Sanning och konsekvens med Telmo Rodríguez

Toro, Rueda, Valdeorras, Rioja, Ribera del Duero, Galicia, Tierra Castilla y León och Sierras de Málaga är spanska vinområden med en gemensam nämnare, Compañía de Vinos Telmo Rodríguez.

Artikeln publicerades första gången: 2013/02/05


Telmo Rodríguez är företagets frontfigur, vinmakare men som inte vill kalla sig det,
- jag är förvaltare av vinområden, druvor och av arbetssätt som om vi inte gjorde en insats – skulle dö ut eller försvinna, säger han torrt.

Mannen går sedan rakt på sak och helt utan krusiduller säger han idel tänkvärdheter. Som att vinskribenter är en hop ”får” som går åt ett håll och bara tänker på ett sätt. Jag hajar till såklart, ler besvärat, skäms lite när jag kan se en del sanning i det han säger och tänker sedan, vadtusan, det är mannens åsikt och låt så vara. Varpå jag funderar, men varför säger han så? Helt klart har Telmo Rodríguez formats av sina erfarenheter. Han har kämpat, från dag ett som vinmakare när han fick en blygsam summa pengar i handen av sin vinmakande far som sedan ska ha sagt, lycka till och stick! Det var 20 år sedan och med facit i handen har Rodríguez utan tvekan gjort ett ovärderligt arbete i ett mycket större sammanhang, för spanska viner framförallt samtidigt som han byggt och utvecklat sitt företag.

Så startade föredraget som än så länge leder ligan av "minnesvärda provningar 2013" varpå Rodrígues kör på med en som det verkar, total avsaknad av vad man kan tycka marknadsanpassad och säljande smidighet. Telmo Rodríguez höll provningen för journalisterna sista veckan i januari.

Sanning två.
I am pissed! - Jag hatar indelningen av nya och gamla Rioja, utbrister Telmo Rodríguez varpå han snabbt förtydligar med att dundra,
- känner ni journalister egentligen skillnad mellan Riojas stilar beroende på växtplats?
Han säger att denna vår okunskap gör honom frustrerad.

Hans egna Riojaviner med fruktiga, stramt koncentrerade Lanzaga eller som LZ vilken jäser på cement och är sådär härligt frisk (tänk i riktning Beaujolais) har inte självklara Riojadrag. Stora, fylliga, lätt parfymerade Altos Lanzaga vilken kommer från vingårdslägen på hög höjd, sammanfattar de tre vinerna som representanter för Rioja när hemvisten är byn Lanziego. Det sista vinet i provningsflighten, Granja Remelluri Gran Reserva 2005 är komplext, balanserad och fylligt mogen av mörk frukt med tät, läderliknande finish som för mig röjer vinets ursprung. Om inte till en exakt plats så i a f till Rioja.

Remelluri är kultförklarad Riojaproducent och bodegan skapades av Rodriguez far. Likaså är vita vinet Remelluri de Blanco 2010 inte likt något annat vitt Riojavin jag provat tidigare. Frukten är mogen, lätt fet och det finns en liten smörig ton som följer med i eftersmakens eleganta drag med en svans av fat och örter. Koncentrationen är stor och vinet ungt, det är ett lagringsämne m a ord.

Kolla gärna in Bodega Remelluris hemsida. Direkt visas vi undersköna bilder av landskap och vingårdslägen. En bild så tydligt som något av det producenten står för och vill göra och ingen kan ta fel att det är naturen som är i fokus.

Sanning tre.
Telmo Rodríguez fick tjata sig till en plats som assistent hos Eloi Dürrbach på Domaine de Trevallon i södra Frankrike efter avslutade vinstudier och universitetsexamen från Bordeaux. Dürrbach ska ha tittat på diplomet och sagt att ”den utbildningen duger bara till att lära folk göra coca-cola”. På Domaine Trevallon stannade Rodriguez tre år.

Hans viner från Toro heter Gago och Paga la Jara har utan tvekan tanniner som vill vara torra men inte får lov därtill. Jag tänker direkt på motsträviga sydfransoser och druvsorter som ex mourvedre. Är Torovinerna kanske i sin yttersta förlängning Rodríguez spanska uttryck av praktiktidens insikt till ett av vinvärldens mest skönt egensinniga viner. De med ålder och i fri association rödbetsmakande vinerna från Domaine de Trevallon? Båda Torovinerna var helt strålande i kombination till den lagrade osten som serverades. Värt att ha i åtanke är således att Torovin inte är lika med fredagsmys, vinerna bara kräver sällskap av mat.

Sanning fyra.
Ribera del Duero är området som är hemvist för några av Spaniens mest berömda viner. Pingus och Vega Sicilia är några av dem. Peninguiden (Spansk lista och ranking av landets viner samlade i bokform) klassade senast Matallana som jämbördigt i kvalitet de redan etablerade och berömda. Jag kan förstå varför. Matallana 2006 för 595 kr är fortfarande ett ungt vin. Den kittlande nerven av örter och mineral, stor komplexitet, massor av mörk frukt, smak av läder och fat är enastående. Vinet är toppen, men också, ungt trots sina redan fler år på nacken. Och ska man vara krass, i jämförelse till ex Pingus får du faktiskt 10 buteljer Matallana i s f en enda flaska för samma peng.

Sanning fem.
Att göra vin är ett kall för Telmo Rodríguez som verkligen brinner för att hitta till de övergivna vingårdslägena där vinstockar växer som ”bush wines”. Han säger att det fortfarande är möjligt att hitta bortglömda lägen som bara behöver en hjälpande hand för att blomma upp på nytt. Stämmer förutsättningarna går han in och styr upp arbetssättet samtidigt som stor hänsyn tas till miljö, till att bevara i s f att göra om. Att arbeta med människor i stället för mot (hmmm… med tanke på hans motvallsimage en ganska lustig kommentar) är det han vill.

Saker och ting tar således tid och han säger att han inte har någon som helst ambition att finnas i något annat land än Spanien. Telmo Rodríguez älskar garnachadruvan och självklart passar sorten helt rätt på den Iberiska halvön.

Avslutningsvis.
Inga krafter sparas om vinerna kan bli bättre. På frågan om Telmo Rodríguez arbetar ekologiskt får jag en oförstående blick, – vi gör vin som man ska och av justa druvor, svara han. Alla viner jäser med hjälp av naturlig jäst och vingårdarna sköts så naturligt som möjligt. Om vinerna lagras på fat är det inte antingen eller, några fat är gamla, några unga, stora eller mindre men han använder också amforas, om han vill och om det passar. Att EKO klassa vinerna verkar inte vara så intressant. Men säger Rodríguez,
- vi lämnar inget åt slumpen. Jag har upptäckt att om vi masserar muscatdruvorna från DO Sierras de Málaga innan de vinifieras blir slutresultatet, vinet, precis så som jag vill och vet att muscat kan smaka.

Mountain Blanco 2010 för 139 kr är verkligen ett extraordinärt vin och vem kan tro att muscatvin kan smaka på detta sätt. Möjligen kan jag i doften känna en lätt parfymfruktig ton av muscats typicitet men i smaken, knappast. Druvorna odlas på höjder mellan 600 till 900 m ö H och smaken på vinet är tydligt mineraldriven och torr. Läckert!

Telmo Rodríguez bekräftar att det är hans dröm att väcka de bortglömda Malagvinerna ur deras undanskymda tillvaro till en för dem rättmätig plats i rampljuset. Och vad gäller muscatviner menar han att Malaga är druvans sanna hemvist, just där och ingen annan stans.

Tack för en spännande och ögonöppnande provning Mr Rodríguez!

Hemsida, www.telmorodriguez.com