Quinta do Tedo, Bouchard är inte bara Bourgogne

Douro, Portugal
Inte långt ifrån den trevliga lilla Douro-byn Pinhão finns en egendom med portviner lika vackra som utsikten, Quinta do Tedo. Den moderna historian startar på tidigt nittiotal, då en fransman med sin amerikanska fru bestämde sig för att ”leva drömmen” och köpte den nedgångna quintan. Fransmannen var inte vem som helst, utan Vincent Bouchard från familjen till den respekterade producenten Bouchard Pére et Fils i Bourgogne. Tjugo år har gått sedan dess och Vincent och Kay (frugan) har funnit ett nytt hem i Toscana. Kanske var Douro inte det paradiset de en gång trodde. ”I Douro har vi nio månaders vinter och tre månaders helvete,” säger ett lokalt talspråk. Sommaren är torr och stekhet, besökare från nordliga breddgrader gör bäst att åka ner på hösten eller våren. Jag är på plats i Douro dalen och ställer mig den överlägset mest aktuella frågan: Hur smakar Tedo-vinet?

En av vinmakarna, nämligen Hugo Fonseca möter mig på den vackra quintan, med utsikt över bifloden Tedo (på bilden). Det är tidig mars, så egendomens vingårdar är fortfarande i vila. Även några av Niepoorts vingårdar är synliga, de ligger alldeles intill, men på andra sidan Tedo.

”Vi är den enda producenten i Douro som jobbar vingårdarna 100% ekologiskt,” säger Hugo. Klimatet varierar stort i hela dalen, och just här på Tedo drabbas vinrankorna inte av svampsjukdomar, vilket är huvudanledningen för besprutning i Douro. Men trotts ett ekologist jordbruk finns här inga ekologiska portviner. Den enkla anledningen är att druvspriten (77%) som tillsätts i portvinet är allt för dyr i ekologisk version. Som produktionen ser ut idag är det tillräckligt dyrt att producera portvin som det är och ska du ha en ekologisk produkt så kan produktionspriset öka med så mycket som 40%.

På Quinta do Tedo fottrampas nämligen alla portviner i traditionella lagares. Det ger en snabb och intensiv extraktion av druvskalen samtidigt som kärnor och stjälkar inte krossas. Få producenter har möjlighet att göra detta grovjobb på samtliga portviner, samtidigt verkar de allra flesta vara överens om att det är den allra bästa metoden. Hugo är förövrigt nöjd med senaste årgången (2012) men det är inte tal om ett år för Vintage Port, årgången gav inte den koncentrationen.

Det första vinet jag får prova är en ren tinta roriz från 2011, som togs från en stor ståltank á 7000 liter. Till skillnad från i Rioja (där druvan heter tempranillo och är mer elegant i sin karaktär) så blir tinta roriz från Douro mer koncentrerad och rik på extrakt och tannin. Och wow, vilken arom! Glaset lämnas parfymerat och jordgubbsfruktigt, likt en tät grenache. Var vinet tillslut kommer att hamna är inte bestämt ännu, om IDVP (portvinsinstitutet) samtycker, kanske den blir del av en Vintage Port.

”Vill man ha ett såhär koncentrerat vin så får man göra det själv,” säger Hugo. Druvodlare får nämligen betalt per kilo druvor och kommer därför inte klippa av någon frukt från rankorna. Ett måste för att åtnjuta total koncentration. Det är en av anledningarna till att man på Tedo är helt självförsörjande gällande druvor.

Jag serveras först firmans röda viner vilka jag i ärlighetens namn inte är särskilt förtjust i. Både Quinta do Tedo 2009 (-) och Quinta do Tedo Reserva 2008 (-) är allt för extraherade och därför med allt för råa tanniner för att njutas för stunden. Ironisk nog föredrog jag Quinta do Tedo Rosé Port, som jag serverades före de röda vinerna, lite för att rensa paletten. Troligen det bästa rosa portvin jag provat som förutom iskallt som aperitif, är ett kul vin att blanda drinkar på.

Första årgången som Hugo Fonseca är riktigt stolt över är 1997 som visade egendomens styrka och gav Vincent Bouchard hopp om framtiden. I fatkällaren drar Hugo ut ett fatprov av en Colheita 1997 som så småningom ska blandas in Tedos 20 åriga Tawny. Vinet är något rökigt och ger ett djupare längre smakavtryck än andra fat Colheita som vi provar under dagen.

Quinta do Tedo Fine Tawny (+) har legat i genomsnitt 7-8 år på stora 550 liters ekfat, i Douro kallas dessa för Pipas. Det är en ovanligt fin Tawny för att vara så ung och kryddar på med apelsinblom och knäckig choklad. Släktskapet med Quinta do Tedo 10yo Tawny (+) är tydligt, men här ökar volymen på både vikten och längden. Vinet har legat i genomsnitt 13-14 år på fat och har därför inget av den lite fruktigare karaktären som kommer först i munnen på Fine Tawny. Jag får även prova en Quinta do Tedo 20yo Tawny som buteljerades för bara en månad sedan, enligt Hugo Fonseca så är det därför som vinet knappt har någon doft alls. Smaken är i alla fall helt i den kvalitet som man kan förvänta sig från en tjugoårig Tawny från bättre adress. I realiteten skulle detta vin kunna buteljeras som en Colheita, då enbart årgång 1992 fick vara med i blandningen.

Provningen går vidare med Quinta do Tedo Porto Finest Reserve (+) som är rik i stilen och så balanserad och kvalitativ som man ska kunna förvänta sig av bättre producenter. Tedo exporterar nästan hela sin produktion, men det här vinet hade säkert gått hem i de portugisiska stugorna. Här nere dricker man nämligen mest Ruby, och gärna lite billigare sorter. Hugo häller sedan upp ett vin från 2007, enligt honom den bästa årgången någonsin på Quinta do Tedo. Det märks är det är någon alldeles extra i Quinta do Tedo LBV 2007 som ger mer koncentration och djup än vad man rimligen kan förvänta sig! Ändå kan den inte tävla med Quinta do Tedo Vintage 2009 (+) som i sin ouppfostrade ungdom visar på ett råmaterial för lång lagring, tyvärr ett vin mer för våra framtida/existerande barn än oss själva.

Det allra finaste vinet, ett vin som varje portälskare bör stoppa undan i källaren är Savedra 2007 (++) som är mörkare och yngre i färgen än den vanliga vintage port från 2009. Savedra kommer att kräva ett längre tålamod av köparen. Det här är ett vingårdsvin från den lilla parcellen med samma namn på blotta 3,2 hektar med gamla rankor. Aromen är komplex och egen, med mogna björnbär och ljus tobak. Eftersmaken är lång och energirik. Quinta do Tedo är för mig mer en adress för portviner än stilla röda, priserna verkar vara någonstans i mitten, mellan dyrare portviner som Taylor's och Graham's och billigare som Calem och Sandeman. Leveranser till Sverige är möjligt genom hemsidan!

Jag använder så lite andrahands information i mina texter som möjligt. De flesta vingårdar jag skriver om har jag besökt innan artikeln skrevs. Quinta do Tedo hittar du på 5110-548 Vila Seca, Portugal.