Graillot och Guigal, två fallna stjärnor

Det finns många berömda producenter som skämt bort oss med fantastiska viner under många år. Men sedan händer det ibland något som gör att deras stjärnviner en dag blir medelmåttiga eller rent av dåliga. En stjärna faller.

På torsdagens provning av exklusivare viner som släpps 1:a augusti och 2 september tyckte jag att jag råkade ut för två riktigt stora stjärnfall. Bägge är ytterst berömda Rhôneviner som i sina nya årgångar inte alls lever upp till forna förtjänster.

Guigal, mästaren i norra Rhône med svacka

Guigal är mästaren i norra Rhône (där man gör sina röda viner på nästan enbart Syrah). Hans vingårds Côte-Rôtier tillhör världens bästa viner och kostar ändå bara några tusen flaskan. Hans vanliga Côte-Rôtie heter Brune et Blonde. Det är namnet på två olika slutningarna i det lilla distriktet. Legenden säger att en tidigare ägare gav sina två döttrar var sin del. De hade olika hårfärg, därav namnet. Guigal har länge gjort en riktigt bra ”normal” Côte Rôtie med det namnet som länge tillhörde de bättre. Under 80-talet och början av 90-talet var det en lysande bra exponent för distrikt, druva och vintyp. Kunde med fördel lagras något tiotal år och gav magnifika upplevelser till rätt modesta priser. I jämförelse med distriktets övriga viner stod det ut som särskilt konkurrenskraftigt.

Numera har Guigal växt och gör en stor andel av hela distriktets viner och kvaliteten har långsamt sjunkit när volymen ökats. Den 1 augusti lanseras Côte-Rôtie Brune et Blonde, 2009 från Guigal för 369 kronor. Året är i allmänhet riktigt bra i trakten, men detta vin är ett riktigt stjärnfall. Brända toner med lite brylépudding i slutet tar sig lätt igenom frukten som inte alls klingar som förr. Saknar nu klassiska toner från druva och distrikt och det blir en föga prisvärd flopp. Varumärket har expanderats långt utöver vad det borde ha använts till. Dessutom förefaller man ha misslyckats med året. Det blir intressant att se om det är en tillfälligt bottennapp eller om det är den gruvliga framtid som gäller för Brune et Blonde.

Alain Graillot, personlig favorit på nedgång?

En av mina verkliga favoritet i många år strax söder därom har varit Alain Graillots mycket uttrycksfulla Crozes Hermitager. Nästan alla har varit helt lysande och ändå inte så märkvärdigt dyra. Jag kommer ihåg när jag provade blint hans 1990:a som nioåring mot ett helt koppel av de bästa Hermitagerna från samma år. Alain’s Crozes var bättre i mitt protokoll bättre än de allra flesta ganska dyrbara Hermitagerna.  Vi har fått in rätt många årgångar, som jag bedömt som klara fynd och som försvunnit på Systemet på timmar eller någon dag.

De senaste åren tycker jag har varit lite mindre outstanding och nu kommer den 2 september Crozes Hermitage Alain Graillot, 2011 för 192 kronor. Ett annat stort stjärnfall. Vid provningen begärde jag in en ny flaska eftersom den första, visserligen utan uppenbara defekter, var så trist och dålig. Den andra flaskan var precis likadan. Gröna toner med murriga orena drag och hela glansen kring vinet hade slocknat. Det är numera sonen som gör vinerna och detta år är så dåligt att han inte borde släppt det. Stjärnan Alain Graillot faller tungt med detta vin. För bara 99 kronor finns i fasta sortimentet en betydligt bättre Crozes,  2815 Crozes Hermitage Cave de Tain, 2010.

Två tunga stjärnfall i norra Rhône på samma provningsdag!