Triss i fina vita viner med ny årgång

Att viner byter årgång är ett ständigt pågående förlopp. Byte från ett år till annat är inte något man kan säga händer per automatik eller på ett och alltid samma givna tillfälle för ett unikt vin. Försäljningstakt, lagringstid eller inte, diverse ledtider för transporter med mera eller var i världen man hittar vinets ursprung spelar in när årgången ändras.

Undantag till ordningen ovantorde vara de distrikt, med Bordeaux som föregångare, vilka med buller och bång ställer till med omfattande provningar av den senaste årgången. De kallas då för primörprovning. Här kan bransch kolla av senaste årgångs kvalitet och bilda sig en uppfattning om hur vinerna kommer smaka och hur deras framtida lagringspotential är. För exempelvis handlare och investerare är det av stor vikt med tidig information. Men tidiga provningar innebär också en hel del av ännu ouppfyllda förväntningar och att man uppskattar en framtida kvalitet. Om allt sedan infrias, ja-vem vet. Vinerna är i dessa tidiga provningar i babystadiet och de behöver fler år till i källaren innan de buteljeras.

Ett vindistrikt som gör jobbet (lagringen) åt konsument, är spanska Rioja. Värt att tänka på emellanåt, när hela världen jagar kostnader stretar Riojas producenter på. Jag håller mina fingrar i kors och hoppas att Rioja fortsätter hålla sin lagringstradition. Att distriktets viner inte kostar mer än de, generellt, gör är inget annat än "vinvärldens mest uppenbara och mest välkända sanning".

För konsument är de tidiga årgångsprovningarna (primörprovningar) inte av något stort intresse. Vinkonsumenter, i stora drag, köper vin och dricker upp dem inom en relativt kort tid. Det handlar om timmar, merparten av vinet som köps är uppdrucket inom 24 timmar. Alltså köper man ett färdigt vin i butik och av en viss årgång. Få är de som lagrar vin (synd, egen anmärkning). Och med tanke på hur "vinkonsumenter agerar vid köp" är den senaste årgången av ett vin, när det väl står på butikshyllan, intressant.

Man kan också utgå ifrån att alla viner, snäppet upp från de säkra vin-korten som görs för att alltid smaka samma, varierar från ett år till annat. Ibland är skillnaden hårfin en annan gång mer påtaglig.

Chablisen och det italienska vinet, Torricella, nedan är sådana exempel för undertecknad där jag menar att smaken ändrat sig tydligt. Årgångsvariation, - ja, så kan det förvisso vara men jag menar också att i båda vinerna har producenten gått in och även förändrat "stil". Det handlar om vinmakning och filosofi, eller - den mänskliga faktorn.

Vill här påstå att herr Brocard med team har gått från tidigare års överdos svavel till att använda detsamma "lagom". Svavel används i förhindrandet av viners oxidation och någon kan vilja vräka på med höga doser "för att vara på säkra sidan i att garantera hållbarhet". Konsekvensen med överdos svavel är att känsliga person fått rena rama huvudvärkschocken och det bara av att dofta på vinet. Dessutom kan man också under tid, brukar vara i initialskede precis efter att vinet buteljeras, känna av svavel i vinsmaken (svavel går att lufta bort av en konsument men varför inte be producenten göra rätt från början).

För Baron Ricasolis Torricella har svavel aldrig varit en issue, snarare har Baronen haft en en faiblesse för smaken av rostade fat. Nu har fatinslaget tonats ned och vinets frukt kommer fram. Det är fortfarande en grymt skön smörnötig chardonnay, fast som i denna årgång 2011, i bättre balans än någonsin tidigare.

En annan sak som kan vara kul att tänka på, Chablisen som Torricella är av samma druvsort, chardonnay. Men vinerna är helt olika stilmässigt. Domaine Sainte Claire och Riesling Grand Cru Schoenenbourg är mer av samma snitt och skulle kunna  serveras ur en typ av vinglas medan Torricella snarare kräver ett lite vidare, större glas.

Prova själva med enkel provning. Och om ni har tillgång till båda vinerna ovan, av chardonnaydruvan, kan ni servera dem som ett test i samma typ av glas, som vitvinsglas. Jämför sedan med att behålla chablisen i vitvinsglaset varpå du serverar Torricella i ett större, s k rödvinsglas. Övningen kan vara spännande med syfte att se vad som händer smakmässigt när vin serveras och i vilken typ av glas och hur mycket glaset kan göra för vinsmaken.

Alla glastillverkare är medvetna om hur form och storlek på glas inverkar på smakupplevelsen. Förmodligen är österrikiska Riedel den tillverkare som tagit kunskapen till sin spets. Riedel erbjuder världens vinälskare snart sagt ett glas för varje typ av vin eller druvsort.

Triss i fina vita viner med ny årgång:

Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire 2011 (5595), J M Brocard, Chablis Frankrike, 169 kr
Torr, medelfyllig och frisk grönfruktig smak av äpplen. Inslag av citrus och mineral. Krispig, ren eftersmak.
Passar till: Blåmusselsoppa, utan eller med grädde.
Betyg: 4-

Comtes d’Isenbourg Riesling Grand Cru Schoenenbourg 2010 (2175), Comtes d’Isenbourg, Alsace Grand Cru Frankrike, 149 kr
Stor doft. Smaken är torr, medelfyllig, mogen av gröna äpplen, päron och mineral. Lätt citruston och ett uns av honungssötma.
Passar till: gärna Asiatiska kökets kryddor och smaker, som citrongräs. Nudelsoppa med shitake.
Betyg: 4-

Torricella 2011 (7179), Barone Ricasoli, Toscana Italien, 139 kr
Torr, medelfyllig och fruktig smak av gula äpplen. Inslag av örter, smör, nötter och en dos karamell. Smakrik, skön och stor med bra längd.
Passar till: Gräddiga eller knaperstekta råvaror. Saffranskrydda, lagrad ost, smörstekta rotsaker, kyckling. Jordärtskockssoppa med vit fisk.
Betyg: 4

Alla vinerna provades 15 januari 2013.