Sista årgången hos Domaine David Clark

Favoritmarkera

David Clark Miguel Cruz LiljegrenMorey-Saint-Denis, Bourgogne
Efter 10 framgångsrika år som vinodlare i den lilla byn Morey-Saint-Denis känner David Clark att det är dags för nya äventyr utanför vinets värld. Förra veckan skrev David om nyheten för första gången i sin blogg. Jag ringde direkt upp och bokade in ett besök. Ännu finns det nämligen tid! Men i januari 2014 förlorar byn för alltid en av sina mest originella, dynamiska och perfektionistiska personligheter.

David Clark är ursprungligen från Skottland, cirka 40 år och lite mindre till växten. Hans smala men starka armar ser ut att kunna jobba långa dagar i vingårdarna som är utspridda över côte d’or. Det gör dom också. Davids 2 hektar sköter han om helt själv. Allt tas om hand lika noggrant. Han har varken premier eller grand cru-gårdar men varenda ranka sköts om som den vore från de ädlaste av adresser.

I den här frågan är David en man full av vad man kan tänka sig vara kontraster. Han är en av få odlare som jag hört säga att konventionellt jordbruk antagligen leder till högre kvalitet än ett ekologiskt sådant. Enligt David så är det mycket enklare att komma upp i hög druvmognad med konventionellt jordbruk, något som är helt essentiellt för bourgogne av hög kvalitet.

David jobbade förr helt ekologiskt men fick ”nog” förra året. I juni 2012 tog han sin pickup och köpte besprutningsmedel på företagskortet. Något som i praktiken betyder att han förlorar sin ekologiska certifiering. Kontrollorganet tittar nämligen igenom ekologiska producenters fakturor, och finns där besprutningsmedel så åker certifikatet direkt. Men det brydde David sig inte om. Vingårdarna behövde besprutas mot svampsjukdomar för att rädda skörden och kvalitén. Och han är fortfarande nöjd att han gjorde det. Och jag med! Vinerna från 2012 är extremt lyckade. David bjöd också på en kul liten anekdot om själva köptillfället, som möjligen visar på att det finns en del ”ekologiska” producenter – med starka citationstecken över ordet ekologiska.

När David la sin första order på bekämpningsmedel frågade det lokala företaget han handlade från om han inte kände någon annan odlare som kunde göra beställningen. Dom varnade honom för att han skulle mista sin ekologiska certifiering om han hade fakturor på bekämpningsmedel. Hur vanligt detta eko-fusk kan tänkas vara vet vi inte, men antagligen inte vanligt alls. Bourgogne är litet.

Chapitalisering är en annan fråga som intresserar David. Det är med andra ord frågan om den i Bourgogne vanliga och traditionella tekniken att tillsätta socker till musten för att öka på alkoholhalten något. (För en bättre munkänsla.) David Clark chapitaliserade lite i både 2007 och 2008 men har i stort sätt slutat, då han inte tycker att det tillför något i hans viner. Det är en del i hans filosofi om att mixtra med vinerna så lite som möjligt. Det här är en intressant fråga för å ena sidan förbättrar chapitalisering vinet tekniskt sett, men samtidigt förändrar du vinets terroirprofil, en försämring filosofiskt sett. Det gäller här att hitta balansen.

”Vinmakare här nere talar väldigt mycket om vingårdarnas unika terroir, sen går de in i källaren och chapitaliserar med brunt socker och lagrar vinerna på nya ekfat,” säger David. Och det stämmer som David säger, min egen känsla är att över 50% av de som chapitaliserar, faktiskt använder brunt socker vilket ger lite extra smak till vinet.

Efter ett bra snack om ditten och datten börjar David öppna upp faten för mig. Det första jag provar är en Côtes de Nuits Villages 2012 (+) som jag smakar från både ett äldre neutralt ekfat och ett sprillans nytt från den just nu trendiga tunnbindaren Chassin i byn Rully. Davids vingård till det här vinet ligger i Brochon, en liten by mycket nära Dijon. Det märks att David strävar efter perfektion i sina viner, frukten är perfekt mogen med silkiga tanniner och pur ren rödfrukt. Jag föredrar vinet på ny ek. Samma vin från 2011 (-) serveras från flaska och är en helt annan historia. Inga andra viner från David har något grönt i sig, av de jag har provat. Det är tunt och lite tråkigt.

Davids viner har alla något mindre svavel än medel, men är aldrig osvavlade. Han provande att buteljera en 60 flaskor utan svavel för ett par år sedan, men de dog allihop efter några få år. Experiment avklarat. Jag serveras Morey-Saint-Denis 2012 (+) som kommer från en liten kommun-vingård precis under Domaine Georges Roumier’s 1 er cru vingård Clos de la Bussiére. Vinet är koncentrerat och i samma rena stil som David alltid strävar efter. Jag provar vinet från ett gammalt neutralt ekfat vilket ger frukten från dessa gamla rankor (planterade 1945) fullt spelrum. Det är ett vin i full fine-wine nivå (vad det nu är) men är inte särskilt komplext, det är egentligen inga av hans viner.

Nästa fat innehåller det som blev mitt favoritvin, en Vosne-Romanée 2012 (++) med bedårande arom, lika mycket klassiskt kryddig vosne-frukt som ren husstil som jag börjar lära mig att förvänta från Clark. Den här vingården ”les ormes” ligger bredvid kyrkogården i vosne på clos vogeots-sidan. En helt ok vingård enligt David, vars rankor producerar små små bär. Sammetslent!

Slutligen får vi prova ett vin som vi alla blir mycket förvånade av. Vi pratade nämligen lite allmänt om årgång 2005, generellt en grym årgång i Bourgogne. Men enligt David inte hos honom. Det var nämligen hans första riktiga årgång med allt vad det innebär med nya tankar och utrustning. Som sagt blir vi alla därför redigt förvånade över Bourgogne Grand Ordinaire 2005 (+) som fortfarande är ung i färgen och har en rökig koncentrerad frukt som är lika intressant på näsan som i munnen. David är i mina ögon en mästare på att göra bra vin från enkla vingårdar och här visar han det tydligt. De två små plättarna som användes för detta vin ligger båda på bördig jordbruksmark.

Davids viner är alla jästa med industrijäst. Han är inte säker på att han tror på att vingårdens naturliga jäst ger tydligare terroir, men däremot vet han att han är allergisk med allt annat än 100% ren frukt. Brettanomyces är ett skällsord hemma hos Clark! Det är friheten med industrijästen som lockar, vinmakeriet blir så mycket mer precist, säger han.

Det är även på sin plats att jag tar med ett annat vin från David Clark som jag drack nyligen. Han gjorde sin sista årgång Bourgogne Rouge ”au pelson” år 2009 (++) ett för sin simpla appellation spektakulärt vin med rund plufsig frukt och tillräcklig friskhet och tannin för att det hela ska kännas seriöst. Problemet med detta var att det inte var lönsamt, att sköta vingårdarna tog honom för lång tid.

Vi får helt enkelt önska David lycka till med framtida projekt! Är du sugen på att prova några av vinerna är det inte nödvändigtvis till Frankrike du ska åka. I Bourgogne är det till exempel bara en enda vinbutik i Beaune som säljer hans viner. Det mesta går på export. London är istället ett bra ställe att leta på. Den kända vinköparen Jasper Morris på vinbutiken Berry Bros and Rudd handlar upp hela 40% av produktionen! ”Morris Seal of Approval” med andra ord.

Kommentera

  1. Axel Schiller
    30 mars 2013

    Bra artikel Miguel. Jag delar din åsikt om hans Bourgogne Rouge men jag måste tillägga att jag inte ansåg den alls plufsig. I 2010an blickar frukten mot nya världen men är ändå mycket välarbetat och snyggt. Synd att han ska sluta, precis när vi börjar dricka!