Penfolds re-corking-clinic i Stockholm

Favoritmarkera

Peter Gago, chefvinmakare och Penfolds ansiktet utåt, gästade tillsammans med ett team vinmakara Stockholm under veckan för att korka om buteljer, en middag tillsammans med vinälskare och samtal med press såväl som med Systembolaget.  Aldrig tidigare har jag mött en person som Peter Gago som utan att blinka, utan manus eller famlande efter orden kan svar på de märkligaste och svåraste av frågor, förmedla ett genuint engagemang med glimten i ögat utan att förlora en millimeter av trovärdighet samtidigt som han i alla fall får mig att bli en hängiven Penfolds beundrare. Jag ser på flaskorna och känner bara på mig att de hojtar “drink me”….eller var det så Peter Gago sa när han smakade av Grange 1983 (Penfolds ikonvin och det som utan konkurrens anses vara nya världens mest prestigefyllda etikett).

Om-korkningsklinik betyder precis som det låter, viner korkas om. Korkar tappar sin spänst efter många år och börja läcka. Jämför med pyspunka på cykeldäcket. Som service till alla innehavare av Penfoldsbuteljer, vilket inkluderar alla viner inte bara toppvinerna, erbjuder Penfold ägaren att byta ut korken och fylla på i buteljen i det fall det krävs. Det hör i och försgig ihop då volymen i flaskan ej kan bli mindre utan en form av läckage och varför flaskor som är helt intakta och i samma nivå som vid försäljningen avböjs från att korkas om.  Det är bättre att spara tillfället till senare och med tanke på att det idag finns, om än få, Grange från 1950-t så måste man som ägare hushålla med möjligheten att korka om. Det görs endast vid två tillfällen, aldrig fler. Vid varje omkorkning kommer förutom en ny kork i flaskan, även lite nytt vin. Det är max 2 cl som fylls på och det nya vinet kommer alltid från den senast buteljerade årgången, av samma vin.
Som åskådare är det ett härligt skådespel och att ägaren till flaskan är med vid omkorkningen, får se på och höra vinmakarens utlåtande om flaskorna man äger och tips på när man borde dricka vinet för att det är i det ena eller andra skicket (det finns flaskor som ej får ny kork utan ägaren får i stället uppmaningen, gå hem och drick upp) är förmodligen lika mycket värt som vetskapen om att man har ett bra och framförallt gott vin att dricka, någon gång.

2005 St Henry
Blåröd, mörk, tät färg. Stor, sötsyltig doft med saftiga inslag. Stor, fyllig smak som drar åt det söta. Inslag av mörk frukt, med animaliska örtkryddiga toner, liten trevlig lakritstouch och lång, koncentrerad eftersmak. Stor potential.
Betyg: 4

2006 Magill Estate
blåröd, tät färg. Söt och kryddig doft, pepparkakston och en touch av (för mig) ingefära. Fyllig, rik sötfruktig smak av plommon, körsbär, björnbär. Balanserade taniner, bra syra, inslag av örter. Lång elegant eftersmak. Bra potential.
Betyg: 4

2006 RWT
violett, dät dimmig färg. Söt, blåbär och vaniljton med inslag som påminner om hallonbåtar. Fyllig och mycket tät. Tight strukteru, för mig är detta ett slutet vin. Uttalade tanniner dock ej torra, stram syra, fokuserad helhet och kompakt frukt.
Stor potential och idag inte alls vad det kan bli!
Betyg: 4-

2006 Bin 707
Blåröd färg. Doft av örter, svarta vinbär, fat och tobak. Smaken är fyllig och tät. mörk frukt, vinbär, kakao och chokladinslag, drag av örter, tobak och rostade fat. Lång eftersmak. Smakar och beter sig precis som en äkta cabernet sauvignon, ung idag men kan få mer djup av några år till i butelj.
Butelj: 4

2004 Grange
blåröd, tät färg. Koncentrerad, tät, örtigt enbärston, röda mogna bär och som en sammantaget sammetslen doftupplevelse. yllig, tät och koncentrerad smak. Tobakston. Markerad syra, strama men fortfarande saftiga tanniner, inslag av kakao, mörk frukt, röda lite söta bär. Lång eftersmak som man måste “tugga”. Kommer bli än bättre!
Betyg: 5

Kommentera