Marques de Riscal förnyare, förr, nu, från box till lyx

Marques de Riscal är en producent med sin historia och tyngdpunkt i Rioja. De var en av de främsta pionjärerna 1860 att skapa riojavinet. De slängde ut terrakotta amfororna och började lagra vin på fat med inriktning på kvalitetsvin med Bordeaux som förebild. Efter andra världskriget har den yngre generationen med visst motstånd från den äldre gjort en hel rad lyckade nysatsningar och förändringar. Den amerikanska vaniljiga eken har ersatts med fransk mer precis ek. Lagringstiden på fat har reducerats och därmed oxidationen. En smygmodernisering av deras Rioja Reserva har pågått länge. Redan efter andra världskriget började Marques de Riscal att blanda i rejält med Cabernet i vinet utan att fråga om lov. Jag hade tillfälle att nyss prova 1945:an, som idag är ett stort ljuvligt moget vin utan åldersproblem. Då använde man 70% cabernet sauvignon i blandningen. I dagens Reserva finns ingen cabernet alls men det är ett bra precist Tempranillovin med viss inblandning av andra lokala druvor.

VD idag är José Luis Muguiro. Han har fått jobba hårt för att få acceptans för alla sina förnyelseprojekt. De är bara framgångar som tillåts hos ägarfamiljerna när man gör spektakulära och ovanliga förändringar. Då får man vidgat förändringsmandat. Vid misslyckande krymper det. Sedan 1986 gör man ett speciellt nytt vin på gamla stockar och det är där cabernetdruvorna numera används. Vinet heter Baron de Chirel och finns just nu i både årgång 2002 och 2005 i BS, för 449 resp. 549 kronor. Både dyr och bra modern Rioja med stor lagringpotential, 35% cabernet och bara fransk ek. Marques de Riscals senaste moderna utveckling av Riojavinet är deras 2006 Finca Torrea. Det är första årgången av vinet med Tempranillo och en rejäl inblandning av den tuffa lokala graciano druvan; Riojas petit verdot. Det känns för mig som en riktigt intressant ny rioja på distriktets egna druvor med mycket mer precis struktur och större nyansrikedom och modernare fruktigare stil, utan att förlora hemkänslan. Vinet jäses vid något lägre temperatur än traditionellt i temperaturkontrollerade små ståltankar.

För att ytterligare manifestera förnyelsen har man låtit bygga ett ytterst spektakulärt lyxhotell bredvid vinanläggningen. Det är ritat av Frank Gehru, den berömda arkitekt, som också gjort Guggenheimmuseet i Bilbao. Här finns en hel skog av pastellfärgade plåtar som ger huset ett osannolikt utseende, frågan är om det alls är ett hus. Kanske mer exceptionellt än vackert. För att ytterligare manifestera förnyelsen gör man också ett särskilt vin 2005 Frank Gehru Selection Reserva, Magnum som kostar nästan 6 000 kronor per flaska. Ett mycket trevligt mjukt och mycket rikt vin men kanske inte Marques de Riscals bästa. Här är det främst lättsamma statusvärden man säljer.

Det var också Marques de Riscal som på allvar upptäckte och utvecklade Dueroflodens vitvinsdistrikt, Rueda. Här odlas främst verdejo och numera sauvignon blanc. Deras Marques de Riscal Rueda är sedan många år en rätt billig, 74 kronor just nu för 2009:an, och frisk trevlig bra vit spanjor på Systembolaget. Deras vita toppvin är 2009 Finca Montico, en ren verdejo av betydande klass och karaktär. Finns i BS för 140 kronor.

I den lite aristokratiska klassiska riojamiljö som omger firman har boxar inte varit något att tänka på. Riojaviner får inte tappas på box. I Toro är det också förbjudet. Men om man istället har klassiska tempranillovingårdar nära Toro och använder ursprungsbeteckningen Castilla y León, så kan Marques de Riscal smyga fram en riktigt bra box som fått det historiska namnet, 1860 Tempranillo. Man återknyter till den kvalitetshöjning man initierade i Rioja för 150 år sedan. Vinet har just släppts i BS och är en mjuk, rik och genrös men ändå rätt välstrukturerad tempranillo med längd och innehåll. Riktigt bra för sina 239 kronor när Du vill ha ett mjukare vin än t ex Ricasoliboxen.  Hade inte det spektakulära Hotel Marques de Riscal blivit en succé hade det kanske inte blivit någon box specialdesignad för den svenska marknaden.  Det är märkligt vad ett lyckat lyxhotell kan åstadkomma.