Weingut Stefan Sander i Rheinhessen

WEINGUT STEFAN SANDER. Det är komplicerat att odla druvor under eko och bio-flagg, fråga Stefan Sander i Rheinhessen som är tredje generationen i familjen som alltid arbetat ekologiskt. Vi står i vingården precis efter att det regnat, det är nya oväder på väg in och Sander är bekymrad.

Skadeangreppen i vingården vid väder som under försommaren 2016 är framförallt de två allvarliga svampsjukdomarna, peronspera (svamp som angriper bladen och får dem att gulna) och mjöldagg. Stefan Sander är på gränsen till uppgiven och det handlar mer om politik än för det egna arbetet,

"Fram till för ett år sedan kunde vi eko- och som jag nu även är, biocertifierade druvodlare använda det tekniska bekämpningsmedlet vi brukat under flera år."

På bladets högra kant syns en gul fläck, det är början på peronospera

Regelverk för ekocertifiering, enligt EU

Ekocertifierade vinbönder kan använda koppar och svavel. Inom den tillåtna mängd som gäller, 6 kg koppar per år och ha., i Tyskland 3 kg/ha.

Svavelnivåer mäts vid buteljering, och består av bundna och flyktiga delar.

Inom EU får ekologiska rödviner innehålla maximalt 100 mg sulfiter per liter, vanliga viner får innehålla 50 milligram mer.

Ekologiska vita (och roséviner) får innehålla 150 mg per liter, vanliga får innehålla 50 milligram extra.

"Det är komplicerat. Druvodlare talar om två olika sätt att angripa skadeangrepp, antingen kan du bespruta din vinstockar med bekämpningsmedel (exempelvis som svavel och koppar) eller så kan du ta hjälp av det vi kallar för understödjare. Vi angriper problemen på två olika sätt.

Koppar i ekojordbruk

Att ett bekämpningsmedel som koppar tar död på orsaken är så gott som givet medan det understödjande ämnet förstärker något som är bra i fälten och som i sin tur, med kraft av sin koncentration eller de mervärden som ges förutsättning för, stoppar en skadlig svamputveckling (ex) att fortsätta breda ut sig", berättar Stefan.

Om peronospera breder ut sig påverkar det fotosyntesen, vilket leder till försämrad fruktsättning/utveckling. som ni ser, den spirande klasen skrumpnar ihop.

"Det är första året i år (2016) när vi eko-certifierade odlare inte kan använda ett systematiskt preparat då Europeiska politiker gett sitt godkännande till kemi-teknikindustrin att som de sa "förädla" preparatet.

EU-beslutet resulterade i att ett för ekoodlarna förbjudet ämne numer ingår i preparatet. Därmed är det inte tillåtet längre för eko-odlarna att använda. De kommersiella krafterna har helt enkelt köpt upp konkurrenter (patent) och vi står kvar med koppar och svavel. Att koppar inte är bra för marken är sant, likaväl som svavel knappast är bra för hälsan."

En utbredd missuppfattning som sprids i dag är att det krävs mer jobb ute på fälten för ekologisk odling. Sander säger att det inte är sant,

"Vi lägger förmodligen ner lika mycket tid som de konventionella odlarna men, och detta är den stora skillnaden, ekoodlarna gör andra saker. Exempelvis, gör vi aldrig någon grön skörd (en skörd av ännu inte mogna druvklasar, gröna, som sorteras bort).

Mina skördar är i regel 20 procent mindre i volym än för den konventionella odlaren. Jag behöver alltså inte göra grön skörd för att få upp kvaliteten på mina druvor. Ekoodlarna lägger sin tid på andra moment helt enkelt, i mitt fall koncentrerar jag mig på jorden och dess välmående. Så säg mig, vad är hållbart och bäst för miljön?"

Knöllchenbacteria, den vita "pricken"!

Knöllchenbacteria (Rhizobiaceae)

Rhizobiaceae är en av de allra viktigaste organismerna i eko-odlingen som i symbios med växter binder luftburen nitrogen (N2) till jorden. När "knöllchen" skärs itu, sker när man plöjer i vingården, kan vinstocken tillgodogöra sig kvävgas. Lägg till att en jord som är i gott skick består av en mängd mikroorganismer, kalla det platsspecifik biologisk mångfald, som leder till att maskar trivs. Maskhålen är mycket viktiga för att ta upp vatten, från dagg till regelrätt regn.

Varför är Weingut Stefan Sander eko-, och bio-certifierade

Stefan Sander känner egentligen inte till något annat sätt att bruka jorden på då han vuxit upp med "eko".

"Min farfar var akademiker, öppen för alla sätt att arbeta, men när han bestämde sig för att bli bonde, bland annat för att odla druvor, gjorde han grundliga efterforskningar och ett avgörande praktiskt test. Experimentet gick ut på att släppa ut familjens kor på vinfälten. Skulle de äta det frodiga, höga och täta gräset i vingården som fått gödning eller skulle de välja de sparsmakade "naturliga" fälten?

Under den tiden var det viktigt att ta tillvara på allt som marken producerade. Gräset mellan vingårdsraderna skördades för hö som korna åt under vintern. Resultatet var entydigt, korna nobbade vingårdarna som fått gödning och det var då farfar bestämde sig för hur han skulle fortsätta arbeta och bruka jorden."

Hur smakar ekoviner

Kan man smaka en skillnad är en fråga Vinbanken ofta får från läsare. Och ja, det kan man. Inte för alla, generellt men för vissa ekoviner absolut. Självklart är det inte heller lätt att ringa in "vad" denna skillnad är eller hur man ska beskriva den. Lite enklare är att, exempelvis, prova ett vin från Weingut Stefan Sander och ställa det mot likvärdigt vin (druva, stil, ursprung och pris).

I detta fall, för mig, är smaken uppenbar. Det handlar om texturen på vinet. Som är mer tät, menar inte oljig eller klumpig, men mer extrakt-rik med fokus på en spjutspetskaraktär av "druva". Det smakar rent och tydligt helt enkelt.

Det visste vi inte om Weingut Stefan Sander

Nicholas Joly i Loire, välkänd föregångsgestalt i vinvärlden för främst biodynamik, har och har haft Stefan Sanders far och farfar som bollplank i sitt arbete.

Avslutningsvis, denna artikel skulle kunna vara dubbelt så lång fylld av många intressanta frågor. Jag stannar här men lovar att återkomma.

Huvudbild: Stefan Sander i vingården som är en av hans äldsta. Åldern på stockarna är cirka 40 år. Lägg märke till att varannanprincipen, plöjd rad, en rad gräs och så vidare. Det för, bland annat, knöllchenbacteria ska göra sitt jobb. I horisonten ser man staden Mettenheim, sedan skulle man ha kunnat se Rhen om det inte var disigt.