elk, vars kök ligger precis bakom baren.

När vi tar in notan hörs de första tonerna av Midlakes Rulers, Ruling All Things och vi funderar med ens på att beställa ännu ett glas.

Jon föredrar en annan genre. ”Jag spelar bara hiphop – kontrasten hiphop och vin.... alltså går man in och hör hiphop så är det lättare som nybörjare att öppna sig; det är mer avväpnande än jazz och mörker. Vin är ju inte svårt, utan kul”.

Gaston vinbar:

Profil: Vinbar i Gamla stan.
Klientel: Vänner till Zvonko. Och alla är vänner till Zvonko.
Vinlista: ”Det som är bäst just nu”.
Typsituation: Någon lämnar in medhavda flaskor i barens vinkyl.
Betyg: 5 av 5.