Robert Parker, Österrikes blaufränkisch och druv-provning

Världens främsta vinjournalist, Robert Parker ger för första gången någonsin höga poäng till Österrikes röda viner av druvan Blaufränkisch. En sensation utöver det vanliga eftersom välkänd bakgrund för nämnda vinguru och hans faiblesse för cabernet sauvignon är a la bombastisk och extraherad fruktbomb. Det gör denna Österrike ranking som är mer stramkärnig i smaksnittet till en mycket uppseendeväckande recension.

Till Wine Advocats och Parkers tjänst finns en Herr Schildknecht, som likt Parker har lång provningserfarenhet. David Shildknecht har förutom Österrike även ansvar för bevakningen av Tyskland, Alsace, Bourgogne, Loire och Champagne. För vinälskaren är dessa vinområden inget annat än en ren vinstlott om det ska kombineras med journalistisk övervakning och juste bedömning.

I en test, släppt tidigare under våren har provaren bedömt 644 Österrikiska viner, varav 265 fick bedömningen ”enastående” eller ”exceptionell” vilket i den vedertagna poängskalan, så kallade Parkerskalan betyder 90 (av 100 möjliga) poäng eller mer. Av dessa var elva vita, fyra söta och en röd. För första gången någonsin har därmed ett Österrikiskt rött vin fått 95 poäng!

David Schildknecht om Blaufränkisch, - om man tidigare missat att bekanta sig med Burgenlands Blaufränkishvin är årgång 2006 rätt tillfälle.

För sin stora test har David Shildknecht besökt över 50 Österrikiska vinproducenter under sommaren 2008. Han har främst koncentrerat sig på årgångarna 2006 och 2007.

Österrikes mest odlade blå druvor är: Zweigelt, Blaufränkisch och Blauer Portugiser.

Om druvan
Blaufränkisch är synonym med rött vin från Österrike. Druvsorten sägs vara centraleuropeisk, ibland är den enligt Jancis Robinson även felaktigt refererad till som Frankrikes Gamay-druva. Bladen är förvisso snarlika men det är bevisligen två helt olika sorter.

Blaufränkisch går i knopp tidigt men den mognar sent vilket gör att den behöver ett varmt klimat. Vårfrost kan skada fruktsättningen varför växtplatsen är extra viktig. Den trivs på olika jordar och har stark växtkraft. Sorten är inte känslig för sjukdomar och rikliga skördar är mer regel än undantag. Att hålla efter i vingården är, kan man tänka, ett av de stora jobben för en Blaufränkisch-odlare.

Färgen på vinet är djup vilket är förvånande då man vet ursprunget, vin från Österrike, samt att likheten till den tunnskaliga och därför transparent färgade vinet av Gamay. Garvsyran är hög. Utmärkande karakteristika är en sötaktig, god jorddoft och en markerad syra. Österrikare anser vinet värt att lagra.

I Österrike trivs Blaufränkisch toppenbra i Burgenland där Neusiedlersee är stabilisatorn vad gäller temperatur plus att den varma vinden från öst förstärker de redan varma jordarna runt den grunda sjön. I Ungern kallas Blaufränkisch för Kékfrankos, samma namn kan dyka upp i Jugoslavien men där den vanligen kallas för Crna Moravka.

Provning
Blaufränkischvin på Systembolaget. Här finns endast 2 viner! Den ena, 98133, är t o m pris-nedsatt.

95151 Tesch Blaufränkisch Hochberg 2007, Burgenland-Österrike, 107 kr
Smak:Medelfyllig. Extraherad och stramt kärnig samt örtig. Frisk, kärnfrukt. Provad, 2009-04-20.
Omdöme: Bättre vin. Druvpersonlig, behöver mat för bästa smakupplevelse.
Betyg: 3+

98133 Weninger Blaufränkisch Hochäcker 2005, Mittelburgenland-Österrike, 93 kr
Smak: Medelfyllig. Jästig, gräsgrön örtighet och bränsledoft. Provad, 2008-04-17.
Omdöme: Bättre vin. Ruggigt obalanserad. Välj bort.
Betyg: 2

Landauer Blaufränkisch Spätlese 1992, Neusiedlersee-Österrike. Privat.
Som kuriosa för denna text korkade jag upp ett vin av en äldre årgång, 1992. Ambitionen var att se om och hur vinet klarat sig och om det som Parker nu såg, kanske kunde anas redan i ett vin från tidigt 90-tal. Producenten Landauer är därtill en av mina favoriter och när jag sist provade vinet, måste ha varit runt 2000 (?), var det i ypperligt skick samt att producentens då nyare årgångar också var i toppskick och helt i min smak.

Färgen på vinet var mogen, lätt dimmig. Doften tydligt mogen, med de torkade frukterna som pockade på. Smaken var elegant, mogen och mycket elegant. Syran balanserad, inte alls snipig. Tydliga likheter till Pinot Noir om än att frukten i denna flaska förmodligen presenterat sig som bäst 1 till 2 år tidigare. Fruktsmaken i vinet var aningen för oxidativ i min smak. Lustigt nog klarade sig innehållet hyggligt till nästkommande dag vilket var ett tecken på att innehållet på inget sätt var ”over the hill”. Utan tvekan mycket spännande och som sagt, med tanke på att teknik, kunskap och intresse stärkts under senare år i de Österrikiska vinleden kommer jag inte tveka att lägga undan/spara på vin av druvsorten i framtiden.